Stridsvagnens stad – 6 April

Idag har vi hamnat i natursköna Chyelabinsk som är en frisk orörd pärla i den ryska södern med 1,2 miljoner invånare. Här kan man höra fåglarna kvittra, se fiskarna simma och löshundarna leka fridfullt på eller vid sidan av motorvägen. Nej så var det inte riktigt. Enligt nätet så ska Chyelabinsk vara en av världens mest förorenade städer. Back in the days så flög det ett kärnkraftverk i luften strax utanför staden, och på youtube kan man se bilder från när de dumpar kärnavfall i stadens flod. Detta om man väljer att lita på nätet, vilket vi såklart gör. Det finns dock positiva saker med staden också.  Te.x hade Cheylabinsk en mycket viktig del i Andra Världskriget då det var här de tillverkade stridsvagnar till kriget, och kallas därför även för ”Stridsvagnens stad”. En annan positiv sak var att de en gång i timmen kom färdtjänst med ryska horor till vårt hotell för att scanna av behovet av eventuellt villiga köpare, te.x Svenska hårdrockare. Men vi ingick tyvärr inte den målgruppen.

En gammal hederlig Ryss-tank

Mer Tanks

I Chyelabinsk hade vi även turnéns första day-off, som spenderades på att göra en komplett sight-seeing genom hela staden. T.ex kollade vi in floden med dumpat kärnbränsle, åt oss tjocka som grisar på thairestaurang och besökte parken ”Garden of Victory” där man kunde kolla in stridsvagnar, krigsmonument och statyer på ryska superhjältar. Vår tourmanager tvekade dock innan han ville ta oss dit då han påstod att parken är full med galna huliganer (läs: rasister), som inte vill annat än att flyga på oansenligt patrask som oss. Vi tyckte detta lät coolt och tjatade igenom att gå dit ändå. Men inte fasen blev vi attackerade av några huliganer (stor besvikelse). Tanken var också att vi skulle besöka ett av stadens stora museum, men det var tyvärr stängt.

Museumet i Chyelabinsk va stängt

Stel gatumusiker

Själva spelningen i Cheylabinsk var dock ingen rolig historia. När vi anlände till stället finns bara en duglig gitarrförstärkare och en 40W transistor combo som Robin fick äran att sätta tänderna i. Men efter att han pluggat in, vridit upp samtliga reglar till 11 och provspelat eländet var Robin nära ett större sammanbrott. – Ni kan fet glömma att jag ställer mig på scen ikväll med den skiten! Därefter följde ett krismöte med arrangören och vår tourmanager, och arrangören menade att det finns bara två band i hela staden (med 1,2 miljoner invånare). Så fixa fram en ny förstärkare på kort tid är intill obefintligt. Lyckligtvis sker ett mirakel i klass med att Jesus förvandla vatten till vin, och de lyckas hosta fram en ny combo med 60W mer. Så nu blir de åka av! Disaster nummer två kom när vi gått på scen och börjat rocka röv. När vi lirar har vi en s.k ”Backtrack” som är en form av bandspelare med förinspelade spår som John styr och spelar efter med klick rakt in i sin hjärna. På de här förinspelade spåren har vi skottat in ett gäng Sub-Basar i varje låt som resulterar i en extra kraftig smäll, som får högtalarna och golvet att vibrera likt en Electrolux tvättmaskin. Problemet var att vid varje smäll så dippade strömmen så kraftigt, så likt en gigantisk EMP hämtat från Matrix filmerna slog ut våra trådlösa in-ear sändare. Vilket gjorde att klicket kom och gick var och varannan minut, och ställde till problem i Johns annars helt perfekta köttbullehjärna. Lite humor var det dock så till nästa gig har vi skruvat upp Sub-basarna 200 % i hopp om att kunna slå ut hela kvarteret. Sonics subbor vs Rysk kärnkraft = 1-0.

Av: Roger 

Robins Topnotch Gitarrförstärkare

Dekaltrimmat gitarren, inte illa

Dagen innan hade vi haft fin besök av Dimmu Borgir. De glömde dock sin scendekor

Nathan goes Disco Disco

Robin goes Julgran

Tama och Ibanez. Kick ass!

För 5kr får man äran att besöka denna super moderna dundertoalett