Lucka #14: Solar 2

(Läs också: ”En del målar himlar, andra kalla hål”)

”Solar 2”, som alltså inte är en uppföljare utan fullversionen av den demo kallad för ”Solar” som flöt omkring på Xbox Live Indie Games i över ett år, är ett litet spel som framkallar väldigt stora känslor.

Det är kanske det spel jag återvänt till i tankarna flest gånger i år sedan jag spelade det första gången. Och det är egentligen märkligt, för det innehåller varken ord eller karaktärer. Det har inte ens någon story. Det finns i och för sig någon sorts uppdrag som välja att göra (jag skulle ha föredragit att de inte fanns där), men det som är så minnesvärt är varken narrativet eller de fantastiskt vackra rymdmiljöerna. Det ligger på ett metaforiskt plan. I själva hjärtat av spelet existerar en dynamik som förenar de två fundamentala krafterna i universum: den skapande och den destruktiva.

Du kan inte skapa någonting utan att förstöra någonting annat. Och på motsatt vis: Du kan heller inte förstöra någonting utan att skapa någonting annat. Genom att krocka asteroider med varandra skapar du planeter och så småningom solsystem, och genom att kollapsa stjärnor in i varandra skapar du större stjärnor och till sist ett svart hål som börjar absorbera all materia det kommer åt. The Big Bang blir till The Big Crunch och universum drar ihop sig igen. Men bara tillfälligt. När all materia åter har samlats i en punkt exploderar skärmen återigen med gasmoln och galaxer som spottas ut åt alla håll och kanter.

Istället för att släppa loss en karaktär i rymden och låta honom gå lös på allt i sin väg låter spelet dig styra asteroider, planeter och stjärnor. Liv hinner utvecklas - och utplånas - på vägen. Stjärnor kollapsar in i varandra. Galaxer kolliderar. Fientliga svarta hål som ger ifrån sig ljud som låter som enorma rotorblad hotar att när som helst slita sönder din skapelse.

Det känns märkligt att någonting du investerar så mycket tid i att bygga upp förr eller senare kommer att bygga upp en massa så enorm att inte ens ljus kan undfly dess gravitation; ett svart hål där materian kollapsar inåt och med den alla fysikens lagar. Samtidigt är det väldigt passande med tanke på spelets tema. Ju längre du spelar desto mer omvälvande blir effekten.

Det atmosfäriska soundtracket hjälper till att driva hem poängen. Musiken i ”Solar 2” växer i takt med att ditt planetsystem gör det. I början är det nästan helt tyst medan dina asteroider kolliderar mellan varandra. I takt med att de klumpas samman och evolverar till planeter och sedan stjärnsystem blommar också soundtracket ut i ett ambient arrangemang som tar över tomheten och fyller den med toner. I sina allra största ögonblick får det dig att för en sekund känna hur enormt kosmos är. Det är överväldigande på ett sätt som ingen annan upplevelse i år kommer i närheten av.