Det finns ett fel med Siljansnäs - ingen järnväg

Jag älskar järnvägar och tåg. Det har jag gjort sedan jag var riktigt liten. Det beror nog på allt trevligt min far berättade från sin uppväxt vid järnvägsstationer, huvudsakligen Herrljunga. Min farfar var förste stationsskrivare, dvs chef på stationen. Hans far och min farmors far var också järnvägare. Det är då inte så konstigt att det där med tåg och järnvägsstationer hör till det bästa jag vet. Jag mår extra bra, när jag befinner mig på en järnvägsstation, helst en äldre med grådaskiga perronger och den speciella doft som hör järnvägen till.

Det finns ett fel med Siljansnäs. Jag hade en fin uppväxt där, ett tryggt hem, många och härliga lekkamrater, fin skolgång, fin natur ...

Det stora felet var att där fanns ingen järnväg och än mindre en järnvägsstration. Det störde mig.

Många gånger drömde jag på nätterna att det fanns en järnväg i Siljansnäs. Varifrån den kom och vart den ledde förtäljde inte drömmen, men järnvägen fanns där. Den gick hitom Galberg, dvs i skogsbrynet bortanför de snötäckta fälten på bilden. Där borta precis utanför vänsterkanten på bilden fanns en järnvägsstation. Jag var alltid besviken på morgonen, när jag tittade ut och det inte fanns någon järnväg där.

Där jag bor nu finns det järnväg och tåget hörs ända hem. Plinget från den numera borttagna järnvägsövergången hördes, när bommarna gick ner och man såg det hela och det passerande tåget från ett av vindsförnstren. Lycka! Järnvägsstationen är tyvärr nedlagd, även om tågen stannar där, så man kan stiva av och på.

I Siljansnäs finns fortfarande ingen järnväg.

Ha de'!