Socialliberalerna

Socialliberalerna vill införa ett s.k. lärarcertifikat så att kvalitén och kraven höjs på lärarna i skolan. Bara genom att vi får de bästa lärarna i skolorna kan vi höja lärarnas och skolornas status. Vi menar att det inte räcker med att införa en lärarlegetimation, som den som, enligt regeringen, kommer gälla från och med ht 2011.

Vad är då skillnaden på en lärarlegetimation och ett lärarcertifikat? Är det inte som att säga potatis eller potäter? Sak samma?

Vi menar att kravet på att få sin lärarlegetimation är rent ut sagt löjlig. Den ersätter bara något som redan existerar men som inte tillför någon kvalitetshöjning eller förbättring för vare sig lärare eller för elever. En lärarlegitimation är detsamma som det examensbevis som lärare får när de gått ut sin lärarutbildning + 1 år som yrkesverksam lärare. Det kommer ändå finnas en massa lärare på skolorna som inte har hämtat ut sitt avgångsbetyg från lärarutbildningen på grund av lärarbristen och som kommer få sätta betyg på eleverna som rektorn sedan bara skriver under. Det kommer fortfarande finnas icke-examinerade lärare som har jobbat mycket längre än de lärarlegitimerade, och som håller bättre klass än de legetimerade. Det blir lite som att ändra mat-tant till matbespisningspersonal och som att kalla städerskan för hygientekniker istället.

Statusen ökar inte! Lönerna ökar inte! Arbetsförhållandena blir inte bättre för att man kallas legetimerad lärare.

Däremot, ett lärarcertifikat som faktiskt ställer krav på att lärarna faktiskt kan lära ut, har god pedagogisk förmåga och är goda ledare, det höjer både inlärningsnivån, kvalitén, arbetsförhållanden och löner. Och framför allt; det hjälper fler elever att inte bara nå bättre resultat i skolan, utan att även bli bra medborgare!

Jämför certifikatet med en helikopter- eller flygplanspilot. Du får inget certifikat förrän du faktiskt kan flyga helikoptern eller flygplanet. På samma sätt skulle en lärare inte få undervisa om läraren inte klarar av det, helt enkelt.

Det finns många instrument och metoder för att ta fram ett sådant lärarcertifikat. Varför vare sig politikerna eller skolorna vill eller har förmåga att inse detta, är för oss en stor gåta. Antingen kan man lära ut och få eleverna att vilja lära sig och då ska man ha ett certifikat, eller så kan man inte det och då ska man inte ha ett lärarcertifikat. Då kan man lika gärna göra något annat.

Det känns som att vi i vårt avlånga land så ofta ska försöka vara så politiskt korrekta och så diplomatiska att vi missar själva poängen med vem det är som får betala priset. Att tala om att vi måste få världens bästa skola och därmed våga tala om för någon att den inte platsar i världens bästa skola ska väl vara en självklarhet? Har man inte världens bästa lärare så kan man inte få världens bästa skola!

Våra barn måste få tillgång till världens bästa skola! Våra barn ska inte behöva betala priset för att några politiker eller skolledare inte vågar säga till en dålig lärare att den inte platsar i skolan.

Dessutom kostar insatserna mycket mindre, rent ekonomiskt, om insatsen görs tidigare än om man låter det rulla på som idag så att det blir enorma kostnader när allt ska rättas till i ett senare skede. Det kostar mer för varje elev, rent kunskapsmässigt, om de går ut skolan med ofullständiga kunskaper om hur de ska lära sig att lära.

Lärarcertifikatet är en del i hur skolan ska förbättras, enligt Socialliberalerna. Det finns många fler åtgärder att göra, men certifikatet är en bra start för att få världens bästa skola! 

Ett påstående som gör sig ständigt påmint är att vi ofta i Sverige säger att vi blir alla lika behandlade inför lagen! Ändå sitter det politiker som nämndemän och avgör andra människors framtid.

Man kan med andra ord bli 'stämplad' både för sin politiska åsikt, som för sitt etniska ursprung, eller för att man är man eller kvinna, beroende på vem som sitter som nämndeman i rätten. Exempelvis kan man som vänster- eller högersympatisör bli orättvist dömd om det sitter nämndemän från motsatta partier i rätten. Man kan även bli hårdare dömd om man har utländsk bakgrund trots att man är född i Sverige och har svenskt medborgarskap bara på grund av att det kan sitta främlingsfientliga nämndemän i rätten.

