Senast Skrivet

Slumpa en blogg
sidobild

Det jag ångrar mest i livet

Jag kan inte de exakta tiderna, men min generella bild var att prinsessan Victorias förlossning var snabb som ett bankrån. Det var ingen normal födsel, det var en drive-by-förlossning. Färd från Haga slott mitt i natten, in på Karolinska och några timmar senare stod ­Daniel i något som liknade en ­predikstol och berättade nyheten för pressen.

Han var vattenkammad och nypressad. Bara några ­ timmar senare skickade hovet ut den första bilden. Där stod Daniel och Victoria med bebisskyddet mellan sig utanför något som skulle kunna vara en hiss. Det var inte en bild på ett ”trött men lyckligt par” det var en bild på två människor som just checkar ut från en spahelg. De var så fräscha!

Jag tyckte det var otroligt.

Jag minns när jag blev pappa. Det var ju en holmgång! Det var gråt och bedövning och lustgas och folk som skrek krysta och min fru ­hade så ont att hon under flera timmars tid slet loss hårtussar från mitt huvud. Min dotter föddes klockan 17.10 – tänk om jag vid 20-tiden samma kväll försiktigt skulle ruska på Amandas ­axel där hon låg sargad och bara halvt vid medvetande ­ i sängen och viska till henne: ”Älskling, bilen står utanför och här är lite kläder. Jag tänkte vi skulle åka hem nu.”

Så långt från sanningen var det dock inte. Jag fick något slags psykos när min dotter föddes och jag tror att det hade med pappa att ­göra. Mitt sista år med ­honom tillbringade jag på kanten av hans sjukhussäng.

Pulsmätaren bredvid sängen, det svaga pipandet som en digital nedräkning till ­ döden. Sköterskor som fladdrade förbi utanför med jagade blickar. Pappas stora, vilda, rädda ögon när han betraktade alla slangar som utgick från hans kropp. Han ville bara hem, men det hände aldrig. En kväll somnade han in med alla slangar och var borta.

Sjukhusmiljön är förgiftad för mig sedan dess. När jag hamnar på ett sjukhus har jag bara ett mål: att ta mig därifrån. Redan dagen efter Amandas förlossning föreslog jag för henne och personalen att vi skulle åka hem. Alla invände. Men jag tjatade. Och till slut gav de med sig. Jag ledde min älskade, förvirrade Amanda ut från BB och in i bilen. Det enda hon ville vara att ligga kvar där inne, i tryggheten.

Om jag kunde göra en sak ogjord i livet så är det detta. Jag ångrar så att jag gjorde så mot min fru och mitt nyfödda barn.

