Kalashnikov och Rysk version av E.T

Robin:

Det var ett tag sen vi var I Ryssland nu. De känns riktigt ballt att vara tillbaka! När vi körde nära den ryska gränsen så var de liksom typ 8 meter höga elektriska staket med taggtråd längs med toppen, så dom vet ju hur man stänger ute ett gäng turnerande rockers från Sverige i alla fall! När vi väl kom fram till gränsen så var den tungt beväpnad med ryska soldater med k-pistar och man försökte vara så artig man bara kunde och svarade på allt dom frågade. Man har ju endå en viss respekt till herr Ryss med Kalashnikovs, om man säger så.

Vi åkte över den lilla floden som separerar Ryssland från Estland och ställde oss i en bilkö. Jag och John gick för att en cigg och Nathan kom ut strax efter. Vi bara tittade på varandra utan att säga något. Vi kunde läsa varandras ansiktsuttryck att vi var helt bort blåsta av hela auran över stället.

Strax efter vi hade passerat den ryska gränsen så lyckades alla somna förutom jag. Jag har stora problem att somna i minibussar, framförallt för att man sitter obekvämt, men även för att vägarna i ryssland har mer hål i sig än en möglig Grevé ost som legat i kylskåpet ett par veckor för länge. Jag satt mest där längst bak i bussen och tittade ut på den sjukt svarta himlen. Efter några minuters stirrande på månen så började jag se konstiga saker hända på himlen. Jag trodde att de berodde på att jag var så sjukt trött och började fantisera om UFO, men jag fick de bevisat för mig att de var något skumt som föregick där uppe i de svarta. Jag knuffade till våran TM ”Orrac” och frågade om jag var dum i huvudet som såg konstiga saker, eller ifall hon kunde instämma med det jag såg.

Vi satt där och stirrade ett tag och lyckades se nått konstigt ljus som försvann och kom tillbaka hela tiden. Vi drog slutsatsen att de var ett flygplan som åkte igenom molnen men de kan det helt omöjligt ha varit, för ”Det” störtdök ett par gånger, och flög upp igen på samma nivå som innan, på kanske 2 sekunders tid. Till slut så blev de ännu ljusare och sedan bara försvann det. Vi sa nästan i klockren kör ”Va i helvete va det för nått?”. Vi började med att försöka berätta för dom andra, men de enda vi fick tillbaka var ”Hållkäften och sov! De finns fan inga UFO!”. De är precis de man vill höra när man sett något som man verkligen inte kan förklara va det var för nått. Senare vid sju snåret på morgonen, så vaknade dom flesta, men ingen ville tro på det vi berättade.

Nathan:

It was now 7am. I were still on a high from the intimate gig with our new friends and fans in Estonia. It was a wild night and even some loyal Swedish Sonic fans had travelled to see us (they rule!). But now we were in totally different territory. Burnt out cars and empty shells of houses were everywhere. The town we were driving through looked as though it had been frozen in time after the cold war. Exhausted, I closed my eyes.

Så här parkerar Ryssen sin bil

Robin:

När vi väl var framme i St.Petersburg vid 9-10 på morgonen, så slaggade vi ett par timmar på hotellet för att senare gå till en riktigt cool Sushi Bar som hette ”Fish n’ Fire”. Sonic Syndicate älskar sushi, förutom John då. Iofs så är han uppvuxen i Ullared (känt från TV) och där finns de inte en sushi bar så långt ögat kan nå. Det här med Råfisk och John går inte alls bra ihop, men iaf.Inte nog med att Sushin var bland de bästa vi ätit, hela stället var så sjukt Rock N Roll. Brudarna som serverade maten hade mer tatueringar än vad hela Sonic Syndicate har tillsammans och var precis som hämtade ur Hollywood under 80 talet.

 Varsinn Limmo stod utanför "Fish n' Fire" och väntade på oss!

Nathan:

Before the show, Richard and I took a walk around to see what was about. Within 50 meters of the club we found ourselves outside a firing range. Clearly they loved their guns here almost as much as the Swedish hunters back home! We couldn't resist so in we went! The gruff looking man with a thick grey mustache behind the counter muttered something to us in his native tongue. I replied "Err, sorry do you speak English?" upon hearing our foreign accents, his eyes lit up and he started chatting happily "Ahhh, you from England?" "Sweden, actually" "Good, good! You want to shoot guns?" he replied sounding excited. Naturally we started nodding our heads like idiots at the thought of emptying a few clips Rambo style. We were worried that it would take some time or lots of money. But after showing our passports and saying we were from the band that was playing today, before we knew it Rich had an MP5 sub-machine gun in his hands and I was gripping a M16 assault rifle. These were BIG FUCKING guns! What a great start to the day, filling some human shaped targets full of lead!

 Nathan Stallone

Rich Norris

Spelningen I St.Petersburg var helt grym! De kändes verkligen inte som om de var den första gången vi var där. En massa ryssar, några fyllos och helt underbara fans gjorde våran kväll! De har verkligen varit en perfekt turnéstart! St.Petersburg vs. Falkenberg = 1-0 !

/Robin & Nathan