Soilwork i studion

Hej,

Har precis vaknat upp efter att jag mottagit mastern i går kväll. Drog på mig lurarna och körde på full volym, låter helt fantastiskt! Har en otrolig nostalgitripp för tillfället, är tillfälligt tillbaka i mitt pojkrum hos mina föräldrar, ska flytta in i mitt hus i morgon. Får otroliga flashbacks från när jag var 18, arbetslös och bodde hemma och ville inget annat än att ta det här bandet till skyarna. När jag ligger här och lyssnar på nya verket så minns jag plötsligt hur det kändes när man fick mastern till sin första skiva 1998, euforin som infann sig och de långa samtalen med Peter på telefon där vi så lyriskt hetsade varandra om hur bra det var. Den glädjen infinner sig nu på nytt, spelglädjen fullständigt sjuder på plattan och lekfullheten finner inga gränser.Efter ett stenhårt arbete av Peter på producentsidan, har Jens Bogren mixat skivan på ett fantastiskt sätt och det låter svintungt men detaljerat. Det kräver sin man och kvinna att ta sig igenom den här plattan, den är väldigt pretentiös men har en otrolig närvaro och det hela känns väldigt mycket på riktigt, precis så är Soilwork för mig. Hoppas att den ska falla er i smaken också... se nedan för låtlistan, mina damer och herrar: The Panic Broadcast!

1. Late for the kill, early for the slaughter
2. 2 lives worth of reckoning
3. The Thrill
4. Deliverance is mine
5. Night Comes Clean 
6. King of the threshold
7. Let this river flow
8. Epitome
9. The Akuma Afterglow
10. Enter dog of Pavlov

Skål/Björn och Soilwork

Hej!

Efter mycket om och men har vi nu äntligen tagit oss till Örebro och Fascination Street, där Jens Bogren siter och drar i reglarna medans vi dreglar. Resan hit var var så nära ett smärre helvete som man kan komma, uppvuxen i ett land med i-landsproblem: Vi (eller flygbolaget kanske jag ska säga) lyckades med konstycket att få tre plan försenade. Planen var att vi skulle flyga från Greensboro, North Carolina via New York till Stockholm. När vi kom till flygplatsen i Greensboro fick vi reda på att vårt plan var försenat till New York. Först en timme, sen var det visst 3 timmar. Inte hela världen men det betydde i slutändan att vi skulle missa vårt flyg från New York till Stockholm, vilket vi också gjorde med några minuter. Sas planet gled förbi vårt plan med ett stort utsträckt långfinger på sidan, så frustrerande. Låt oss tillägga att vi älskar SAS, det finns inget bättre flygbolag att flyga med över Atlanten, dessutom får man Twist-påse på planet. Därför smärtade det enormt eftersom vi nu insåg att vi skulle få flyga med Continental istället plusatt vi skulle få vänta i 6 timmar och inte fan skulle vi komma fram till Stockholm efter det, vi skulle få flyga till Manchester i England och byta plan där till Stockholm. Continental upplevelsen blev som förväntat: mer mänsklig boskapsvagn än något annat. Med EN toalett på hela planet.

När vi kom fram till Manchester så får vi reda på att även vårt plan till Manchester var försenat 4 timmar=ytterligare 6 timmars väntan. Det hela blev till en sällan skådad resebuskis och när vi äntligen kom fram till Stockholm 22.45, efter 30 timmars resande, undrar jag fan inte om jag var så trött att jag började tro på tomten.

Världens bästa farsa gled upp och hämtade mig och Peter och körde oss till Örebro mitt i natten för att sedan direkt köra tillbaka till Stockholm, otroligt. Jag bjuder på konjak när jag kommer hem pappa. Jag lovar.

I alla fall, enough buskis. Hur låter det då? Herrejävlar, vet inte var jag ska börja.. det låter så infernaliskt bra att bygget rasar. Produktionen och leveransen är outstanding och jag skulle vilja titulera skiva till ett schizofreniskt mästerverk, jag lovar att ni komer att gapa och antagligen inte kunna stänga flabben förrän sista tonen ringer ut. Jag är så fruktansvärt stolt. Det bästa vi presterat och så mycket känslor och närvaro som ligger bakom... jag är gråtfärdig. Håll i hatten, jag kan inte vänta till alla kan få ta del av den här skivan... som sagt mycket närvaro och jävligt ärlig och äkta. Detta ÄR Soilwork!!!

Skål/Björn och Soilwork

Hej igen, hoppas helgen har tagit en fin form med vad den nu må innehålla...

Har sjungit som en galning de senaste dagarna, ni får lov att kalla mig för "mistluren ifrån Glumslöv's backar" om ni vill..