Är detta demokratiskt? Är detta lika behandling inför lagen? 

Vi på Socialliberalerna anser att det är respektlöst mot alla de jurister med många års universitetsstudier genom att tillåta, i vissa fall, totalt icke-utbildade personer vara med och döma i rättsalen? Ska vi avskaffa jursitutbildningen eftersom det verkar som att icke-juristers personliga åsikter väger lika tungt som utbildade juristers?

Politiker har inget i rättsväsendet att göra. Därför bör vi avskaffa vårt nämndemanna-system som vi har idag!

I ett par månaders tid har det i så gott som alla landets tidningar stått om den dyra elen och hur människor klagat över att politikerna inte gör något åt det trots att elkunderna i vissa fall håller på att gå under rent ekonomiskt.

I förra veckan fanns en artikel i nordens största tidning där energipolitiska talesmän från samtliga riksdagens partier går ut och lovar att de ska göra något åt saken men inte ser hur man kan göra något så snabbt.

Under samma artikel finns en läsarundersökning (ej vetenskaplig, men ändå) där över 92% av  50,000 läsare inte litar på att politikerna kommer göra något åt saken. Gissar att resterande som röstat att de litar på politikerna själva är politiker.

-Men hallå!!! (som en del brukar uttrycka sig)

 - Hur svårt kan det va'?

Vad är problemet? Skulle politikerna vilja göra något så skulle de helt enkelt kunna gå in och betala ut alla hushållens elräkningar den senaste månaden. Det skulle kanske inte lösa alla problemen omedelbart, men det skulle visa på god vilja och köpa dem mer tid att komma på hur problemet ska hanteras härefter.

Politikerna har all handlingskraft i världen, men gömmer sig bakom byråkratin. Men det behövs inte två riksdagsomröstningar med ett val emellan eller liknande för att kunna genomföra en aktion som ovan om nu alla riksdagspartierna på riktigt vill göra något åt problemet. Det är lätt att sammankalla till en extrainsatt omröstning och klubba igenom det. Pengar finns ju, skryter regeringen med och slår sig för bröstet internationellt om hur duktiga de varit.

Det är dags för Socialliberalerna att kliva fram och ta ansvar och pressa politikerna eller åtminstone sänka värmen i elementen rejält i riksdagshuset.

Dagens Sverige har satt an en hård ton mot sina medmänniskor. Den sittande regeringen har och driver en hård arbetslinje som drabbar många människor på ett ofrånkomligt orättvist sätt. Förutom att man misslyckats med nya regler från försäkringskassan för sjuka, socialförsäkringen för utslagna och a-kassan för arbetslösa så driver man en arbetsmarknadspolitik under devisen att den som inte arbetar ska inte ha pengar. Och den som inte har några pengar kan heller inte äta.

Den regeringspolitiken som man driver fungerar om det finns tillräckligt med arbete, men så är det inte i dagens Sverige. Nu finns det många som vill arbeta, men som inte får för att det helt enkelt inte finns några jobb att få. Ska de då inte få några pengar? Ska de inte få någon mat att äta?

Vi socialliberaler menar att människan ska ha rätt att kräva lika mycket av samhället som hon ger till samhället i betalda skatter och andra former av påtvingade avgifter såsom a-kassa och liknande.

Från regeringens sida argumenteras det att bidrag sänker staten och landet om det får fortsätta som det var innan under en Socialdemokratisk regering. Vi Socialliberaler säger inte att alla ska leva på bidra istället för att arbeta och vi menar heller inte att de som inte behöver bidrag eller är fullt friska och har ett jobb ska gå på bidrag istället.

Likt en romersk general som en gång ansåg sig skapa fred i en upprorisk provins genom att döda alla invånare och genom att skapa förödelse kalla det för fred, på samma sätt gör regeringen genom att ödelägga alla system som ska skydda individen och sedan kallar det för arbetslinjen. Och den som inte arbetar eller har ett arbete ska heller inte ha några rättigheter, utan fråntas all trygghet, all rätt att yttra sig och alla livlinor ska skäras av för att de är en tärande del på statsbudgeten.

De vill helt enkelt låta de arbetslösa DÖ så att ekonomin kan leva! Så att de ska kunna slå sig på bröstet inför sina internationella kollegor och säga att de löst problemen.

