Sonic Syndicate - Burning down Russia

Något man inte får missa i Japan utöver Sumobrottning, dricka risbrännvin, bli en samuraj, gå på manga-karaoke mm är att prova på japansk sushi. För enbart ett år sen avskydde jag denna rätt som pesten, men faktum är att jag vuxit upp och tycker nu rutten fisk kan vara riktigt gott. Så första kvällen var det just ett Sushiplace som stod högst upp på prio-listan. Och när vi nått vårt mål fick vi en lektion i att på japanska restauranger måste man t.ex ta av sig skorna innan man går in. Detta för att odören av fotsvett tillför extra krydda till maten. Stolar är häller inte att tänka på så man sitter direkt på golvet (Ninja-style). Maten då? Förrätten bestod av en blandning av sjögräs och svamp. Svampen var okej men resten påminde mest av blött hö med smak av tång och havsvatten. Usch.. Sushin då? Folk som varit i Japan påstår att deras Sushi slår allt, men när man som jag inte är ett über stort sushifreak är jag inte beredd att hålla med. Visserligen smakade jag inte på samtliga bitar, men laxen, räkan, tonfisken mm var i alla fall okej om inte mer. But thats my view. Så det blev dagmasknudlar och helfriterad kyckling för min del.

Sonic Sushicate

Mr Lobster vs Nathan Biggs

Worms and noodles

Nästa dag satte jag larmet extra tidigt för att hinna ut och göra stan på den lilla tid vi faktiskt skulle vara här. Detta failade dock ut fullständigt då klockan ligger sju timmar före här, och det i min svensson rytm skulle vara samma som att gå upp mitt i natten. Så det sluta med att vi kom ut så tidigt som 12:00, dvs två timmar innan load-in som var kl 14. Jaja två timmar ska väl vara mer än tillräckligt att göra Tokyo på. Det första jag gjorde var att växla pengar, och för drygt 750kr fick jag 10.000 Yen. En helt okej deal om ni frågar mig! De andra vi gjorde var att besöka Japans största Manga och Anime (japansk tecknad film och serier) affär. Helt meningslöst men ganska coolt ändå. Avdelningen för tecknad porr var iaf rolig, och där fick man bevisat att japanerna är ett väldigt sjukt och perverst folk. Lite som tyskar fast annorlunda. Tyvärr var här fotoförbud så fick  inte glädjen och nöjet att visa upp denna mycket exotiska kultur i bloggen. Vi besökte även Tower Records som är en sju våningar stor skivaffär, och där hitta vi efter lite letande samtliga Sonic Syndicate album. Bra skit!

Då Mcdonalds var stängt fick det bli kebab istället

Besiktigar skivutbudet i Tokyo. Klart godkänt.

Dark Helmet is watching you

Klockan 14:00 var det load-in och kvällens repertoar bestod av oss och sex andra band, så gott om soundcheck tid var det ont om. Så medans vi höll på och koppla in gitarrer och trummor stod sex andra band på golvet och stampa i marken. Brydde vi oss om det? Givetvis inte men vi fick iaf genomfört vår soundcheck hyfsat effektivt. Fyra timmar senare var det insläpp och utomhus ringlade sig kön lång som en stång. Det var tydligen slutsålt så allt pekade på en helt grym kväll. Något som slog mig var att mellan alla band spelade de uteslutande skandinavisk musik. Antingen ville de bara fjäska och slicka röv för oss, eller har det helt enkelt en jäkligt stor förkärlek till skandinavisk hårdrock här borta. Coolt! Snart var det vår tur att äntra scen och responsen på publiken när vi visade våra svettiga nunor var helt jäkla hårresande. Nej Japan äger som fan och jag hoppas vi kan åka hit snart igen!

Av: Roger

Våra vänner i Memphis May Fire in action på Club Asia i Tokyo

Japans svar på Svedalas Se&Hör

Övar våra jedi-skills i autografering.

Bar Rock ffs!

Pizza buffé Rocks!

Det perfekta hänget för en lyckad kväll!

Bye bye Sushi. See ya soon in a not so distant future

Att åka till Japan har varit en stor dröm enda sen man var en liten glott, och i interjuver och dylikt har jag varit tydlig med att ett av de stora målen för Sonic är att åka och svänga våra lurviga i just Japan. För två år sen hade vi faktiskt en plan att åka dit, men det blev olyckligt nog inställt pga krock med en turné. Men nu jävlar så! Hela äventyret började dock med ett gigantiskt magplask då vårt flyg dit i sista sekund blev inställt. En äcklig, ful vulkan på Island har visst spytt upp skit över hela Europa och detta ska tydligen vara oläge att flyga igenom. Vad i helvete skulle vi behöva vänta två år till på att få åka dit? Vi hade dock turen med oss och kunde få våra biljetter ombokade, så två dagar senare satt vi på ett plan på väg till Ninja-land, och ingen är gladare än just jag.