Känner mig otroligt bekväm att lägga sången med Peter bakom spakarna, det finns något slags underförstått samspel som skapar ett flyt och får en att behålla lugnet och inspirationen. Har sjungit/skrikit i genomsnitt 12 timmar om dagen, den ena minuten lyckas man trolla fram en Scott Weiland touch, den andra en blodtörstig Tom Araya. Har inte ens försökt att framkalla dessa olika sångstilar men det blir så naturligt när man får lov att vara lekfull och inte bry sig så mycket även om jag nu var tvungen att blygsamt name-droppa några sånghjältar.

Den ene efter den andra lämnar nu det gigantiska huset, dom flesta styr sin kosa mot Sverige. Dirk, vår belgiska trummis var här med sin fru under några dagar och käkade som vanligt chips, grilled cheese och nåt annat med mycket majonnnäs på, innan han begav sig tillbaka till Cleveland där han bor. Under tiden han var här har vi en trevlig fotosession som ni kan se ett smakprov på nedan. Nu är det bara jag, Peter och Sylvain kvar i huset.

Vad menar jag då med inspirerande bebisar? Jo, Peter's fru och deras son Leo har tillbringat många helger här och det har faktiskt varit väldigt inspirerande. Sångpålägg blandat med diverse bus med Leo har visat sig vara ett framgångsrecept! Rösten känns intakt, trots misshandeln. Idag har jag en break och Peter har dragit fram lägereldsterroristen i sig själv och lagt smäktande akustiska gitarrer på väl valda ställen som lyfter nåt enormt.

Vi har 6 dagar kvar till sången, därefter lämnar vi huset, likt råttor på ett stormhärjat skepp (förlåt, jag var tvungen att göraden liknelsen), därefter flyger jag och Peter från Charlotte till Stockholm där vi tar oss vidare mot Örebro. Där sitter demonproducenten Jens Bogren och väntar på att få dra upp reglarna och få ett hallelujah moment med tillhörande Simpson moln som skingras. Hörs snart!

/Speed och Soilwork

(Foto av Hannah Verbeuren)

Hej igen, bloggen har lyst med sin frånvaro, ber om ursäkt för detta!

Vi är framme i ”gottefasen” nu, där många gräddiga gitarrpålägg står på menyn. Trummor och kompgitarrer lagda, basen sitter som en smäck. Nu ekar gitarrpålägg från avlägsna delar i huset som får en att plötsligt slinta med kniven och den polska kielbasan (kryddstark korv) flyger av tallriken, alternativt gitarrmelodier som får en att tänka på barndomen och Jojje Wadenius eller kanske Janne Schaffer’s semestergitarr som ackompanierar ”samurajerna” ifrån Hökarängen’s första åk för dagen i Sällskapsresan 2.

Flink börjar får myror i benen och lagar mest mat, oftast ett helt paket bacon, gärna med en hel burk bbq bönor och gärna mitt i natten. Hans bas är klar och han virvlar runt i huset med kameran för att dokumentera sånt som kanske inte alla tänker på: klippande av tånaglar, tvättbjörnar i trädgården och en seriös intervju med Sven som istället blev till en stumfilm med ett hysteriskt skratt som avslutning.

Jag har väntat med sinande tålamod på att få sjunga och dänga in allt det som så länge har vilat i ett oskyldigt word-dokument. Nu är det äntligen dags, jag ska ge allt, jag lovar.

Hej, välkomna till Soilwork's blogg!

Vi är just nu i Mooresville, North Carolina där vi hyrt ett hus under 5 veckors tid och spelar in vår nya skiva "The Panic Broadcast". Följ med oss när vårt nya vax tar form!
Vi har kommit en bit in på inspelningen, både Peter och Sylvain har rockat hårt med kompgitarrer. Vi har lagt fyra kompgitarrer per låt den här gången, det hela låter väldigt svulstigt och trevligt! Huset är fantastiskt, har faktiskt gått vilse ett par gånger... snön har åter igen fallit vilket faktiskt var ganska oväntat.. antar att ni har det ännu värre där hemma dock ; ) Vi har nog aldrig varit så ambitiösa i studion, förr var det mycket pilsner, chips och vingummi. Nu är det mer tidig uppgång, gym, lite OS och många timmars inspelning sen sängdags runt midnatt. Känns sådär rock n roll men man orkar så mycket mer, vi är ju trots allt här för att spela in en skiva eller hur var det nu ; )

Fick påhälsning av en tvättbjörn häromdagen, var rätt sugen på att släppa in honom och låta Flink brottas med honom lite och få till ett riktigt scoop..

Sylvain ska precis smygstarta med lite solopålägg vid köksbordet och fransk-engelskan klingar på äkta Closeau-manér, Frankrikes svar på Yngwie Malmsteen är redo att dra i strängarna så att det sjunger i det karolinska 4-våningshuset... väldigt exalterad...hörs snart!