När vi anlänt till småstaden Moskva så väntade ett mottagande som skulle gjort självaste Kung Carl XVI Gustav grön av avund! Utanför flygplatsen står nämligen fem vackert uppställde ryssar med blommor och champagne, och bara dränkte oss i komplimanger om hur glada Ryssland är över att ha oss här. De hade t o m lagt onödig energi på att trycka upp personliga backstage pass till oss, komplett med namn, bild och hela skiten. Helt otroligt! Nu frågar jag mig, varför är det inte såhär hemma? Varför står inte grannarna utanför min lägenhet varje morgon och häller upp grogg, talar om hur grym jag är och är glada för att få vara granne med mig? Märkligt. I alla fall, efter att ha blivit fullständigt nersupen på rysk champagne blir vi dumpade på ”Plan B” där kvällens event ska äga rum. Helt okej ställe och nästan slutsålt, så arrangören var super nöjd och hostade under kvällen upp ytterligare ett par champagneflaskor till oss. Värt!
We are Sonic Syndicate, and we like big paintings
Moskvas "Plan B" scen. John visar upp sin bättre sida
Dock fanns det ingen tid till att fira. För efter spelningen hade vi tio minuter på oss att plocka ihop bröten och sedan lägga benen på ryggen mot tågstationen, då vi hade ett nattåg att passa till nästa stad. Sjukt stressigt och det blev inte lättare av att det stod 500 tokiga fans utanför entrén och blockerade taxin. Taktiken blev att Richard o John fick agera köttvägg medans vi andra tacklade oss in i bussen. Den vattentäta planen lyckades och vi hann med tåget utan problem. Det fanns tom tid till att plocka upp pizza på vägen. Inte fel. Tågen från Moskva var lite mer high-tech än väntat, och inte samma Borat-Standard som man vart van vid tidigare. Dilemmat här var dock att vi bara hade en egen sovhytt, så två av oss blir där av tvungna att dela säng med ett par helt främmande ryssar! Vem vågar det? Inte någon av oss snorungar iaf, därför blev vi tvungna att genom öråd komma överens om vilka två som skulle offras. Lotten föll på Nathan och Robin som fick den stora äran att ligga sked med främlingarna. Inte helt nöjda, men klart rättvisst.
Tågluffarna Rich, Nath
Melodic death Metal, WBEUNR
Klubben i Nizhny Novgorod var en skön blandning av spelställe, strippklubb och offerplats, dvs lite som hemma fast större. Scenen var helt enorm och ville man upp på trumpodiet bör man heta antingen Patrick Sjöberg eller Kajsa Bergqvist, då det var högre än Sveriges alkoholskatt! Detta uppskattades av John då han då får spela ifred, utan att bandkollegor ska upp och riva ner cymbaler åt honom. Efter tre timmar soundcheck hade vi en signering för de ryska fansen. Detta är lite av ett spel på liv och död för kommer folket för nära så bankar vakterna skiten ur dem. Hårt men rättvisst, men vi fick i alla fall förklarat att de faktiskt är helt okej att folk kommer fram och tar kort med oss och dylikt. Efter printat en miljon autografer var det dags för turnén sist spelning, och den gick som en vild dans på Brännö brygga. Imorgon åker vi tillbaka till Sverige några dagar och sedan vidare mot Japan. Men innan vi blåser dit ska nya skivans första video spelas in, samt ska vi spränga hemstaden Falkenberg i småbitar, då vi lirar på ett slutsålt Falkhallen på lördag. Kommer bli heeelt grymt! So long Beatches.
Av: Roger
Tre katter (utan nio liv)
I Moskva hade de tryckt upp varius bilder på biljetterna. Stabilt!
Jag har alltid velat signera en keyboard
Och ett hårigt mansbröst
Efterfest på eran Balkong
I Moskva smörjer man in träden med tipp-ex
Attack-helikoptern ur Rambo
John praktiserar in Sushi tekniken inför Japan