Skriveriet gillar julen

Jag har alltid tyckt om julen och då mest förberedelsernas tid. När jag var liten, runt 10 år så där, ville jag alltid tjuvstarta tidigt, redan i november och kanske tidigare. Då gav jag mig ut i markerna och letade reda på en liten, liten gran, 4-5 år gammal så där,  satte den i en vas och tog in den i mitt rum. Där tillverkade jag smått, smått pynt, klädde granen och hade tjuvstartad jul för mig själv. Det höll jag på med i flera år.

Övriga i familjen tyckte jag var löjlig, men det brydde jag mig inte om, bara jag fick njuta av julen i förtid. Efter 2-3 dagar vissnade förstås min som jag tyckte fina julgran och medan jag sörjde den djupt, tog jag rätt på den förvånansvärt stora hög med barr, som låg på bordet och under det. Efter det hade jag tålamod att vänta på den riktiga julen.

Jag vet och visste det då, att man inte får ta ens smågranar på det viset, men en enda liten ansåg jag på den tiden inte gjorde något. Hoppas inte skogsägaren räknat sina nyplanterade granar ... Det var så länge sedan, så det brottet är preskriberat.

På ett område nära bostaden, där jag oftast kunde hitta en liten, liten gran, växer nu några riktigt stora granar, 50 år gamla kanske. Ingen annan jultokig unge har väl varit där och letat smågranar efter mig.

Jultokig som jag är, har jag hittat en bild. Det är en detalj på förra julens julgran. På grund av allergi i släkten, måste jag numera köra konstgjort. Jag föredrar förstås riktiga granar.

Jag undrar vad jag på den tiden skulle ha tyckt om den extremt tidiga julskyltningen, som många eller nästan alla affärer kör med numera. Då julskyltades det till skyltsöndagen första advent, ibland andra ... I butikerna jobbade man med detta natten mellan lördagen och söndagen och det var så spännande att gå ut och titta i fönstren på söndagen.

Ha de'!