Rich and Nathan spotted on the airport

The brand new rockplane: Airbus Nathan

Tokyo here we come and only 11 hours to go, Yeah!

Flygresan från Frankfurt till Tokyo var drygt nog bara elva timmar lång. Men för att få bukt med tristessen kunde man t.ex välja och vraka i det enorma utbudet av film, eller varför inte utmana grannen i de senaste Tv-spelen som schack, Tetris och Pong? I varje plats fanns nämligen en personlig inbyggd TV som man kunde underhålla sig med. Fantastiskt roligt och jag lyckades spöa både Robin och Karin i samtliga spel vi testade. Maten på flyget var också lite speciell då det nu plötsligt fanns Japansk Sushi på menyn. Jag och John gick dock ut säkert och valde Svensson alternativet Biff Stroganoff, och de var visst ett lyckat val då det visade sig att flygplanssushi smakade gammal huggorm. När vi väl landat på flygplatsen i Tokyo blev vi tidigt introducerade av en s.k ”washlet”. Detta är i grund och botten en helt vanlig sketestol, men med ett par extra options som gör den helt unik från sin äldre broder. Jämte stolen finns nämligen en fjärrkontroll där man med en enkel knapptryckning kan få en välriktad rövspolning rakt upp i rövhålet. Ganska perverst men helt genialiskt om ni frågar mig. På fjärrkontrollen kan man även justera önskat tryck på vattenstrålen, vattentemperatur och om den ska duscha ”bak” eller ”fram” (det senare alternativet funkar sådär på oss män kan jag upplysa om).

Robin demonstrate his new hi-tech remote

Random over your head shot

Efter Washlet-upplevelsen blev vi upplockade av Hiro som tog oss till Hotellet, som bara låg ett stenkast från stället där vi skulle lira nästa dag. Hiro var en glad, trevlig, långhårter jävlel och sjukt lång för att vara Japan (japaner är i allmänhet oftast bara är ett par äpplen höga). Efter lite slapp på hotellet blev vi guidade igenom Shibuya som hör till den trändiga delen av Tokyo, där de yngre generationerna hänger. Fy fan det var som att komma in i en helt ny värld. Nästan som att gå på Liseberg i Götet fast lite häftigare. Lampor, TV-skärmar, musik och folk precis överallt, och samtliga byggnader var minst ett par kilometer höga. Helt sjukt! Japan For the win säger jag bara!

Av: RogerTokyo Narita airport finally!

Give it up for the Washlet!

"En toalett med rövhålstvätt sign"


A japanese with his camera

Tokyo by day


Tokyo by night

Sonic Ninjacate!

När vi anlänt till småstaden Moskva så väntade ett mottagande som skulle gjort självaste Kung Carl XVI Gustav grön av avund! Utanför flygplatsen står nämligen fem vackert uppställde ryssar med blommor och champagne, och bara dränkte oss i komplimanger om hur glada Ryssland är över att ha oss här. De hade t o m lagt onödig energi på att trycka upp personliga backstage pass till oss, komplett med namn, bild och hela skiten. Helt otroligt! Nu frågar jag mig, varför är det inte såhär hemma? Varför står inte grannarna utanför min lägenhet varje morgon och häller upp grogg, talar om hur grym jag är och är glada för att få vara granne med mig? Märkligt. I alla fall, efter att ha blivit fullständigt nersupen på rysk champagne blir vi dumpade på ”Plan B” där kvällens event ska äga rum. Helt okej ställe och nästan slutsålt, så arrangören var super nöjd och hostade under kvällen upp ytterligare ett par champagneflaskor till oss. Värt!

We are Sonic Syndicate, and we like big paintings

Moskvas "Plan B" scen. John visar upp sin bättre sida

Dock fanns det ingen tid till att fira. För efter spelningen hade vi tio minuter på oss att plocka ihop bröten och sedan lägga benen på ryggen mot tågstationen, då vi hade ett nattåg att passa till nästa stad. Sjukt stressigt och det blev inte lättare av att det stod 500 tokiga fans utanför entrén och blockerade taxin. Taktiken blev att Richard o John fick agera köttvägg medans vi andra tacklade oss in i bussen. Den vattentäta planen lyckades och vi hann med tåget utan problem. Det fanns tom tid till att plocka upp pizza på vägen. Inte fel.  Tågen från Moskva var lite mer high-tech än väntat, och inte samma Borat-Standard som man vart van vid tidigare. Dilemmat här var dock att vi bara hade en egen sovhytt, så två av oss blir där av tvungna att dela säng med ett par helt främmande ryssar! Vem vågar det? Inte någon av oss snorungar iaf, därför blev vi tvungna att genom öråd komma överens om vilka två som skulle offras. Lotten föll på Nathan och Robin som fick den stora äran att ligga sked med främlingarna. Inte helt nöjda, men klart rättvisst.     

