Sex tankar om Melodifestivalen

Det är alltid något speciellt när de nya programledarna ska presentera sig. Det brukar ju av hävd ske "med dunder och brak", inte sant. Det är ljusshower och speaker som skriker deras namn och fyrverkerier och de har övat in en danssteg och någon som aldrig förut har tagit en ton kan plötsligt sjunga fantastiskt fint och publiken reser sig och viftar med sina jävla ballonger och, ja, det är helt enkelt EUFORISKT. Alla sådana ambitioner var skrinlagda i 2012 års version av Melodifestivalen. Nu stod de bara där på scen plötsligt, denna underligt sammansatta trio. Jag förstod aldrig meningen med att dessa tre skulle leda programmet. Det finns ingen gemensam nämnare. Och de är heller inte så olika att det skulle kunna beskrivas som "dynamiskt". Det var bara konstigt. Jag ska inte säga att de var dåliga - alla läste mycket duktigt från det mediokra manus som någon skrivit till dem. Bäst av de tre var Ana Gina, fast det är klart: den där uppgivna neggigheten som håller på att bli hennes varumärke är ju inte så hemskt rolig i längden. Man kan bara rycka på axlarna och säga något svalt så många gånger. Hon får tänka på det, eller hur.

_____________

Något snille på redaktionen hade kommit på tanken att artisterna skulle promenera upp på scen genom publiken. Vad smärtsamt det var att titta på! Det var som en "walk of shame". Där gick de uppklädda till tänderna i kläder som bara passar att bära på en magisk scen - inte i en gång mellan fåniga ballongviftare. Det var så OTROLIGT KORKAT TÄNKT av SVT att tro att det där skulle lyfta. Det var bara generande, för oss och för artisterna. Dessutom: jag som tittare vill GOLVAS av deras scenkläder, jag vill att publiken ska tystna, att lamporna ska tändas och först där vill jag veta hur de ser ut. Den där plågsamma vandringen var bland det dummaste jag sett i SVT på många, många år.

_____________

Har SVT dragit ner på budgeten i år till en tiondel av förra året? Jag frågar eftersom alla roliga extranummer var borttagna. Vi fick inte ens ett humorklipp av artisterna mellan låtarna. Nu fick vi istället se fem sekunders fullkomligt obegriplig tystnad som ibland bröts och fylldes av något banalt nonsensmeddelande.

_____________

Mellan omröstningarna hade programledartrion ett nummer som hette "Inte bögarnas fest". Jag kunde knappt tro att jag såg det jag såg. Det kändes som om året var 2002. Att idag, 2012, varsko tittarna att det inte bara är bögar som tittar på programmet kändes så hopplöst daterat. Återigen: vem har skrivit detta bedrövliga nummer?

____________

Om Thorsten Flincks "tafsande". Min första reaktion, som jag också skrev här i bloggen, var att det inte var så farligt. Han menade ju ingenting illa med det. Men sen ändrade jag mig efter en stund. Det är väl klart att det var klumpigt gjort. Onödigt och inte så snyggt.

_____________

Slutligen: Loreens låt och Thorsten Flinck var de enda som lyste upp denna supermediokra tillställning som måste få i betyg.