86 kommentarer
Hk
26 februari 2012, kl 08:18
Först
Jennie
26 februari 2012, kl 08:37
detta är kanske det finaste du har skrivit.
Daniel
26 februari 2012, kl 08:37
Alex, visst har kommentaren "Först" gått från något lite roligt, till tråkigt, till ett rent helvete. Så förutsägbart. Så nu lägger ni alla av med det där.
Konungen
26 februari 2012, kl 08:41
Först
tess från falun
26 februari 2012, kl 08:42
det du skriver träffar rakt i hjärtat, ni är så fina, du och din familj!
man lär så länge man lever!
tess från falun
26 februari 2012, kl 08:42
det du skriver träffar rakt i hjärtat, ni är så fina, du och din familj!
man lär så länge man lever!
tess från falun
26 februari 2012, kl 08:42
det du skriver träffar rakt i hjärtat, ni är så fina, du och din familj!
man lär så länge man lever!
tess från falun
26 februari 2012, kl 08:42
det du skriver träffar rakt i hjärtat, ni är så fina, du och din familj!
man lär så länge man lever!
tess från falun
26 februari 2012, kl 08:43
oj, hur kunde det bli fyra inlägg, sorry.
puzzle
26 februari 2012, kl 08:43
Det är troligen inte alls så att Victoria har haft en förlossning på 3,5 timmar och kunnat stiga upp oberörd. Hon har säkerligen haft de mest kunniga och kompetenta förlossningsläkare och barnmorskor hemma i flera dygn innan. Att, dom väljer att skicka in henne på slutet är för dom operativa akutresurserna finns på sjukhuset. Hon och barnet åker inte hem till otrygghet och oro, överläkare och barnmorskor följer med helt klart. Hon, är ingen övermänniska. Men, får förstås all uppbackning som finns.
Det , du ska ångra om något, är att du lät din pappa obotligt sjuk, och utan hopp,lät ligga fjättrad vid slangar och apparater och dö. Det är inte värdigt och skulle skapat stor ångest hos mig, inte alls att jag inte skulle kunna hantera en livskraftig när jag var ung och frisk.
Puzzle
26 februari 2012, kl 08:56
Födelse och död är det enda gemensamma för människosläktet. Under årtusenden har folk lyckats föda och dö , utan sjukhus. Det är en naturlig process, bebisen kommer ut , utan att barnmorskan vänder och vrider ut kroppen. Det, sköter sig själv faktiskt! Sen, kan det vara komplikationer, navelsträng virad runt kroppen, så det är bra om någon hjälper till. Är bebisen sjuk eller svag, mamman stressad och inte kan ge bröstmjölk så behövs förstås andra nyförlösta mjölk till hjälp.
Det, är no big deal Alex! Miljarder kvinnor fixar det här. Det gör nog din kvinna oxå.
Kia
26 februari 2012, kl 09:11
Har fött tre barn och varit uppe fter två timmar och mått prima! Åkte hem efter sex timmar alla gångerna och allt gick bra , det var på tredje dagen som "babyblues" kom över mig men då var jag hemma i min egen säng med maken som servade mig så det gick bara bra. Var inte orolig för att du gjort något fel det är bara det att man som nyförlöst mamma är lite överkänslig, särskilt först gången, det är ju helt ok nu med din familj så var glad och nöjd över det , ha inte dåligt samvete för det mår du bara illa över!
Ian
26 februari 2012, kl 09:15
Puzzle: "Det, du ska ångra om något..."
Det tycker jag var ganska obehagligt sagt. Och det säger jag inte pga din grammatik, kommatering eller meningsbyggnad (vilka är... lite egna, om man säger så), utan pga den bokstavliga innebörden av det du säger om Alex pappa. Om man inte ska "låta" någon som är obotligt sjuk ligga och dö, vad ska man göra då? Lägga en kudde över ansiktet?
Obehagligt.
Emelie
26 februari 2012, kl 09:29
Alex.. Kan inte du börja skriva en "först"-kommentar först i varje inlägg så kanske alla andra slutar nån jävla gång.
Mymlan
26 februari 2012, kl 09:29
Puzzle - stick och brinn ditt troll
Jake Burton C
26 februari 2012, kl 09:35
Alex,
Se och njut av dina kollegers skapelse från nordkorea. Kopierat rakt av från ett amerikanskt reportage häromåret. Mycket underhållande.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14432579.ab

Skulle vilja se hur yttrandefrihetscool den där mössan från Aftonbladet skulle vara om han vuxit upp där. Ok att Nordkorea är diktatur och crazy hela dagen men vad fa-aan, våra journalister är så sorgligt opportunistiska att jag skäms. Finns det ngn journalist som kan göra ett objektivt reportage? "Vi landar på en iskall flygplats"... redan där, i första meningen, har han fuckat till det.
Anna
26 februari 2012, kl 09:41
Det var fint skrivet.
Stina
26 februari 2012, kl 09:59
asså PUZZLE du ska nog läsa på lite om mödradödlighet så att du kan hålla käften sen om din "naturliga process". dra långt åt helvete är du snäll.
Estetica
26 februari 2012, kl 10:04
Vilket EGO-kräk den underbara Amanda är gift med..!
Dessutom en hypokondrisk feg smitare..!
Avundsjuk på allt o alla..mest vackra lyckade människor förstås..som Charlotta och Bella..!
Hur och varför hon står ut..?
Fullständigt ofattbart..!
Susanna
26 februari 2012, kl 10:11
Viktoria har tränats hela sitt liv för att hålla upp en fasad. Det är ju det hennes jobb som representant för Sverige går ut på. Bara för att hon visar upp en oberörd fasad behöver inte det betyda att hon är oberörd. Och även om förlossningar går snabbt och är normala, så är de smärtsamma och överväldigande för de flesta, så helt oberörd är ingen när de föder eller nyligen har fött barn, särskilt inte det första barnet. Sen är ju vi människor olika. En del reagerar mer än andra, vilket delvis beror på tidigare erfarenheter och det stöd vi får.