Tågluffarna Rich, Nath

Melodic death Metal, WBEUNR

Klubben i Nizhny Novgorod var en skön blandning av spelställe, strippklubb och offerplats, dvs lite som hemma fast större. Scenen var helt enorm och ville man upp på trumpodiet bör man heta antingen Patrick Sjöberg eller Kajsa Bergqvist, då det var högre än Sveriges alkoholskatt! Detta uppskattades av John då han då får spela ifred, utan att bandkollegor ska upp och riva ner cymbaler åt honom. Efter tre timmar soundcheck hade vi en signering för de ryska fansen. Detta är lite av ett spel på liv och död för kommer folket för nära så bankar vakterna skiten ur dem. Hårt men rättvisst, men vi fick i alla fall förklarat att de faktiskt är helt okej att folk kommer fram och tar kort med oss och dylikt. Efter printat en miljon autografer var det dags för turnén sist spelning, och den gick som en vild dans på Brännö brygga. Imorgon åker vi tillbaka till Sverige några dagar och sedan vidare mot Japan. Men innan vi blåser dit ska nya skivans första video spelas in, samt ska vi spränga hemstaden Falkenberg i småbitar, då vi lirar på ett slutsålt Falkhallen på lördag. Kommer bli heeelt grymt! So long Beatches.

Av: Roger

Tre katter (utan nio liv)

I Moskva hade de tryckt upp varius bilder på biljetterna. Stabilt!

Jag har alltid velat signera en keyboard

Och ett hårigt mansbröst

Efterfest på eran Balkong

I Moskva smörjer man in träden med tipp-ex

Attack-helikoptern ur Rambo

John praktiserar in Sushi tekniken inför Japan

Efter att harvat klart i den ryska döden (södern!) tog vi återigen inrikesflyget tillbaka till Moskva för att fortsätta vårt korståg mot Rostov. Resan börja dock helt grymt med att vårt flyg vidare mot Rostov via Moskva var sex timmar försenat, Yeah! Så spela ikväll kan vi ju fet glömma (om vi nu skulle gjort det, för lyckligtvis var vi lediga idag). Men det var bara att värma upp röven ordentligt, slå ner sig på första bästa plåtbänk och härda ut. Vad gör man då på en rysk flygplats i sex timmar? Här följer lite välbehövliga överlevnadstips för den drabbade: Man kan te.x följa Nathans exempel och slå rot på en Irländsk pub och dricka bröd (Guinness). Man kan dra igenom listan med kraschexempel från www.airdisaster.com ytterligare en gång för Robin. Man kan sortera sin samling av navelludd man sparat på sig från turnéer de senaste tre åren eller be att få provbygga samtliga 127 matruschka från den ryska souvenirbutiken. Som plåster på såren fick vi iaf varsin Coca Cola som tack för att vi hade förståelse för förseningen. Lätt Värt!

Gratis Coca-cola. Super mega-dunder Värt!

Matruschkor. Boll i låda!

Väl i Rostov stod två taxisar och vänta på oss, och jag skojar inte men jag har aldrig varit så rädd i en taxi i hela mitt liv förut. Utanför bilrutan kunde jag se inte bara Rostov, utan även mitt liv passera. Trafikregler, hastighetsgränser och säkerhetsbälte är visst bara rekommendationer här, och samtliga kör efter principen snabbast och störst går först. Man ska ha plattan i matten, tuta minst tio ggr på varje bil, cyklist, käring och helst sitta och prata i telefon med frugan samtidigt! Jag blev inte förvånad när vår ryske turnémanager berättade att ta körkort är inte så noga. Utan det kan man köpa färdigt av mr ”Vladimir” eller ”Igor” utan problem. Smidigt och billigt utan strul och dyra trafikskolekostnader. När vi väl är inne på den Ryska trafiken tänkte jag passa på att berätta om Rysslands egen ögonsten och bilmärke: ”Lada”. Lada är Rysslands svar på Roles Royce och en given familjebil i våra Ryska hem. Ladan är byggd av kartong och påminner om en lådbil både i utseende å körglädje. Baggaget är häller inte att klaga på utan rymmer enkelt fyra resväskor (fyra lådor Vodka i Ryssens fall) utan problem. Här nedan följer ett kollage av Lador som vi stött på under turnén:

Lada Ftw!