En person som inte kan köpa en liter mjölk i affären och inte har mat till sitt barn, och som är beroende av det där bidraget när det inte finns ett jobb att få och när det inte längre kan handlar om att inte vilja jobba, utan om en syn från medmänniskor som tycker att man får skylla sig själv. Kan ni då se det barnet i ögonen och säga: 

- Du har inte rätt till mat för att din pappa saknar arbetsmoral. 

Är det inte dags att erkänna att vårt samhälle inte kan göra sig av med sjukdomar, arbetsskador och arbetslöshet bara för det ska se bra ut i ekonomin? Kan det vara så att i strävan efter överlevnad och individens frihet, att vi faktiskt måste se till vår syster och vår broder och våga hjälpa varandra, visa lite medmänsklighet och samtidigt tänka lite mindre på ekonomiska resultat under den tiden som det tar att skapa flera arbetstillfällen?

Kan vi för en gångs skull se till människornas värde, istället för till pengarnas, bara för ett kort ögonblick, medan våra barn lever i fattigdom för att de dömts ut av välborgade politiker?

Motiveringen till att man brukar ge högre löner till direktörer och chefer är att man ska kunna få de bästa på marknaden. Att ge bonusar ska motivera dessa personer till att göra goda resultat och att ge fallskärmar i avtal är tänkt som ett sätt att ge plåster på såren om man skulle bli av med jobbet och ha svårt att hitta ett nytt omedelbart, då det rent generellt ska finnas många färre chefsjobb än andra jobb inom ett företag eller offentlig verksamhet.

Men allvarligt, är det inte dags att helt avskaffa dessa förmåner för kommunala, landstings- och andra offentliga direktörer, chefer och politiker som lyfter miljoner utan resultat, som kostar miljoner även när skattebetalarna inte får något igen och som bevisligen inte varit 'det bästa som kan fås på marknaden'?

Man borde, och kan, gå in och riva ALLA kontrakt, speciellt alla de hemliga kontrakten, omedelbums! Och om någon chef eller direktör som inte visat resultat på många år hotar med att säga upp sig,,, So what?! 

Om de inte är de bästa ska de rimligtvis inte har höga löner. Om de inte presterat goda resultat så ska de inte ha bonusar och är de offentligt anställda så brukar även de innefattas de regler som gäller för anställda inom kommun, landsting ellerför statligt anställda. Varför ska de då ha fallskärmar utöver detta?

Men samtliga partier i kommuner, landstingen och riksdagen är riktigt fega och vågar inte göra något åt det. Vi menar att folket inte ska behöva betala högre skatter för att täcka upp miljontals extra i varje kommun för att det finns hemliga avtal och odugliga personer på vissa platser.

I ett par månaders tid har det i så gott som alla landets tidningar stått om den dyra elen och hur människor klagat över att politikerna inte gör något åt det trots att elkunderna i vissa fall håller på att gå under rent ekonomiskt.

Idag finns en artikel i nordens största tidning där energipolitiska talesmän från samtliga riksdagens partier går ut och lovar att de ska göra något åt saken men inte ser hur man kan göra något så snabbt.

Under samma artikel finns en läsarundersökning (ej vetenskaplig, men ändå) där över 92% av  50,000 läsare inte litar på att politikerna kommer göra något åt saken. Gissar att resterande som röstat att de litar på politikerna själva är politiker.

-Men hallå!!! (som en del brukar uttrycka sig)

 - Hur svårt kan det va'?

Vad är problemet? Skulle politikerna vilja göra något så skulle de helt enkelt kunna gå in och betala ut alla hushållens elräkningar den senaste månaden. Det skulle kanske inte lösa alla problemen omedelbart, men det skulle visa på god vilja och köpa dem mer tid att komma på hur problemet ska hanteras härefter.

Politikerna har all handlingskraft i världen, men gömmer sig bakom byråkratin. Men det behövs inte två riksdagsomröstningar med ett val emellan eller liknande för att kunna genomföra en aktion som ovan om nu alla riksdagspartierna på riktigt vill göra något åt problemet. Det är lätt att sammankalla till en extrainsatt omröstning och klubba igenom det. Pengar finns ju, skryter regeringen med och slår sig för bröstet internationellt om hur duktiga de varit.

