En dag i den....

.... unga Mannens liv. Från en sommar i fäbodarna.

Väckarklocka var ingenting för min sagotant till farmor. Hon vaknade när korna behövde det. Alltid. Kvart över tre till halv fyra, varje morgon. Hon kokade kaffe, väckte mig och min kusin, som var så nära drängar man kan komma. Farfar fick sova ett tag till.

Dagen i fäbodarna kan delas upp i fyra delar. Den första delen handlade om underhåll av kossorna. Direkt från sovande läge klädde vi oss och gick de femhundra meterna till ladugården. Korna mjölkades av farmor medan jag och min kusin mockade, serverade dem mat, gjorde i ordning en del annat inför eftermiddagen. När mjölkningen var avklarad släppte vi ut korna och jag och kusinen följde med korna ca två kilometer ut i skogen innan vi återvände till stugan. Där hade farmor vid det här laget, klockan var nu halv sju ungefär, dukat fram frukost bestående av kornmjölsgröt med lingonsylt och hembakt bröd. Sedan väntade en tvåtimmars tupplur.

Del två började med direktiv från farfar. Han hade planer för varje dag. Sysselsättningar som han hade på schemat var: Vedhuggning (absolut vanligast) det gick åt oerhörda mängder ved då allting som skulle värmas värmdes vedeldat. Från hus till vatten till matlagning. Slåtter var ett annat alternativ. Vi slog allting med lie och härsade med hjälp av krattorna. Rakt och fint skulle det vara. Rå-tillverkning, man fällde unga granar och gjorde staketämnen av dem, det gick åt mycket staket för att skärma av fäboden från andra djur och även för att hindra korna att vara inne bland bebyggelsen, underhåll av fastigheter typ takbyten mm. Hushållssysslor kunde också vara på schemat under detta pass och då med tillverkning av: Tunnbröd, smör, messmör, ost, separering av mjölken, mm. Allt detta fick man lära sig.

Lunchen åtskiljde pass två och tre och eftermiddagspasset var i stort sett uteslutande vedhuggning eller fällning av träd.

Middag och sedan pass fyra som var det som vi alltid såg fram emot mest och som nästan varje dag innebar fiskning. Vi gick från fäbodarna de två kilometrarna genom de djupa skogarna till den älv som fortfarande ligger mig varmast om hjärtat. Tre-fem kilometers sträcka fiskades av och klockan var ofta fram emot elva innan vi var hemma. Alltid med fisk. Åt vilket håll vi skulle gå när vi kom till älven hade farfar rekomenderat med hjälp av en blick på molnen, känlan i det alltid svullna knäet och vi trodde alltid på honom.

Fäbodarna, detta är ju ändå inte längre sedan än på sjuttiotalet, innebar det sista av självhushållets dagar. I stort sett allt ordnades med hjälp av det som fanns. Kött från kalvar, fisk från älven, mjölk från korna som på olika sätt blev såväl ost som grädde och messmör och smör. Vissa grönsaker odlades och bär från skogarna plockades också. Det som inhandlades var basvaror som mjöl, socker, salt mm.

Det som slår mig som mest osannolikt med dessa sommrar, jag tillbringade tre sommarlov i rad från dag ett till skolan började i fäbodarna, är att jag var 12-14 år då men farfar lät en göra saker som jag själv aldrig skulle kunna drömma om att låta min son göra i samma ålder. Motorsåg, yxor, lie, ja hela upplägget.

Och det värsta jag och kusinen min visste var när andra kusiner skulle upp dit och gästspela och låtsas kunna de saker som vi tyckte att vi hade ensamrätt på :-). En anna sak vi ogillade starkt var när våra föräldrar ordnat fest där uppe, då flydde vi och bodde i ladugården med korna, men en sak hann vi göra innan det, vi skötte grinden vid infarten när gästerna ko. Öppnade för varje bil och fick en slant för det. grindslanten på riktigt alltså.

Jag tycker än idag att dessa somrar varit den bästa tiden i mitt liv. Ingen tv, ingen el, ingen kontakt med omvärlden. Fäbodarna var vår värld just då och jag älskade den. Och ordet stress fanns inte i ordboken där.....

Och herregud vad jag kan sakna min farmor och farfar......

Långt och säkert ointressant för de flesta men viktigt för mig!

Dagens positiva inslag: Övningskörning med sonen. Riktigt kul!

Dagens negativa inslag: En arg huvudvärk!