Såhär går det när man sätter ett fruntimmer bakom ratten

Förutom försenade flyg och galna kemikaze chaufförer innehöll även Rostov en kick-ass spelning! Litet ställe och mycket folk gjorde det hela till en av de intensivaste och roligaste gigen på hela turnén. Att allt lätt runk och att det bara fanns en monitor på scen gjorde detsamma. Så länge publiken var med och rockade sina ryska rövar var allt tipptopp. Ett väldigt populärt inslag i setet är när vi sparkar igång vår cover på den gamla ryssdängan ”All About us” av Tatu. Denna har vi aldrig framfört live tidigare, men när arrangörerna använder den som ett av huvudargumenten till att promota spelningarna kände vi oss tvingade att repa in skiten. Den har visat sig vara en jäkligt stor succé, så jag hoppas vi kan fortsätta lira den även utanför Ryssland.

Av: Roger

Händer och gaphalsar

Aftershow Pizza. Värt!

I Kurgan hade de tryckt upp denna stiliga poster åt oss!

Innan varje gig håller Richard alltid en privat signing session

Dont even ask..

Erbjudande på Vodka. Ingen ovanlighet i Ryssland

Ett S.k ryskt atomur. Mer exakt än självaste fröken ur!

Idag har vi hamnat i natursköna Chyelabinsk som är en frisk orörd pärla i den ryska södern med 1,2 miljoner invånare. Här kan man höra fåglarna kvittra, se fiskarna simma och löshundarna leka fridfullt på eller vid sidan av motorvägen. Nej så var det inte riktigt. Enligt nätet så ska Chyelabinsk vara en av världens mest förorenade städer. Back in the days så flög det ett kärnkraftverk i luften strax utanför staden, och på youtube kan man se bilder från när de dumpar kärnavfall i stadens flod. Detta om man väljer att lita på nätet, vilket vi såklart gör. Det finns dock positiva saker med staden också.  Te.x hade Cheylabinsk en mycket viktig del i Andra Världskriget då det var här de tillverkade stridsvagnar till kriget, och kallas därför även för ”Stridsvagnens stad”. En annan positiv sak var att de en gång i timmen kom färdtjänst med ryska horor till vårt hotell för att scanna av behovet av eventuellt villiga köpare, te.x Svenska hårdrockare. Men vi ingick tyvärr inte den målgruppen.

En gammal hederlig Ryss-tank

Mer Tanks

I Chyelabinsk hade vi även turnéns första day-off, som spenderades på att göra en komplett sight-seeing genom hela staden. T.ex kollade vi in floden med dumpat kärnbränsle, åt oss tjocka som grisar på thairestaurang och besökte parken ”Garden of Victory” där man kunde kolla in stridsvagnar, krigsmonument och statyer på ryska superhjältar. Vår tourmanager tvekade dock innan han ville ta oss dit då han påstod att parken är full med galna huliganer (läs: rasister), som inte vill annat än att flyga på oansenligt patrask som oss. Vi tyckte detta lät coolt och tjatade igenom att gå dit ändå. Men inte fasen blev vi attackerade av några huliganer (stor besvikelse). Tanken var också att vi skulle besöka ett av stadens stora museum, men det var tyvärr stängt.

Museumet i Chyelabinsk va stängt

Stel gatumusiker

Själva spelningen i Cheylabinsk var dock ingen rolig historia. När vi anlände till stället finns bara en duglig gitarrförstärkare och en 40W transistor combo som Robin fick äran att sätta tänderna i. Men efter att han pluggat in, vridit upp samtliga reglar till 11 och provspelat eländet var Robin nära ett större sammanbrott. – Ni kan fet glömma att jag ställer mig på scen ikväll med den skiten! Därefter följde ett krismöte med arrangören och vår tourmanager, och arrangören menade att det finns bara två band i hela staden (med 1,2 miljoner invånare). Så fixa fram en ny förstärkare på kort tid är intill obefintligt. Lyckligtvis sker ett mirakel i klass med att Jesus förvandla vatten till vin, och de lyckas hosta fram en ny combo med 60W mer. Så nu blir de åka av! Disaster nummer två kom när vi gått på scen och börjat rocka röv. När vi lirar har vi en s.k ”Backtrack” som är en form av bandspelare med förinspelade spår som John styr och spelar efter med klick rakt in i sin hjärna. På de här förinspelade spåren har vi skottat in ett gäng Sub-Basar i varje låt som resulterar i en extra kraftig smäll, som får högtalarna och golvet att vibrera likt en Electrolux tvättmaskin. Problemet var att vid varje smäll så dippade strömmen så kraftigt, så likt en gigantisk EMP hämtat från Matrix filmerna slog ut våra trådlösa in-ear sändare. Vilket gjorde att klicket kom och gick var och varannan minut, och ställde till problem i Johns annars helt perfekta köttbullehjärna. Lite humor var det dock så till nästa gig har vi skruvat upp Sub-basarna 200 % i hopp om att kunna slå ut hela kvarteret. Sonics subbor vs Rysk kärnkraft = 1-0.

