Kylies "2 hearts" lossar oviljan

Jag hatar uttrycket "Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Varför? Jo, dels för att jag hört det till leda sedan barnsben (jajamen uppvuxen i en ur och skur-familj), dels för att det är sant. Eller, nåja, det som stämmer är väl att vädret visserligen kan vara uruselt, men att det (om det inte råder polarkyla) alltid går att klä sig tillräckligt vettigt för att klara en jogging-, stavgångs- eller skidtur.

Hemligheten är ju att när du väl kutar, powerpromenerar, eller susar fram i längdspåret, tar endorfinerna över. Du tänker varken på snöglopp, motvind eller spöregn. Du blir ett med din puls, din andning, din styrka.

Visst, de första 750 metrarna är tjuriga. Starten är långsam. Kroppen protesterar, kall och ovillig. Lederna surar, de är stela, sprakar och knakar. Men med Kylie Minogues "2 hearts" i lurarna lossar oviljan. Den suggestiva versens bastakt funkar fint för de första minuternas uppvärmning och i takt med refrängen ökar i volym höjer du själv tempot. Plötsligt har du flow, känner för att sjunga med Kylie som hetsar: "Two hearts are beating together, I'm in love - oh, I'm in love – oh …", men det gör du inte, det är för corny.

Du ökar takten ytterligare, byter låt och har nu S Club 7 och "Don't stop moving" i öronen. Definitivt inte läge att tralla med, du skulle helt säkert bli idiotförklarad. Du nickar dock i leende samförstånd mot andra motionärer i spåret: Jaha, du också? Visst är vi bra? Nog är det härligt? Och tänk så skönt det ska bli att komma hem, duscha, ta en kopp te och macka … 

Känner du igen dig i beskrivningen? Bra! Om inte: bläddra fram till sidan 36. Där får du ännu fler trotsa vädergudarna-argument av Söndags hälsareporter och vinterlöpningsfantast, Hanna Radtke.

Om du joggar, springer, lufsar eller går spelar mindre roll. Ut med dig bara!