Jag tycker att det du skriver är jättefint. Min man ville också hem direkt efter förlossningen. Han åkte hem och jag blev kvar och jag kände mig helt övergiven. Hade han uttryckt sig som du gjorde nu och förklarat vad han kände, hade det varit enklare för mig att förstå honom, känna medkänsla och lägga det bakom mig. Jag har försonats med detta ändå eftersom jag intuitivt förstått honom men det är alltid enklare att nå dit om man öppet kommunicerar om det.
Stina, Mymlan fla
26 februari 2012, kl 10:14
Oj, vad jag provocerar Er! Beträffande mödradödlighet vet jag nog vet än du, om jag ska hålla käften som du säger. Det är syllsynt i Sverige, och i så fall sker det oftast i direkt samband med förlossningen. Mamman har en sjukdom, fetma, diabetes eller infektion. Moderkakan ligger felplacerad och orsakar svåra blödningar. Eller någon okänd kärlsjukdom som orsakar stroke. Att bara för att man är skraj och orolig, kan väl också vara en anledning att få vara kvar på sjukhuset. Men, sjuk är varken mamman eller bebisen, så då är det väl av sociala och psykiska anledningar man vill vara kvar. Men en naturlig förlossning är inte det. Miljarder kvinnor har gjort samma utan att det varit no big deal.
Bellmai
26 februari 2012, kl 10:14
Det finns snabba förlossningar bland vanligt folk också, komplikationsfria och ganska smidiga. Jag själv födde mitt barn så, har jag i efterhand och i jämförelse med många andra kvinnor, förstått . Så klart att det gör satans ont, va tror man? Klämma ut en människa genom ett litet hål... jodå , man tror aldrig i den stunden att man ska få tillbaka vare sitt liv eller underliv, och visst e man vinglig på benen och inte så lite vinglig i själen heller efter en förlossning, så visst, Kronprinsessan Victoria så ju otroligt pigg ut efteråt, men hon hade väl en smidig förlossning då. Låt vara så, det är olika. Jag tror som någon nämnde innan att kronprinsparet har en helt annan uppbackning hemma som möjliggör en annan " vila" än på hårt mediabevakade Karolinska. Och vad trodde man? Att en födsel skulle göra att kungafamiljen tappade fasaden och berättade om blod och skrik och ångest? Face facts- en födsel, en död, ett inbördeskrig- är det några som avkrävs fasad- är det landets regent med familj!
Jessica
26 februari 2012, kl 10:14
Underbart inlägg. Vi känner igen oss precis i vår första förlossning, för drygt tre år sedan. Vi åkte också hem från BB efter ett dygn, efter påtryckningar från min man...jag följde förvirrat med honom hem tillsammans med vårt underbara lilla knyte. I efterhand förstår jag att vi hade mått bra av att få vara kvar där, och landa i amning och annat. Vi har pratat mycket om det här, eftersom vi väntar vårt andra barn nu i vilken vecka/dag som helst. Vi har kommit fram till att vi båda är redo på ett annat sätt den här gången och att min man kommer kunna stanna lite mer i nuet och inte "stressa iväg". :) Tack för en underbar blogg.
Eva
26 februari 2012, kl 10:16
Fint skrivet om er stora stund men varför jämföra? Själv satt jag vid TVn när Daniel meddelade nyheten. Visst, han hade svidat om till kavaj men han hade inte rakat sig. Det noterade jag och tyckte det var charmigt. Sedan får du tänka att de, som någon riktigt påpekade, hade sjukhuspersonal med sig. Möjligtvis hemma, innan förlossningen, men ffa efteråt när de åkte hem.
Brenda
26 februari 2012, kl 10:18
Hur du än hade gjort med Amanda hade hon varit ledsen skör och full av ångest.
Brenda
26 februari 2012, kl 10:21
Jag menar, att döma utifrån det sätt du beskriver din fru på och utifrån det sätt hon själv beskriver sig på, så är hon skör, rädd och riden av ångest.
Hanna - Utanlikhet
min blogg http://utanlikhet.blogg.se/
26 februari 2012, kl 10:22
Haha, det är lite kul det med Victoria, för det tänkte jag också på! Hon såg inte ens ut att vara lite trött!

