Tv- och datorspelsindustrin har kallats för mycket – men sällan grön. När Greenpeace för tre år sedan valde att inkludera spelkonsoltillverkarna Nintendo och Microsoft i sin kartläggning av elektronikbranschens miljösatsningar blev det särskilt tydligt. Greenpeaces gröna elektronikguide fungerar som en slags kompass för branschens kollektiva miljösamvete. Och av testresultaten att döma var samvete det sista man kunde tillskriva konsoltillverkarna Nintendo och Microsoft.
Inte nog med att Microsofts Xbox 360-konsol slukade mycket elektricitet, den innehöll också stora mängder ftalatestrar och bromerade flamskyddsmedel. Miljögifter som är cancerframkallande, skadliga för både människors och djurs reproduktionsorgan och kan leda till missbildningar hos nyfödda. Vilket var några av anledningarna varför Microsoft fick bottenbetyget 2,7 av 10 möjliga.
Men för Nintendo blev domen hårdare än så. En av de allvarligaste punkterna var hur Nintendo hanterade avfallet som deras produkter genererade. Eller snarare hur de struntade i det. När Greenpeaces miljögiftsexpert Iza Kruszewska frågade Nintendo varför man inte har några återvinningsrutiner för sina produkter blev hon närmast chockad av svaret.
– Nintendo sa att deras produkter inte skapar avfall eftersom folk tycker så mycket om dem att de aldrig slänger dem, säger Iza Kruszewska.
– Det är ett väldigt olämpligt svar och det är chockerande att ett seriöst företag som Nintendo svarar på ett sådant sätt.
Att elektroniktillverkare inte har återvinningsrutiner brukar leda till att miljöskadligt teknikavfall exporteras till länder som ofta saknar möjligheten att hantera teknikavfall på lämpligt sätt. Tv-spelsrelaterat avfall tenderar leta sig hela vägen till Ghana där det i brist på vettiga sophanteringsrutiner läggs på hög. På sopberget läcker teknikavfallet sedan ut stora mängder giftiga kemikalier som påverkar både miljö och människor.
Greenpeaces poängsättning är inte bara baserad på vad teknikföretagen gör utan också vad de ämnar göra i framtiden. Där hade Nintendo åtminstone något som liknade en plan: att minska sina koldioxidutsläpp med två procent per år. Men när Greenpeace granskade företaget lite närmare så visade det sig att det under 2007 inte alls minskade sina koldioxidutsläpp, utan ökade dem med sex procent.
I en intervju med tidningen Level lät Nintendos svenska distributör Bergsala hälsa att ”Nintendo följer lagar och regler i respektive region”. Greenpeace blev inte imponerade och förärade Nintendo med det sämsta omdömet i elektronikguiden någonsin: noll poäng av tio möjliga.
Där den stora spelindustrin har svårt att bryta sina mönster har en liten scen med politiskt medvetna indiespelsutvecklare redan tagit ställning. Genom att göra spel om klimatkrisen.
– Wave Goodbye är ett kort politiskt spel jag utvecklade under en sammankomst för indiespelsutvecklare förra året, säger Tommy Preger som till vardags studerar datorspelsutveckling på Stockholms universitet.
– Spelmekaniken är lånad från gamla tiders friidrottsspel där du var tvungen att hamra snabbt på knapparna för att få din löpare att springa snabbare. Men i mitt spel används den för att berätta om en vilt skenande apokalyps där du måste fly från en snabbt stigande havsnivå. Med hjälp av olika fordon som står parkerade längs vägen kan du fly snabbare. Med bil går det allra lättast, till priset av ökade utsläpp – vilket höjer vattennivån ytterligare.
Att det egenutvecklade datorspelet Wave Goodbye kom att handla om den globala uppvärmningen var resultatet av ”allmän klimatångest” och en frustration över hur spelindustrin hanterar miljöfrågor.
– Spelbranschen hanterar miljöfrågor på samma sätt som alla andra politiska frågor – inte alls. Jag häpnar över hur oambitiösa dagens spel är när det kommer till viljan att faktiskt berätta något. Visst går det framåt, men det går provocerande långsamt. Och det verkar faktiskt inte ens som att det finns någon efterfrågan för ställningstagande spel.
Wave Goodbye är bara ett exempel på hur miljömedvetenheten gror bland gräsrötterna. När The Polaris Institute ville driva opinion mot Kanadas oljesandsindustri – som släpper ut upp till fem gånger så mycket koldioxid som traditionell oljeindustri – så lät man datorspelet Tar Nation föra talan.
– Jag anser att spelmediet är extremt bra på att styra fokus och ifrågasätta konventioner. En speldesigner bör jobba mot att belysa ett ämne utan att för den delen gräva ned sig i siffror och fakta, däremot bör det uppmana spelaren att ta till sig av andra informationskällor, säger spelets projektledare Edward Newell.
Tar Nation är ett på alla sätt simpelt datorspel där spelaren får möjlighet att spruta olja på kanadensiska politiker som lobbar för exploatering av oljesand. Men det Tar Nation förlorar i symbolik vinner det i sin uppmaning till handling. Efter att du har täckt Kanadas premiärminister med olja blir du ombedd att skicka ett förberett protestmejl till honom.
Efter att Greenpeace anklagade konsoltillverkarna för att vara klimathuliganer har även den stora spelindustrin försökt bättra sig. I den senaste upplagan av miljöorganisationens elektronikguide från 7 januari 2010 har Nintendo höjt sitt omdöme från 0 poäng till 1,4. Men för att de stora aktörerna ska ta sitt miljöansvar på allvar måste även konsumenterna göra det. Om konsumenterna inte kräver gröna tv-spelskonsoler ser företagen ingen anledning att tillverka dem. Men spel- och konsolkonsumenterna verkar bli mer provocerade av Greenpeaces kritik än av Nintendos bristande miljöpolitik.
– Fascinerande nog verkar det ju inte vara Nintendo som tappar i popularitet av det, utan Greenpeace! Jag fick samma känslor när Apple blev utpekad som den största klimatboven. De här företagen har så hängivna fanskaror att inga miljölarm i världen spelar någon roll. Folk vänder sig hellre mot miljörörelsen än ställer krav på sina favoritföretag, säger Tommy Preger.
Så länge som konsumenterna inte ser meningen i en miljöetisk industri kommer även morgondagens spelkonsoler innehålla miljögifter. Och i Ghana kommer sopberget fortsätta att växa.
Artikeln är tidigare publicerad i Dagens ETC sommaren 2010. Nintendo har sedan dess gjort en kraftansträngning (nåja) och höjt sig från 1,4/10 till 1,8/10. Men av de 18 företagen som Greenpeace har med i undersökningen Guide to greener electronics hamnar Nintendo fortfarande på sista plats.
Jimmy Håkansson