Krogrecension: B.A.R.

Krog: B.A.R.
Adress: Blasieholmsgatan 4A
Besöksdatum: 18 mars mellan 19.05 och 20.59
Betyg:

Jag anländer till restaurang B.A.R. vid sju och tas emot av leende kvinna vid entrén. Jag säger vad jag heter, hon bockar av mig i en dator och säger omedelbart: "Ni har bordet till klockan 21." Kalla mig gammalmodig, men jag vill INTE veta när jag ska lämna restaurangen innan jag ens hunnit sätta mig ner. I samma sekund som jag satt mig ner går allt så ofattbart fort. Jag inser snart: personalen här har ett enda mål: att få ut mig från den här krogen så fort som möjligt. Jag hinner bokstavligt talat inte sätta mig ner innan de frågar om vad jag vill dricka. Jag vill ha en öl och en whisky.
"Vilken whisky?", frågar kvinnan.
"Famous Grouse", svarar jag.
"Den har vi tyvärr inte."
"Ok. Då tar jag en Jim Beam."
"Har vi inte heller, tyvärr."
"Nähä. En J&B, då."
"Tyvärr."
"Ni har inte den heller?"
"Nej. Tyvärr."
"Vad har ni då?"
"Vi har Johnny Walker."
"Det blir bra."

Jag får in min whisky och min öl efter mindre än en minut. Jag blir överraskad av att bli serverad whiskyn i ett calvados-glas. Jag tycker om att dricka whisky i whiskyglas, men som sagt: jag kan vara gammalmodig. Mitt middagssällskap kommer. Jag vinkar på en servitör så att han ska få beställa något att dricka, men Pontus avvärjer - han fick beställa när han hängde av sig rocken.

Pontus får knappt in sin fördrink innan en servitris är framme och frågar vad vi vill äta. Vi har knappt hunnit hälsa på varandra, och har inte ens ögnat igenom menyn. Vi ber dem återkomma om en minut. De tar oss på orden - exakt en minut senare är de framme och frågar vad vi vill äta. Vi har fortfarande inte hunnit titta - servitrisen tar fram menyerna och frågar om hon kan hjälpa till. Hon forcerar oss till att ta ett omedelbart beslut och försvinner snabbt.

Förrätterna, en modig och fin ceviche , kommer in efter tre minuter. Jag förstår om ni tycker att det låter snabbt, låt mig upprepa: det tar tre minuter innan förrätterna kommer in. I samma stund som vi ätit upp är en servitris framme och tar undan tallrikarna. Vi sitter alltså fortfarande med våra fördrinkar.

Till huvudrätt äter vi en perfekt grillad havskatt  tillsammans med en rätt ointressant risotto och en sallad där smaken av pepparrot saboterar alltsammans. Hela tiden fladdrar servitörer förbi vårt bord, de stannar upp för att se om de kan ta bort våra tallrikar, och fortsätter jäktat från platsen när de upptäcker att så inte är fallet. Hetsig stämning råder, hela personalstyrkan samlar kraft för att få ut oss, sådan är känslan.

Servitören som har lyckan att duka bort våra huvudrätter ger oss efterrättsmenyer i farten och undrar om vi på rak arm kan berätta vad vi vill ha. Pontus vill ha en päronefterrätt. När servitören två minuter senare lägger fram den på bordet så ger han oss också vår nota. Det är bisarrt. Pontus har inte ens påbörjat sin efterrätt och servitören kommer med en nota som vi inte alls har bett om. Det har nu gått mindre än en timme av kvällen.

Vi börjar bli missmodiga. Jag har sett fram emot att äta middag med min vän. Jag är familjefar, jag går ut och äter på krogen en gång i månaden, om ens det. Jag lägger denna speciella kväll i händerna på B.A.R. och de kämpar från första sekund för att avsluta den. Jag och Pontus vill prata med varandra, umgås, skratta, ha en härlig stund. Klockan är åtta och vi märker hur middagssittningen glider oss ur händerna. Vi bestämmer oss för att Pontus ska äta efterrätten mycket långsamt. Han tar tid på sig, servitörer ser oroat och kanske irriterat på hur lång tid det tar. Vi bestämmer oss för att gå ut och ta en cigarett. Pontus tillkallar servitören och ber honom inte ta bort efterrätten - han är inte färdig med den. När vi kommer tillbaka till vårt bord fem minuter senare så är efterrätten borta.

Pontus blir nu en smula vred. Han frågar vad som hänt med efterrätten, ingen kan svara. Ingen kan säga sanningen: Här på B.A.R. skiter vi i er upplevelse - vår främsta prioritering är att få ut er härifrån så fort som det bara går.

Jag har aldrig ätit middag på restuarang och känt mig så uppjagad, så stressad. Jag fick hög puls av att sitta där och känna mig ovälkommen.

Även om det fanns smaker på krogen B.A.R. som verkligen var spännande så är det fullständigt omöjligt att ge något annat än underbetyg. B.A.R. har missuppfattat precis allt när det gäller hur man behandlar sina gäster. Jag rekommenderar inte stället ens till min värsta fiende.