För övrigt så var det här inlägget otroligt vackert.
Anna
26 februari 2012, kl 10:23
Puzzle: du verkar ha en del missuppfattningar om hur verkligheten funkar.
1. Alla döende människor är inte i sådant "bra" skick att man kan ta hem dem från sjukhuset hur som helst och låta dem dö hemma.
2. I Sverige har vi en mödravård som övervakar graviditeten och ingriper i både graviditeten och förlossningen när det behövs, med avancerade medel. Därför har vi världens (kanske) lägsta andel kvinnor och barn som dör i samband med graviditet och födsel. I andra länder där sjukvården inte lägger sig i är det förknippat med höga risker att bli gravid och att föda och födas.
Rådman
26 februari 2012, kl 10:34
En halv ursäkt Alex, där du målar upp din sjukhusfobi i extra grälla färger för att ursäkta ditt egoistiska och hypernarcissistiska beteende. Som skrivits i tidigare kommentare har dett säkert inte lett till någon stor skada, men ändå fint att du till hälften identifierat och vågat visa upp ditt olyckliga beteende. Men jag tror du behöver ta en vända till och VERKLIGEN se ditt beteende i fullständigt ljus. Ett halvt steg i personlig utveckling riskerar att gå tillbaka om du fortsätter att måla upp ett sjukhustrauma i orimliga proportioner som försvar till dina val. Alla gör fel och är för egoistiska ibland. Vill du nå bättring så måste hela sanningen fram... Jag som skriver detta är självklart prickfri i min personliga utveckling! Gör om gör rätt! (Väl rutet va?)
Eva
26 februari 2012, kl 10:36
Vill tillägga att bilden där de står färdiga för hemfärd med bebisen mellan sig. Som komna från ett spa?! Nä, jag tycker nog att ffa Victoria ser ganska sliten ut. Ler lite trött men pliktskyldigt mot kameran. Ser nästan sorgligt ut.
Puzzle
26 februari 2012, kl 10:42
Anna. Beträffande svensk mödravård och mödradödlighet har jag samma åsikt som du. Dvs att den är bland de lägsta i världen, men jag bemötte Stinas argument som påstådde tvärtom, och jag räknade upp de riskfaktorer som möjligen skulle göra att en gravid kvinnas liv var i fara. Mycket lite risk för de allra flesta.
Beträffande döende och palliativ vård, eftersom Alex också beskrev det. Så, tror jag stenhårt på att när utgången är given och bara smärtlindring återstår, så ska man koppla bort allt och låta personen komma hem. Med dygnetrunt hjälp om så behövs. Anhöriga och vänner nära, välbekant och kär miljö. Jag har sett så många gamla och andra dö en utdragen död på sjukhus, med oändligt med mediciner och slangar, till ingen nytta bara utdraget svårt lidande.
Sanna
26 februari 2012, kl 10:49
Jag tycker hela föräldraskapet är ett enda långt "ångrande" av saker man gjort, både i förhållande till barn och partner. Det som är ovärderligt är dock om man kan benämna, reflektera och vilja göra på nytt sätt, och där är du.