Det är dags för Socialliberalerna att kliva fram och ta ansvar och pressa politikerna eller åtminstone sänka värmen i elementen rejält i riksdagshuset.

Varje dag hotas och skadas barn på olika sätt i Sverige. De utnyttjas på vidriga sätt och könsstympas med mera. Ändå gäller inte FN's barnkonvention här och barnen fortsätter fara illa!

Därför uppmanar vi Socialliberaler att ge fingret åt alla svenska politiker som inte gör något åt att barns rättigheter ska skyddas i lag!

Gå med i Socialliberalerna och gör något åt situationen och låt inte politikerna ha makten över dig, din vardag och din framtid!

Engagera dig i Sveriges nya parti Socialliberalerna. Vi är här för folket.

Det är en fråga vi ständigt får. Vad tycker DU?

I många länder vaknar oppositionen och folket till liv för att bekämpa orättvisor. 

I Sverige saknar vi helt opposition. Engagera dig om du vill att något ska hända med orättvisorna och om du tror på att vi kan göra en skillnad.

Kontakta oss på contact@socialliberalerna.eu .

Många är vi som på olika sätt eller vid olika tillfällen blivit orättvist behandlade. 

Hur ska statliga myndigheter och instanser förbättras för att vi inte även fortsättningsvis ska bli behandlade som idag? Berätta för oss. Vi lyssnar!

Dagligen hör vi folk som ondgör sig och går omkring och är arga på snön som faller, på den kalla och blåsiga vinden och som påverkar diverse missöden såsom tågtrafiken m.m.

Men det är ju saker vi inte kan göra något åt, vare sig när det börjar eller när det slutar. Man kanske skulle lägga sin kraft och energi på saker som man kan förändra. Men där brukar det ofta stanna vid ett knytnävslag på fikarasten på jobbet. 

Dags att fundera på om vi är minst lika passionerade som exempelvis folket i Egypten när de tror på frihet och demokrati och störtade sin diktator.

Morumbi - ett av Sydamerikas rikaste omdråden i metropolen Sao Paulo

Läser flera krönikor och bloggar och ser att det finns de som verkar se ner på alla dem som anser sig tillhöra den mer fattiga befolkningen (typ, utan jobb, utförsäkrade, långtidssjuka) medan de själva lever mer av ett "Solsidan"-liv. Sedan finns det de bloggar och krönikörer som är arga på dem som skor sig på framgång och har lyckats tjäna pengar genom hårt arbete de senaste åren. 

Har det verkligen bildats nya sociala grupper i Sverige? Har de alltid funnits där men legat dolda under radarn? Hur ska man kunna ena ett land som just nu känns mer splittrat än någonsin?

Dagens heta ämne är den ökade barnfattigdomen i Sverige där över 220,000 barn i Sverige lever i fattigdom.

Dagens Sverige behöver en mer social politik, utan att för den delen bli socialistisk. Regeringen driver hårt en arbetslinje som påverkar sjuka, fattiga och framför allt barn - som ju faktiskt inte kan ta ett jobb! Men det är inte detsamma som att vi vill att vänstern med en alltför socialistisk politik, med regleringar, bestämmande över invånarna och begränsningar av individens frihet.

Det våras därför för Socialliberalerna!

Nu är det dags för svenska folket att få tillbaks en del av skattåterbäringen genom att få sina senaste elräkningar betalda av statliga Vattenfall.

Vi är med och betalar när det går dåligt, när det köps upp kraftverk och när det svämmar över. När det finns överskott och man göra stora vinster så borde pengarna gå tillbaks till folket. Men det ska inte vara ett självändamål att staten ska tjäna pengar på oss. Dags för skatteåterbäring med andra ord. 

Ur den franska revolutionen år 1789 föddes tankarna om socialliberalismen där slagorden "Frihet, jämlikhet och broderskap" låg till grund för att slå ner aristokratin. Efter revolutionen utvecklades liberalismen i olika riktningar och många som idag kallar sig liberaler har glömt den sociala biten. 

Många gånger hänvisar liberalismen till frihet och då oftast ekonomisk frihet, men glömmer oftast bort individens frihet. I många fall menar man från flera olika håll att socialliberalismen inte är förenlig med en ekonomisk frihet, varför socialliberalism har använts som skällsord av motståndare. 

