Jag är för jämställdhet. Men jag är inte för att man ska ha fördelar eller nackdelar för att man är man eller kvinna. Jag vill bedömas och eventuellt premieras för det jag gör - för en prestation, kompetens, erfarenhet, kunskap etc. - inte för att jag är kvinna.
Det här gör att jag är så ambivalent inför kvoteringar. Skulle jag vilja ha ett jobb pga att jag är kvinna? Nej. Jag vill ha jobbet för att jag bedömts som den som kommer att utföra det bäst.
Problemet är ju att det många gånger inte är det som är urvalskriterierna. Jag är helt övertygad om att det i många fall handlar om att män mer ofta anställer män och kvinnor oftare kvinnor. Det är alltid enklare att identifiera sig med sitt egen kön och därför är det lättare att välja av sitt eget. Jag tror att det här faktiskt inte bara gäller vid tillsättning av högre chefstjänster - jag tror att det gäller överhuvudtaget.
Så, är det kvoteringar man ska sätta upp regler för. Eller ska man jobba med att utbilda rekryterare bättre? Jag vet inte hur det ser ut överallt men på det företag där jag jobbar så träffar även vi som söker en ny person i gruppen de kandidater som valts ut. Det kanske är där man ska sätta in utbildningen. Minska rädslan för att anställa utanför sitt eget kön. Alla vet ju att blandade grupper fungerar bättre än enkönade grupper. Det blir bättre gruppdynamik då.
Det är ett svårt och stort ämne detta med jämställdhet. Och jag har svårt att veta vilket ben jag ska stå på. Men jag tycker att man även måste se på jämställdhet ur männens synvinkel. Det finns säkert många män som inte får jobbet pga att de är just män.
Nej, det måste bli bättre på alla håll. Kompetens ska avgöra - inte kön. Och det måste gälla åt båda hållen. Jag ska inte väljas eller dissas pga mitt kön - jag ska hissas eller dissas pga min kompetens.