I slutändan är det den medvetna utvecklingen som räknas.
Emma
26 februari 2012, kl 10:58
Om Amanda verkligen ville stanna kvar längre så var det väl kanske inte världens bästa idé att dra hem henne, men de känslor hon troligtvis hade efter graviditeten hade nog varit där oavsett om ni varit hemma eller på sjukhus. Så straffa inte dig själv så hårt, men låt henne bestämma om det blir en nästa gång.
Själv hade jag gladeligen åkt hem dagen efter min "drive-by-förlossning" (ca 6 timmar från vattnet gick till födsel) och tagit det lugnt utan stressiga sköterskor och andras skrikande barn, men eftersom mitt barn föddes lite tidigt så fick vi tjata i tre dagar innan vi fick åka hem, trots att det inte var något fel på henne.
Denna gång hoppas jag på att få åka hem 6-12 timmar efter förlossningen, vilket är praxis i detta landsting.
L
26 februari 2012, kl 11:07
Alex du är en sann författartalang, skildrat från saker du varit med om.
Lisa
26 februari 2012, kl 11:14
Ja, det var väldigt konstigt gjort av dig att tvinga hem Amanda. Dessutom börjar ditt fjäskande för kungahuset bli pinsamt. Nog för att jag vet att Amanda frotterar sig runt det gänget men ditt fjäsk är bara patetiskt, fara ut som en idiot mot Herman Lindkvists kritik osv.... Hovnarr är vad du är!
Kristina
26 februari 2012, kl 11:45
Precis. Jag satt vid min mammas bädd i tre veckor medan hon låg nedsövd i respirator som de skulle stänga av ena dagen och nästa dag hade de försökt tagit henne ur den. Hon hade KOL efter lång och trogen tjänst av röda Commerce. Till sist dog hon av att hjärtat inte orkade mer och jag satt bredvid. Hon var 62 och jag kunde inte rädda henne. När jag knappt ett år efter detta födde mitt första barn - från att varit dotter till att får en dotter, var jag för trasig. Alla gulliga bäbisljud var samma som mamma lät med respiratorslangen i hålet på halsen. Man går sönder lite när föräldrarna går sönder. Men det är inte så många som har gått igenom detta när de är runt 30 så man blir ganska ensam i upplevelsen. Jag förstår dig så väl. Därför jag älskar din bok om din pappa. Det blir bättre nästa gång. Hälsar Krllle
Karin
26 februari 2012, kl 11:50
SJÄLVKLART skulle aldrig en kvinna med ett sådant slags uppdrag och med en sådan mediabevakning tillåtas en utdragen, smärtsam och jobbig förlossning, en sådan som Amanda hade. Mediciner, exv värkstimulerande som skyndar på förlossningen, som vi vanliga inte erbjuds förrän det verkligen behövs GISSAR jag sätts in mycket tidigare för en sådan person även om hon "klarat sig" utan. Smärtstillande medicinen lär vara noggrant uträknad för att inte lämna mamman lika utslagen och utpumpad som andra kvinnor. Överläkaren, förmodligen Sveriges allra bästa, som förlöste hade inte lämnat Sthlm sedan nyår, och troligen med minutschemat alltid i bröstfickan. Inte för att förringa prinsessförlossningen - varje förlossning är unik, en kamp och ett mirakel och fick jag välja min eller kronprinsessans omständigheter i samband med förlossningen skulle jag tusen gånger hellre valt min egen - men självklart var förlossningen mer kontrollerad och uträknad än en svenssonfödsel.
Dirk Diggler
26 februari 2012, kl 12:09
@ Daniel m fl: Vi slutar aldrig att skriva först....vad ska ni göra åt det nu då??
Misan
26 februari 2012, kl 12:29
Karin skriver en tänkvärd och mycket bra kommentar. Det har jag också tänkt på. Det har talats om att paret önskat sig samma program som alla andra men vem har ett förlossningsrum som står färdigt och väntar, landets bästa extertis etc.. De flesta av oss får nöja oss med en barnmorska (som kan ha flera förlossningar på gång samtidigt) och en undersköterska. Dessa är inte heller på plats i förlossningsrummet hela tiden, utan främst mot slutet. Dessförinnan tittar de in då och då. Läkare finns normalt inte på plats utan tillkallas i händelse av komplikationer eller om ryggmärgsbedvning ska ges. Ett vanligt scenario är att narkosläkaren inte hinner fram i tid för att lägga bedövning som måste ske i ett visst skede i förlossningen för att vara meningsfull. Något sådnat råkade kanppast Victoria ut för. Jag tycker att det medicinska hjälp man får borde vara betingat av behovet och inte vilken börd man har av härkomst. Alla borde få den hjälp de behöver, varken mer eller mindre, framför allt inte mindre. Det blir lite löjnligt när det pratas om att Victira skulle ha fött som alla andra - självklart har hon inte det
Malin
26 februari 2012, kl 12:49
Jävla lismande för hovet. "Ser strålande och fräscha ut som efter en spa-dag". Hahahaha vilken tönt!
Intelligensbefriad
26 februari 2012, kl 12:57
Hö hö
så fiiiiint skrivet
som vanlet
ak
26 februari 2012, kl 13:24
Sista meningen var kanske det finaste du skrivit hittills. Skriv mer sånt så tror jag det finns hopp om din medmänsklighet.
26 februari 2012, kl 13:32
Läste sista stycket fyra gånger högt och sen kom niagrafallen ut ur ögonen.
Daniel
26 februari 2012, kl 13:36
@Dirk Diggler, ja vad kan vi göra? Har samma problem med mygg, fästingar etc etc
Ralf
26 februari 2012, kl 14:02
Tack! för ännu en krönika som man lipar till!
Läste inte allt som "puzzle" skrev men, människan borde ju fatta att det är inte en faktabok.
Tack Alex än en gång.
ja
26 februari 2012, kl 14:28
Ja så klart var det egoistiskt, men jag tror att hon förstår. det är ok.
Anna
26 februari 2012, kl 14:49
Den där bilden på Viktoria och Daniel på väg hem med bilbarnstolen är fejk, den är tagen före. Skulle Daniel ha bytt skjorta igen? Och Viktoria satt på sig örhängen och klocka? Det är en fint-bild!
Dirk Diggler
26 februari 2012, kl 15:45
@ Daniel : Precis...och dem blir man aldrig av med.
26 februari 2012, kl 16:08
Tja jag vet inte jag.. min första förlossning tog visserligen hela dagen med värkarbete men vi väntade in i det sista hemma och när vi kom in hann vi vara på BB i 14 minuter innan dottern var född. Födde på natten, var där ett dygn efter det, sen åkte vi hem men jag hade velat åka hem redan dagen efter.