Av: Roger 

Robins Topnotch Gitarrförstärkare

Dekaltrimmat gitarren, inte illa

Dagen innan hade vi haft fin besök av Dimmu Borgir. De glömde dock sin scendekor

Nathan goes Disco Disco

Robin goes Julgran

Tama och Ibanez. Kick ass!

För 5kr får man äran att besöka denna super moderna dundertoalett

Nu har hälften av turnén passerat och jag kan redan stolt bekräfta att samtliga fördomar jag hade om att turnera i Ryssland spräckts fullständigt. Vi har inte blivit sprängda i småbitar av kemikazeryskor, vi har inte dött eller blivit förpestade av parasiterna i kranvattnet, och vi har inte kraschlandat med flyget trots att vi gjort två resor med ryska inrikes-airlinen numero uno: Aeroflot. Aeroflot är lite Rysslands svar på Sveriges JAS 39 Gripen, och kan stolt skryta med att inneha rekordet med totalt 127 flygkrascher från 1953 och framåt. Aeroflot var länge svartlistat i Sverige men lyckades få tillbaka förtroendet efter att t.ex installerat alkolås i samtliga flygplan. För att krydda på stackars Robins flygrädsla var jag naturligtvis tvungen att berätta detta för honom innan resan. Samt demonstrera en bild om hur en Aeroflot krasch faktiskt kan se ut.

Ett av de 127 kraschade Aeroflot planen

Flygplatshäng på Moskvas flygplats

Walking down the Death row

Flyget från St Petersburg via Moskva till Ekaterinenburg gick som jag nämnde tidigare smärtfritt, och när vi blivit forslade från flygplatsen in till spelstället tappade vi alla plötsligt hakan flera kilometer! Scenen var ju för helvete två meter hög och stället större än flickvännens garderob!! Bakom scen fanns även tre kompletta storbildskärmar samt ett helt kamerateam (varav en stor kamerakran) på plats för dokumentera hela spelningen. Va fan, så här häftiga grejer ser man ju inte ens hemma? Möjligen på någon dyr, häftig, påkostad festival eller dylikt men här? Hur som helst var det ett helt grymt gig med mycket folk. Och tro det eller ej så fanns det en hel del die-hard Sonic fans på plats, som skrek och grät floder när man bara titta och sa hej till dem. Gick man även fram och ville skaka hand, börja de storlipa lika mycket en gång till. Visst är det kul att man kan sprida lite glädje men det här var nästa löjligt.

Robin sneglar med spänd blick på tomatjuicen

Flygplanskäk ffs!

Efter en hel grym kväll i Ekaterinenburg var de dags att sätta tänderna i turnéns första tågresa. Åka tåg är ju alltid trevligt, men likheten med tåg här och hemma är inte mycket mer än att de båda är korkade, och går på räls. För det första så är tågen i Ryssland byggda under tidigt 1900-tal, och har en maxfart på 50km/h (ev 60km/h, men då bara under kortare sträckor). Tågen är gammalmodiga och dammiga och luktar väldigt mycket ”mormor” då de är byggda vid samma år. När man går på toa så får man en käck överraskning att själva ”toan” består av ett hål rakt ner på rälsen. Dvs bra för oss klabbrövar som har en förkärlek till att tappa ner dyra kameror ner i vattentoaletten hemma. Varje vagn värms upp med ved/kol och har en mysig kamin i varje ände. Och för att dryga ut på restiden ordentligt så ska tågen stå still i minst en halvtimma vid varje station. Vi behövde med andra ord inte panikstressa som idioter med att springa och kasta in gitarrerna i tåget som vi faktiskt gjorde. Innan vi åkte frågade vi även vår ryske manager om det händelsevis inte fanns internet på tåget? Han tittade skumt på oss och visste först inte vad han skulle svara innan han bröt ut i gapskratt. Vi tolkar det som ett nej.

Av: Roger

I Ryssland har de inte uppfunnit pärongen än.

En super nöjd John efter att spenderat halva resan på att få sin säng i godtagligt sovskick

Lite kostsam GI-lunch innan läggdags bestående av Choklad och jordnötssmör.

I Perm hade hela 5-klass kommit för att assistera oss med vårt baggage

En självmasserande massagestol. Life is good!

Sonic Syndicate Bränn ner Ryssland-turnén har hittills kickat off helt grymt med två stycken fetebra gig. Vi har aldrig våldgästat varken Tallinn eller St Petersburg förut, därför var det extra kul att folk ville komma ut o svänga sina lurviga tillsammans med oss. Det var tom ett gäng svenskar på plats. Torsk på Tallin-arrangörerna försöker antagligen bredda sitt utbud från speed-dating och skickar sina resenärer på rockkonsert också. Helt rätt om ni frågar mig. Livet på turnén har dock börjat långt ifrån hyggligt för min del. Redan första dagen lyckades jag med bedriften av tappa min sprillans nya Canon IXUS kamera rakt ner i sketstolen! Nej jag skulle inte ta kort på en imponerande stor folkaskit utan den smög sig helt enkelt ut ur fickan när behov hade fulländats. Snabb som jag är lyckades jag dock inom loppet av millisekunder fiska upp kameran ur holken, och efter lite service med dasspapper och hotellets hårfön var den som ny igen. Tacka fan för det. Hade varit oläge och vara utan kamera en hel turné. Jag hoppas dock bara inte att antalet ”skitbilder” stiger efter denna misär..

