Det fick bli....

.... en veckas semester som plåster på knorrflunsansåret. Och det behövdes verkligen. Har tagit det toklugnt nere i stugan. Läst mycket, fiskat, letat svamp (även om jag inte äter dem själv så är det en skön sysselsättning), plockat lingon,  firat min kusins 50-årsdag. En dag som blev riktigt lyckad och bara att få se honom så chockad över den insamlade presenten var värt mycket. Jag ingår förresten som guide i den.....

Arbetsförmedlingen har jag lärt känna lite också. Sambon fick ju ett jobb hon måste söka, i Skövde, perfekt pendlingsavstånd för en mamma med allting fast här i Sundsvall tycker Arbetsförmedlingen. Jag vart tvungen att ringa och ifrågasätta och tydligen har varje arbetsförmedlare en minimigräns på varje arbetssökande vad gäller antalet rekomenderade jobb. Den uppfylldes uppenbarligen i och med Skövde-förslaget för ett likadant jobb i det 50 mil närmare placerade Kramfors rekommenderades inte. Jag ställde frågan om Arbetsförmedlingen var till för arbetsförmedlarna eller för de arbetssökande. Jag var en "tjurig jäkel" som ställde den frågan.

Vad tycker ni? Har jag fel eller är det rimligt att man skall söka jobb 60 mil hemifrån? Om det gällde en singel utan barn så kanske men det är tveksamt även i det fallet tycker jag!

Veckans positiva inslag: Kusinens glädjetårar!

Veckans negativa inslag: Drabbades av en rejäl ångestattack nu när jag kom hem.