I de flesta partierna i Sverige finns det socialliberala falanger som ändå menar att det går att förena frihet med omtanke om individen och även en ekonomisk tillväxt. Däremot har dessa inte hörsammats och lever därför i en undanträngd tillvaro inom partierna. 

Även i demokratins spår följer faror där folket måste skyddas mot statsmaktens övergrepp, detta även i en demokrati (majoritetsförtryck). Individen kan skyddas i form av politiska fri- och rättigheter men också genom författningsmässiga garantier i form av lagar. Det enda skälet för övergrepp från statsmakten sida är att förhindra att någon individ tillfogar någon annan människa skada. Annars är varje individ suverän till både sin kropp och själ. 

Socialliberaler skulle nog må bäst av att samlas i ett eget parti och ta upp kampen om människornas frihet och rättigheter. Den revolutionen måste självklart vara fredlig och ske med stöd från folket. Ett socialliberalt parti skulle på mycket kort tid kunna växa sig starkt och kunna ändra om hela den svenska politiken, samt den partipolitiska kartan.

Är du intresserad av att debattera socialliberalismen eller träffa likasinnade är du välkommen till vårt socialliberala forum på facebook.

Det pågår diskussioner i flera riksdagspartier kring vem som ska bli ny partiledare, men bakom kulisserna både internt och i media diskuteras även vilken av partiernas falanger som är starkast och vilken inriktning partierna ska ha framöver.

Så sent som idag uttalade Centern genom valanalysgruppen att man måste ta en mer socialliberal inriktning. Mona Sahlin nämnde i sin sista riksdagsdebatt att det behövs ett större socialliberalt parti. De socialliberala falangerna inom Fp och Kd försöker hindra att partierna går till höger om Moderaterna och Miljöpartiets tilltänkta språkrör, Gustav Fridolin, upprepar det Maria Wetterstrand avslutade sin tid som partiledare med, nämligen att hävda att partiet är ett socialliberalt alternativ.

Det råder ingen tvekan om att det är svårt för partierna att ratta in rätt styrkurs för att kunna pricka in socialliberalismens väg. Det är också tydligt att de alla har svårt att vinna över medlemmar från varandra. Det verkar mer som att respektive partier har en sak som är bra, dvs socialliberala tankar i vissa frågor, men att de alla har många frågor som splittrar de mer socialliberala medlemmarna eller sätter dem i motsättningar och konflikter med andra icke-socialliberala medlemmar.

Vi på Socialliberalerna är helt övertygade om att alla dessa socialliberala falanger skulle kunna slå sig ihop i vårt parti och lyckas utforma en bättre, mer hållbar och välkomnande politik för det svenska folket. Vi välkomnar alla dessa som strider mot partistyrelser inom sina egna partier, eller som anser att andra icke socialliberala frågor drivs hårt inom partierna och därför gör det svårt att fortsättningsvis vara medlem i partiet.

Vår ideologi utgår från socialliberalismen och vår politik är socialliberal. Utifrån detta byggs hela partiprogrammet upp tillsammans med alla medlemmarna och i ständig dialog med medborgarna.

Välkommen till Socialliberalerna - det enda socialliberala alternativet! 

Sverige representeras av bland andra, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Carl Bildt vid mötet i Davos som behandlar världsekonomin med världens ledare inom både näringsliv och politik. Det har kommit rapporter från olika håll som säger att Sverige har gått bra under finanskrisen. Av olika anledningar har vi inte drabbats lika hårt som många andra länder, både de som varit mindre varsamma med sina länders ekonomier, men även de som varit försiktiga.

Det som dock glöms bort i den här välfärdsligan är de mjuka sidorna, anser vi socialliberaler. Svenskarna är inte så lyckliga som övriga befolkningen i världen, Europa eller ens i Norden (enligt ett antal rapporter). Det brukar sägas att lycka kan köpas för pengar, men idag ser det ut som att den svenska regeringen glömt lägga ner kraft på att få igång jobb-marknaden, ett bra försäkringssystem, förbättrade skolor och sjukvård m.m. 

Ett land kan inte bedömas endast utifrån hur mycket pengar som ligger i statskassan, utan även utifrån hur bra befolkningen har det.

Det är helt enkelt dags för ett mänskligare Sverige, med en socialliberal ekonomisk politik.

Nu bildar Socialliberalerna ett parti! Vill du veta mer eller bli medlem så kan du maila oss på contact@socialliberalerna.eu.