Va inte helt nöjd efter att pimplat ner kameran i sketstolen

Tre häftiga band av fyra möjliga

Oturen stannar dock inte där. Redan på första spelningen var jag igång igen och lyckades vricka foten som aldrig förr. I tredje låten ville jag och Robin vara extra häftiga och hade klättrat upp och ställt oss på trumpodiet. Detta är egentligen något som är strängt förbjudet om man frågar John. Då vi alltid har en förkärlek till att välta ner cymbaler, trassla in mickar, sparka ner vattenflaskor och orsaka ”jordbävning” som gör att hela trumsetet skakar värre än en nittioåring på crack. Hur som helst så skulle jag göra ett schysst Paul Stanley hopp (fast snyggare givetvis) ner från trumpodiet. Men lägger tyvärr för mycket fokus på att själva hoppet ska se tufft ut, vilket resulterar i att landningen missbedöms och failar ut fullständigt. Aj aj aj, vänsterfoten vrider sig ett par varv och gör fasligt ont. Men men, det var bara att bita i det sura blåbäret och härda ut spelningen ut. Nu två dagar senare gör det fortfarande ont, men den reder sig iaf.

Mer öl-metal än såhär blir de aldrig

Richard, Nathan, Robin och Orrac tar slappandet ett steg längre

Otur nummer tre och fyra är att min mobilladdare lyckades gå sönder minuterna innan vi åkte hemifrån. O andra sidan kostar det ett par miljoner att bara skicka ett sms i Ryssland, så mobilen kommer inte gå så varm ändå är jag säker på . Nummer fyra är att jag lyckades tappa bort min högerlins under gårdagens gig. Den måste ha flugit ut under några extra kraftig headbang eller dylikt, och jag var klipsk nog att inte ta med några spare-linser till denna turné. Helvete. Jag får helt enkelt nöja mig med att uppleva Ryssland i hälften VGA, hälften Full-HD. Eller bara ge fan i att öppna högerögat de återstående två veckorna.

Av: Roger - Din vän i etern

Vår ryss-guide va ordentligt trött på oss redan första dagen

Håll ögon och näsor öppna för Johns videoblogg, kommer inom kort. Hold tight!

Sushi på Fish´n Fire i St Petersburg som Robin nämde tidigare

Såhär nöjd va John efter att fått besked att det blir sushi till lunch

Robin ska här ge sig på utmaningen att hälla i sig ett halvt glas tomatjuice utan att spy

Robin:

Det var ett tag sen vi var I Ryssland nu. De känns riktigt ballt att vara tillbaka! När vi körde nära den ryska gränsen så var de liksom typ 8 meter höga elektriska staket med taggtråd längs med toppen, så dom vet ju hur man stänger ute ett gäng turnerande rockers från Sverige i alla fall! När vi väl kom fram till gränsen så var den tungt beväpnad med ryska soldater med k-pistar och man försökte vara så artig man bara kunde och svarade på allt dom frågade. Man har ju endå en viss respekt till herr Ryss med Kalashnikovs, om man säger så.

Vi åkte över den lilla floden som separerar Ryssland från Estland och ställde oss i en bilkö. Jag och John gick för att en cigg och Nathan kom ut strax efter. Vi bara tittade på varandra utan att säga något. Vi kunde läsa varandras ansiktsuttryck att vi var helt bort blåsta av hela auran över stället.

Strax efter vi hade passerat den ryska gränsen så lyckades alla somna förutom jag. Jag har stora problem att somna i minibussar, framförallt för att man sitter obekvämt, men även för att vägarna i ryssland har mer hål i sig än en möglig Grevé ost som legat i kylskåpet ett par veckor för länge. Jag satt mest där längst bak i bussen och tittade ut på den sjukt svarta himlen. Efter några minuters stirrande på månen så började jag se konstiga saker hända på himlen. Jag trodde att de berodde på att jag var så sjukt trött och började fantisera om UFO, men jag fick de bevisat för mig att de var något skumt som föregick där uppe i de svarta. Jag knuffade till våran TM ”Orrac” och frågade om jag var dum i huvudet som såg konstiga saker, eller ifall hon kunde instämma med det jag såg.

