Lösningen är två

Oh Dae-Sue, hemma i soffan i går.

Klockan åtta i TV-soffan i går.
Vi sitter i stort sett aldrig där tillsammans så bara det ger lite av en högtidlig känsla.
”Kan vi inte titta på en film?, säger jag och jag vet att det är dömt att misslyckas.
Men TV-chefen ger inte upp, slutar aldrig att hoppas, och han kommer genast med Old Boy, trean i den sydkoeranska hämnd-serien.
Lady Vengeance har jag redan sett.
Efter en timme kan jag inte sitta stilla längre.
Det är inte allt blodet som gör det, att han drar ut tand för tand med hammarens baksida - sånt fixar jag. Att han äter en levande bläckfisk, som slingrar runt munnen och ansiktet med sina ben medan han tuggar, likaså.
”Jag ville ha en mysig hemmakväll och så ger du mig en koreansk undergroundrulle med en mycket förbannad man i huvudrollen”, säger jag.
Och vi är vid vägs ände.
Efter en timme, som vanligt.
Jag har extremt svårt att sitta stilla och titta på en film i mer än en timme.
Så jag går och lägger mig, TV-chefen får se klart slutet själv, och drar igång TV:n i sovrummet.
Och där.
Äntligen.
Inser jag vad som behövs för att jag ska kunna sitta stilla och se film.
Det ska vara två filmer.
Två filmer som jag redan sett, dessutom.
När jag kan zappa mellan Ocean´s eleven på femman och Walk the Line på åttan så funkar det ju alldeles utmärkt.
Jag ser båda till slut och halleluja.
Jag har funnit lösningen.
Det ska vara två.