Andra tog 3,5 timme från första värk här hemma, var kvar lika länge mest för att alla tyckte det var lagom och det var rätt mysigt att vara helt ensam med sonen innan han skulle träffa sin syster och man skulle tackla ev svartsjuka osv.

Jag hade nog också kunnat smila upp mig och se fräsch ut för en bild, men jag tror nog att Victoria var väldigt trött och sliten på det där väldigt lyckliga sättet som man är, och väl hemma är det nog myskläder och vila som gäller precis som för alla andra :)
Anna
26 februari 2012, kl 17:10
Nu blev jag rörd och vemodig, väldigt fint inlägg!
Monica
26 februari 2012, kl 17:41
Jag förstår dig och du och Amanda har säkert pratat genom detta många gånger så jag tror hon förstår dig också.
e24g6
26 februari 2012, kl 17:43
Med all respekt, men jag förstod det som att du och Calle kom berusade till sjukhuset natten då er pappa dog? Ångrar du inte det mer? Man kan ju inte låta livet gå i stå under en nära anhörigs utdragna sjukdomstid, och även om du inte ångrar att du gick ut och festade den kvällen, så måste det kännas jobbigt i efterhand gissar jag?
Mi
26 februari 2012, kl 18:33
För första gången sitter jag och försöker förstå vad du skriver. Att det du ångrar mest i hela livet är att ni efter det största, samlas tillsammans i den trygga familjen. Jag åkte inte hem från BB med min man och nyfödda förstfödda efter från BB för att jag var duktig. Jag var otroligt slut av det som hänt och lycklig. Människan har fått barn i 2 miljarder år. I 2 miljarder år!! Hoppas att när du får distans till det hela ser att du får vara evigt I-landstacksam om det här är det värsta.
mymmel
26 februari 2012, kl 18:44
Men ångrar du inte att du gjorde sådant nummer av och med ditt sosse-engagemang?
Sen fick Mona lämna, sen skämde Helan ut partiet ånyo och fick lämna. Och du köper en bostadrätt för 11 mille på Solsidan! Moahahahah ...
Björn
26 februari 2012, kl 19:51
Puzzle> Du är den sjukaste människan här. Om du är som du beter dig på nätet så skulle jag inte vilja ha dig vid min sida den dag jag dör. Alex vakade över sin far, det var det bästa han kunde göra.
marja
26 februari 2012, kl 21:26
OJ Alex7
Mars Pangkaka
26 februari 2012, kl 22:53
Jag läste bok av Ninni Schulman. Hade inga högre förväntningar, men tyckte faktiskt den var ganska bra, i alla fall bättre än Bodströms, GW Perssons, Åsa Larssons, Läckbergs, Jungstedts, Wennstams, Dahls, Lapidus (senare), Mankells å Keplers deckare. Och Mycket Bättre än Roslund&Hellströms, Edvardssons, Lehanes och Alex Schulmans skit, respekt
Mars Pangkaka
26 februari 2012, kl 23:05
Boken hette "Flickan med snö i håret" av Ninni Schulman.
Men vem var läckan ? Som varnade bovarna i bordellen före polisrazzian ?
Har tänkt på det efteråt, fundrar om det framgick ejenkligen?
Intelligensbefriad
26 februari 2012, kl 23:16
Jag blir alltid så gråtmild, nästan tjurfärdig (i positiv bemärkelse)
när jag läser Alex jättefina blogginlägg,
Tack för alla härliga läsupplevelser under åren som varit, och som komma skall förhoppningsvis
Intelligensbefriad
26 februari 2012, kl 23:17
@Mars
Ja har ingen aaning, kanske nån annan vet
Mumin
27 februari 2012, kl 00:17
Ibland känns det som att du använder sorgen efter din pappa som någonting att gömma dina egna brister bakom.
Lowa
min blogg finest.se/lowalindvall
27 februari 2012, kl 01:04
Det är så sant det du skriver. Helt sjukt ju....