Vi satt där och stirrade ett tag och lyckades se nått konstigt ljus som försvann och kom tillbaka hela tiden. Vi drog slutsatsen att de var ett flygplan som åkte igenom molnen men de kan det helt omöjligt ha varit, för ”Det” störtdök ett par gånger, och flög upp igen på samma nivå som innan, på kanske 2 sekunders tid. Till slut så blev de ännu ljusare och sedan bara försvann det. Vi sa nästan i klockren kör ”Va i helvete va det för nått?”. Vi började med att försöka berätta för dom andra, men de enda vi fick tillbaka var ”Hållkäften och sov! De finns fan inga UFO!”. De är precis de man vill höra när man sett något som man verkligen inte kan förklara va det var för nått. Senare vid sju snåret på morgonen, så vaknade dom flesta, men ingen ville tro på det vi berättade.

Nathan:

It was now 7am. I were still on a high from the intimate gig with our new friends and fans in Estonia. It was a wild night and even some loyal Swedish Sonic fans had travelled to see us (they rule!). But now we were in totally different territory. Burnt out cars and empty shells of houses were everywhere. The town we were driving through looked as though it had been frozen in time after the cold war. Exhausted, I closed my eyes.

Så här parkerar Ryssen sin bil

Robin:

När vi väl var framme i St.Petersburg vid 9-10 på morgonen, så slaggade vi ett par timmar på hotellet för att senare gå till en riktigt cool Sushi Bar som hette ”Fish n’ Fire”. Sonic Syndicate älskar sushi, förutom John då. Iofs så är han uppvuxen i Ullared (känt från TV) och där finns de inte en sushi bar så långt ögat kan nå. Det här med Råfisk och John går inte alls bra ihop, men iaf.Inte nog med att Sushin var bland de bästa vi ätit, hela stället var så sjukt Rock N Roll. Brudarna som serverade maten hade mer tatueringar än vad hela Sonic Syndicate har tillsammans och var precis som hämtade ur Hollywood under 80 talet.

 Varsinn Limmo stod utanför "Fish n' Fire" och väntade på oss!

Nathan:

Before the show, Richard and I took a walk around to see what was about. Within 50 meters of the club we found ourselves outside a firing range. Clearly they loved their guns here almost as much as the Swedish hunters back home! We couldn't resist so in we went! The gruff looking man with a thick grey mustache behind the counter muttered something to us in his native tongue. I replied "Err, sorry do you speak English?" upon hearing our foreign accents, his eyes lit up and he started chatting happily "Ahhh, you from England?" "Sweden, actually" "Good, good! You want to shoot guns?" he replied sounding excited. Naturally we started nodding our heads like idiots at the thought of emptying a few clips Rambo style. We were worried that it would take some time or lots of money. But after showing our passports and saying we were from the band that was playing today, before we knew it Rich had an MP5 sub-machine gun in his hands and I was gripping a M16 assault rifle. These were BIG FUCKING guns! What a great start to the day, filling some human shaped targets full of lead!

 Nathan Stallone

Rich Norris

Spelningen I St.Petersburg var helt grym! De kändes verkligen inte som om de var den första gången vi var där. En massa ryssar, några fyllos och helt underbara fans gjorde våran kväll! De har verkligen varit en perfekt turnéstart! St.Petersburg vs. Falkenberg = 1-0 !

/Robin & Nathan

Mina sista timmar på svensk svenne mark ägnades slaviskt åt att plugga Rysk allmänbildning på hemsidan ”Hej Ryssland” www.hejryssland.se. Detta är Sveriges största sajt om Ryssland och en riktig bibel för oss russian-nOOb-wannebes. En så kallad ”Ryssland for dummies” som lär dig samtliga kunskaper i hur man blir tväräkta rysk medborgare. T.ex ska man inte dricka kranvattnet i Ryssland, och speciellt inte i St.Petersburg då det innehåller en parasit som ger en gaser i magen för resten av livet. Gaser i magen är dock ingen nyhet i detta band. Så när vi kommer till St Petersburg är det snarare parasiterna som får smaka mag-gas, och inte vi. En annan regel är att det är strängt förbjudet att bli full på tågen. Men konduktörerna säljer gärna alkohol till passagerarna. Hur hänger det ihop?

Lukta på sin egen fotsvett är ett billigt och bra alternativ för den perfekta starten varje morgon

Nathan och Rich tar sig igenom lite spännande flyglektyr

Tidigt imorse tog vi flyget över från Svearika till Tallin, där premiärgiget på turnén skulle äga rum. Flyget gick så fort så att inte ens Robin som är mer flygrädd än en 4-årig flicka, hann skita ner sig. Nä man hann knappt få flygplanskaffet serverat innan skrotnisse kom två meter bakom och ryckte loss och slängde muggen åt en (trist då jag var sjukt kaffesugen). Väl i Tallin så blev vi mottagna av vår Ryss som ska vara vår reseledare/tolk/livvakt/bundis under semestern och blev lotsade till ”Rock Cafe” där vi skulle lira. Riktigt schysst ställe och efter soundcheck, lunch och lite logehäng tog halva bloggredaktionen (jag, John och Richard) våra kulturella identiteter och drog ut i city för att spana in kultur och andrasorteringen (sekundära varor, skadat gods så att säga). Tallin vart en trevlig stad och bjöd på en hel del spännande ting. Den får tre smultron av fem möjliga. Värt! 

