I lördags var tredje gången jag var på melodifestivalen i Scandinavium och varje gång inträffar samma sak. När man sitter på plats låter allt helt ok, musik och sång smälter ihop, stämningen är på topp och de flesta bidrag känns som potentiella vinnare. Igår kollade jag reprisen av tv-sändningen och NU FÖRSTÅR JAG!!! Jag tar tillbaka allt jag sagt innan och lovar härmed heligt att aldrig yttra mig innan jag till fullo lyssnat hur bidragen låter efter att ha blivit fullkomligt slaktade av sändningsteknikerna.
Brolle! Ja vad skall man säga..... En av få som gick igenom rutan ungefär som han gjorde live. Låten är ju omedelbar med allt vad det innebär. Jag är redan så trött på den att jag kan spy. Att han dessutom lämnat efterfesten innan jag kom dit och kunde ragga upp honom är oförlåtligt!

Loreen mötte vi i trappan när vi kom till festen och uppenbarligen smet hon när hon såg konkurrensen i skönhet och grace. Hennes låt växer däremot för varje lyssning och sjunga kan hon sannerligen. Fortfarande lite för ångestfyllt för mello kan jag tycka men en av årets största danshits lär det bli. Livsfarlig i Andra chansen.

Babsan.... På söndagsskolan fick jag lära mig att om man bara har något elakt att säga så är det bättre att inte säga något alls...... *tystnad* Varför fick hon en video förresten? Var inte det dödsdömt redan när det provades i slutet av 80-talet?
Bettan var inte heller någon rolig historia. Hon sjöng ju så fint och ljuset var magiskt i Scandinavium. När hon kom sist, trodde jag inte det var sant! Hemma i tv-soffan var det en gammal tant i brun klänning som stötte fram dåligt uttalade tantvokaler. En kvinna med värdighet var det ändå sannerligen. Ett fullblodsproffs!
Sanna, Sanna, Sanna. Den långa och den granna! Jag har inte riktigt till fullo förstått hur viktigt det är med "blicken". Låten får färg som torkar att framstå som underhållning men Sanna är ett proffs ut i fingertopparna. Allt annat än Globen hade varit ett hån i denna tävling som slutat handla om musik för länge, länge sedan.
| Söta Linus a.k.a Neo från förra årets festival var också på plats. |
Jag hade bestämt mig för att inte gilla "The Moniker". På plats i Scandinavium kändes låten mest som en hysterisk kakafoni av färger och dessutom var han helt klart drygast på efterfesten. Lagom editerad i tv-rutan fick låten en helt annan dimension och sjunga kan han helt klart. Ännu en låt som växer och jag är inte förvånad över andra chansen längre.
Lilla söta Anniela var däremot en artist som passade bättre live än i tv. Hennes svårighet att nå de låga tonerna och hennes nervösa rådjursblick märktes inte på avstånd vilket gynnade henne. En otroligt söt tös som vi antagligen inte sett det sista av. Hon fick min blinkande melodifestivalpin också. Barn gillar färgglada saker!
Sist och definitivt minst var Christian Waltz. Rent musikaliskt var det kvällens bästa låt. Säger någon något annat så får ni stryk! Hans lilla söta falsettsång kommer däremot att låta mycket bättre producerad och dubbad på skiva. Kombinationen cool låt och skuttande hobbit i pärlhalsband kändes också på något sätt så mycket bättre på avstånd än i tv-rutan. Sötast av alla var han ändå helt klart på efterfesten. När jag berättade att jag vunnit biljetter genom att rimma om honom, fick jag spela in rimmet på hans telefon. :-)
Kvällens sötörsta positiva överaskning var ändå programledarna. Bra jobbat! Jag skäms lite för att jag alltid dissat stackars Marie. Men hellre överaskad åt det hållet än åt det andra! Tummen upp för dig snygging! Maken är dessutom Rickard Olssons största fan så alla är glada!
Kvällens "mellanakt" mår bäst av att inte kommenteras. En som är bättre på att uttrycka sig än jag är Jonas Gardell. Så här tyckte han på Twitter;
Då börjar jakten på vip-biljetter till Malmö och Globen. Häng med!
Tja Tja /Showslinkan
Blizzmia