Inte så praktiskt när man har barn

Nej hemma hos mig är det inte så mycket som är barnanpassat. Men så har jag ju inga barn heller. Så varför ska jag anpassa mitt hem för barn. Hmm. Det kan man ju fundera på. Blir ibland lite lagom trött på en del människor som kommer på besök. Jo, det är ju faktiskt vänner. Kanske därför man blir lite trött av kommentarer av typen "jo det är ju snyggt men inte så praktiskt om man har barn". Nej, men jag har ju inga barn så jag kan ju skita i om det är praktiskt eller inte. Jag kan ha en skitsnygg kran i badrummet. En tjock härlig bänkskiva i köket och bara en liten ho.

Och uppriktigt sagt så skiter jag i om den som ska bo efter mig har barn. Jag vägrar att bo i ett hem som inte är anpassat för mig och mina behov. Jag renoverade badrummet för några år sen och valde då en jättestor härlig kommod och som sagt - en skitsnygg kran. Och dessutom fick jag spegeln på en höjd som gör att jag kan se mer än från näsan och upp utan att stå på tå!

Den som kommer efter mig kanske är längre och inte uppskattar det - men nu är det jag som bor här. Och vem har bestämt att det är de som är långa som alltid ska ha allt på sin höjd? Räcker det inte med att jag behöver be om hjälp på affärn ibland - när jag inte når! (Nej jag är inte extremt kort men har svårt nå chips- och ostbågarna)

Pratade om barnanpassning och den där standardkommentaren "snyggt men inte så praktiskt" på fikat idag och då sa en kollega att "i vår familj anpassar vi inte allt för barnen - tvärtom". Vad skönt att höra sånt. Funderade lite på hur det var när jag växte upp. Och när syskonbarnen kom in i familjen. Och nej, allt har inte varit på barnens villkor. Allt har inte anpassats för barnen. Det var inte plasttallrikar och pipmuggar. Och tänk - det är verkligen inget fel på varken mig eller syskonbarnen! Och det var inte stela, trista familjemiddagar heller. Nej, glada uppsluppna och roliga middagar där alla var med.

I dagens samhälle kan jag tycka att alltför mycket anpassas för barn. Börjar jag bli tjatig. Har för mig att jag skrivit om ämnet förr. Och som då - nej jag tycker om barn. Det är föräldrarna jag inte alltid gillar!