Richard däckat efter ett glas orange-juice

Estland estonia-air perspektiv

Det börjar ju nalkas påsk och för att bjuda på något extra hade jag hoppat ner i ett påskägg, klätt av mig naken, målat mig kycklinggul och kört upp en bunt fjädrar i röven. Men fotografen kände sig inte bekväm och vägrade ta kort på detta mastodontverk. Så det blir tyvärr inget påskkort. Men jag önskar er alla en jävligt Glad Påsk!

Två lyckligt överlevande gaphalsar står o väntar på dah bagage

Scenen på "Rock cafe"

Livet som trummis är inte alltid en dans på rosor

Guitar-shred battle in progress

Estlands svar på Sveriges Spelbutiken. "Brädspel" vs "Xbox360, Playstation3, Wii"

Glad Påsk som satan önskar Sonic

Av: Roger - Din vän i etern

Hey och förbannat välkomna till Sonics egna Ryss-blogg. Det är här vi går till botten med allt ont här i världen och vänder upp och ner på allt från hundskit till röda torget i Moskva. Allt för att ni läsare ska få en inblick och rättvis bild av hur detta fascinerande land ser ut. Ni kommer inte att ångra er. Enjoy!

Efter att suttit insnöade hela vintern och slaktat in nya Sonic skivan, så är det nu dags för detta års turnépremiär. Nu lämnar vi hela studiocirkusen bakom oss och åker på solsemester till vårat eget motherland Ryssland för ett tio-tal spelningar. Lite udda med turné i Ryssland men ”där är säkert käckt där med” som mormor glatt skulle ha sagt.

Pepparkakshuset i Moskva

Ryssar i uniform

För att komma i rätt Ryss-mode har jag (Roger) de senaste veckorna suttit inlåst på pojkrummet o spelat igenom hela Command & Conquer / Red Alert serien från tidigt 90-tal och framåt, och då självklart under Sovjets regi och på max svårighetsgrad. Jag har bett vaktmästaren stänga av vattnet till lägenheten, och installerat ett 160 liters oljefat i köket med direktanslutning till vattenkranen. Detta för att på ett så naturligt sett som möjligt kunna ha rinnande Vodka direkt ur kranen som jag hört är vanlig ordinär standard i Ryssland. Jag har ätit och gått igenom samtliga smaker ur Kalles Kaviar serien och kommit fram till att den med randig banan smakar gammal rutten skosula. Jag har även kollat igenom Torsk på Tallin X miljoner gånger och lärt mig samtliga Lasse Kongos repliker utantill. Blir man inte mer förberedd än dehär så säg?

Lasse Kongo

Command & Conquer: Red Alert

Kalles randiga superäckliga banan kaviar

Det som suger lite med semestern är att vi ska flyga en hel del inom Ryss territorium och då av viktskäl inte kan ha med oss så mycket packning som önskas. Ryska flyg orkar inte så mycket och störtar lätt. Så mitt bagage består enbart av två gitarrer. Resten av nödvändigheterna som necessär, mobilladdare, in-svettade scenkläder, extra filsingar o dylikt fick jag komprimera ner i handbagaget. Detta var inte helt enkelt då jag har för vana att ha med allt jag äger (inklusive mamma o pappa), men de fick helt enkelt prioriteras bort denna gång, sorry. För onödighetens skull har vi bokat våra flygbiljetter till Tallin (där vi börjar) från Stockholm Arlanda. Så det första vi får göra idag är att pressa in oss, och vår minimala midget packning i bussen o blåsa ifrån västkusten och upp dit. Mormor John hade kvällen innan varit rar och bakat kanelbullar som han tog med och bjöd oss på. John hade dock lyckats med det klassiska misstaget och blandat i dubbelt så mycket socker i degen, samt glömt dem i ugnen för länge. Så resultatet var bruna(svarta), stenhårda och söta klumpar som närmast kan beskrivas som tjocka pepparkakor. Jag gillar pepparkakor så mitt betyg blev utan tvekan mycket Godkänt. Tackar som satan John!

Mormor Johns bullar

Såhär glad är alltid John när han tankat full tank för endast 950:- (!!!)

Stannat i Gränna utanför Jönköping för att fostra Nathan i lite äkta svensk polkagris-kultu

Av: Roger