GUD och VETENSKAPSMANNEN... (En rolig historia)

Gud är så pass Allsmäktig att Han kan expandera Sig i två skilda separata skepnader, där Han i den ena lyfter stenen och där Han i den andra inte lyfter stenen...

Dessutom, eftersom Gud är oändligt stark, så skulle det vara en baggis för Honom att lyfta oändligt tunga stenar om de nu existerade...

Om jag ber dig rita en fyrkantig triangel, vad gör du? Tar fram pennan och ritar en? Nej, du skulle tycka att jag är knäpp som ens ber dig göra det, eftersom en triangel per definition har tre sidor, inte fyra. Att du inte kan rita en "fyrkantig triangel" säger inget om din förmåga att rita trianglar (eller fyrkanter), eftersom "fyrkantig triangel" är ett nonsens-uttryck jag skapat genom att sätta ihop två ord.

"En sten som är så stor att ingen kan lyfta den" är på samma sätt ett nonsens-uttryck, eftersom en sten per definition är ett föremål som har en viss utsträckning i rummet och en viss tyngd, och som alltså alltid kan lyftas (förutsatt att man är tillräckligt stark). Att prata om en "olyftbar sten" är lika mycket nonsens som en "fyrkantig triangel".

"Argumentet" är alltså inte ett argument mot Gud eller hans allsmäktighet, utan bara en lek med ord. Det är en logisk motsägelse, som i sig är rätt skojig, men det håller inte som argument.

Det finns t.o.m. ateister som dissar argumentet som en logisk motsägelse:

http://www.abarnett.demon.co.uk/atheism/rock.html

PARADOXEN INGEN PARADOX !!!

Although this simple argument may appear compelling at first glance, there
are some fundamental problems with it. Before identifying these problems,
however, it is necessary to make clear what is meant by “omnipotence”.

Christian philosophers have understood omnipotence in different ways. Rene
Descartes thought of omnipotence as the ability to do absolutely anything.
According to Descartes, God can do the logically impossible; he can make
square circles, and he can make 2 + 2 = 5.

Thomas Aquinas had a narrower conception of omnipotence. According to
Aquinas, God is able to do anything possible; he can part the red sea, and
he can restore the dead to life, but he cannot violate the laws of logic and
mathematics in the way that Descartes thought that he could.

If Descartes’ conception of omnipotence is correct, then any attempt to
disprove God’s existence using logic is hopeless. If God can do the
logically impossible, then he can both create a stone so heavy that he
cannot lift it, and lift it, and so can do all things. Yes, there’s a
contradiction in this, but so what? God can, on this understanding of
omnipotence, make contradictions true.

Descartes’ understanding of omnipotence therefore doesn’t seem to be
vulnerable to the paradox of the stone. Descartes can answer the question
"Yes" without compromising divine omnipotence.

Aquinas’ understanding of omnipotence, which is more popular than that of
Descartes, also survives the paradox of the stone. For if God exists then he
is a being that can lift all stones. A stone that is so heavy that God
cannot lift it is therefore an impossible object. According to Aquinas’
understanding of omnipotence, remember, God is able to do anything possible,
but not anything impossible, and creating a stone that God cannot lift is
something impossible.

Aquinas can therefore answer the question "No" without compromising divine
omnipotence.

The paradox of the stone, then, can be resolved; it fails to show that there
is an incoherence in the theistic conception of God, and so fails to
demonstrate that God does not exist.

Svarat nu...har haft fullt uppe på andra diskussionsforum, som familjeliv och fragbite...ska dra en vända till Flashback också snart...

Utan Skaparen, ingen skapelse!

"Det är lika orimligt att tro på världen men förneka Gud, som att tro på skon men förneka skomakaren!"

- August Strindberg

Ja, tyvärr väljer många mörkrets väg, skuggan, istället för verkligheten den Ljusa...