finest.se/lowalindvall
27 februari 2012, kl 09:47
Vad fint skrivet!
Intro
27 februari 2012, kl 10:35
PUZZLE: "Födelse och död är det enda gemensamma för människosläktet." idiotiskt skrivet. Jävla femöres-poet.
Zandra
27 februari 2012, kl 12:12
Va bra skrivet som vanligt :)
Du föresten har du sett http:behindeverman.se, vore kul att få se sveriges fotbollsfruar i ditt program nån gång :)
Jupp
27 februari 2012, kl 12:13
Har alltid undrat en sak. Varför är det praxis för kvinnor att slita hår från mannens huvud, borra in naglarna i mannens hand tills det blöder m.m. vid förlossningar? Det är nästan så att de FÖRVÄNTAS göra det. Det är klart att en förlossning gör fruktansvärt ont, men MÅSTE man göra så? Jag har inte hört om en enda förlossning där tjejen inte borrat in naglarna i killens hand t.ex. Jag vet t.ex. att det GÅR att knyta handen väldigt hårt runt något utan att borra in naglarna i det.
EAlenHas42
27 februari 2012, kl 12:15
Jag tror att bilden som dom visar med babysen i barnstolen som är knäppt när dom ska åka hem , är knäppt före förlossningen eftersom han har andra kläder på sig där osv.....
Nincasol
min blogg nejharjuingenhörsen
27 februari 2012, kl 13:03
Till EAlenHas42
Precis så har jag tänkt fast jag tror att fotot är taget t.o.m. före förlossningen. Ser ut som om det vore en docka i babyväskan faktiskt men visst, jag kan ha fel.

Till Alex.
När barn Nr2 anländer vet du hur du inte ska göra eller säga åtminstone. Amanda förstod nog din reaktion iallafall.
Seså!
Lägg på ett kol nu så Charlie får ett syskon.

Ibland är du verkligen ödmjukheten personifierad Alex som i inlägget ovan eller i din bok om din pappa.
Anne
27 februari 2012, kl 13:42
Men sluta nu. Det är så olika från förlossning till förlossning. Med mitt första barn tog det evigheter jag förlorade massa blod och blev kvar på BB en vecka. Med det andra gick det superfort och jag var hur pigg som helst och åkte hem inom ett dygn.

Dessutom har de ju alla uppbackning hemma. Behöver nog knappast handla eller laga mat.

Amanda är ju döende varje gång hon är förkyld så henne ska man väl knappast jämföra med.
Anna
27 februari 2012, kl 14:02
så går det när mannen som inte har den minsta koll på förlossningar och graviditeter ska bestämma!! Låt Amanda bestämma nästa gång va?
Intelligensbefriad
27 februari 2012, kl 15:27
Ja, och om Charlie får ett litet syskon, kan ni väl döpa det till "Herman"
37ng7
27 februari 2012, kl 15:31
Oj, har just sett nya billederna på lilla Estelle. Så lik pappa - upp i dagen!
å med slipsen på sné
37ng7
Jacob
27 februari 2012, kl 17:25
Härligt att Head and Shoulders äntligen använder din intervju med Henke som reklam!
Jupp
27 februari 2012, kl 18:24
Det måste vara en fruktansvärd förolämpning för alla svenska 30plusföräldrar av idag. De som proppmätt tjatat o tjatat om hur viiiidrigt det är med förlossningar (och föräldraskapet också för den delen) får nu se Victoria o Daniel gå glada från en förlossning. Det går ju inte ihop - två nyblivna föräldrar som INTE tjatar om hur jävla jobbigt de har det.
mymmel
27 februari 2012, kl 19:25
Vad är det för idiot som använder mitt nick? Jag är Mymmel och är inloggad som det, sluta ditt troll! Säkert det där schizot som alltid skriver 1 miljon kommentarer i olika namn (bland annat "Lisa Miskovsky"), SKAFFA ETT LIV!
Intro
27 februari 2012, kl 20:43
Hej Alex. Var ligger din bokhandel egentligen? Regeringsgatan nr?

