Ensam, övergiven och förstörd. Känner mig som en trasdocka. Ingen bryr sig längre om mig och mitt liv. De så kallade vänner jag haft har sakta fasats ut under tiden som jag gång på gång sagt "nej, jag har inte råd". Nu är jag ensam kvar, ensam i mörkret som har min själ och mitt liv i sitt grepp. Kan det aldrig vända?
Kao