Ska vi ta en öl någon dag och diskutera livet?
Skicka mail.
Tom
min blogg http://kontemplera.nu
28 februari 2012, kl 02:24
På något sätt så tycker jag lite synd om Daniel som tvingas svida om från mjukiskläderna direkt efter förlossningen, och samtidigt som han gjorde det så försvann den sista lilla respekt jag hade kvar för det svenska kungahuset ut genom fönstret.

INGEN ska kliva ut från förlossningssalen i kostym och med nykammat hår.
Jimmy
28 februari 2012, kl 05:03
Avsluta den här bloggen nu snart, Alex. Du hinner ju inte med längre.
morsa
28 februari 2012, kl 08:45
Ni åkte ju hem till en lada utan dusch.... Victoria åker troligtvis hem till egen kock, egen barnskötare, egen städhjälp plus lite fler extrapersonal...
Malin
28 februari 2012, kl 09:49
Älskar dig i äntligen morgon! Du borde vara där varje morgon :) :)
Nu kan du väl reblogga det här.. hoho.
Chattaren
28 februari 2012, kl 10:50
Det är nog få som inte har en sån upplevelse som du. Vår var urtuff!
28 februari 2012, kl 16:28
starkt skrivet och modigt berättat!!!
Inte många som skulle erkänt.. eller ens kommit till insikten. Men Amanda är inte bitter, det syns tydligt :P hon förstår nog dig på något konstigt vis. Hon verkar vara en mycket lyhörd, förstående, och medgörlig kvinna (med sin egen vilja förstås) Du får gottgöra henne!! Ännu mer... än vad du redan gör, för det förtjänar hon. Varje god kvinna förtjänar det bästa från sin man... det är då man känner i sitt hjärta att man bara vill ge mer o mer utav sig själv.. det är också då ett äktenskap blir som ALLRA BÄST - om båda tänker att man ska göra lite mer än den andra.. till den andra... för om bägge ger mer.. så slutar man aldrig att överträffa varann!

God bles.... //Natalie
Abbe
28 februari 2012, kl 18:49
Ja det var faktiskt egoistiskt. Och jag skulle precis som du ångra det.
M
28 februari 2012, kl 19:58
Finaste Alex, tänk inte mer på det du. Om ni får ett andra barn kommer du att vara tvungen att tvinga ner Amanda i sjukhussängen tills dess att navelsträngen är klippt. Så fort allt är klart kommer hon nämligen att längta ihjäl sig efter Charlie och inte önska annat än att få åka hem... och väl hemma kommer hon att tänka inombords att "jag skulle ha stannat ett par dagar till och vilat på sjukhuset". Men sånt är livet - nästan aldrig speciellt rationellt. Stor kram
ulla
29 februari 2012, kl 02:06
en narcissist medger aldrig att han har fel o han skulle heller aldrig ångra något han gjort
Sofia E
29 februari 2012, kl 07:45
Jag ville bara göra ett tillägg till alla som tjatar om medicinska risker, att det skulle vara den enda anledningen till att man ligger kvar två nätter eller fler på bb. I mitt fall var jag ett mentalt vrak de första två dygnen efter förlossningen. Ingen narkosläkare fanns att lägga någon bedövning på mig så jag fick ta mig igenom värkarbetet så gott det gick. Min sambo vittnar om att jag inte var kontaktbar under en lång tid pga att jag var så smärtpåverkad. Lilla Puzzle - hade du då 4 timmar senare skuttat ut genom sjukhusdörrarna? Skulle inte tro det. Vi talar också massiv blödning och svullnad mellan benen (även kronprinsessor spricker om de har otur). Jag skulle gissa att Vickan åkte hem i bilen sittandes med hela tyngden på utsidan av ena låret.
Skriv en kommentar     ( Logga in )
Namn
E-post
Sajt/blogg
Kommentar
Fyll i texten som syns i bilden ovan
Kontakt: Alex.schulman@aftonbladet.se

Senaste blogginläggen

Senast kommenterade


Chefredaktör och ansvarig utgivare: Jan Helin

Vd: Anna Settman

Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin

Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm

Org.nr: 556100-1123 Momsregistreringsnr: SE 556199-112301

Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se

Sveriges mest engagerande tidning - 2,5 miljoner läsare varje dag!

Aftonbladet Plus kundcenterE-post

Close