En epok går i graven? Enormt stöd i Råskog!

Året 1947 en dag på Råskog försvann en liten kotte vid namn Stig-Anders. Gårdens folk och grannar letade förtvivlat efter den lille gossen. Efter en lång stund hittade de honom mellan fyra hovar hos en av hästarna i stallet. Här låg han och sov tryggt under sina beskyddare. Det här var början på en livslång relation med hästarna i centrum.”Hästmannens” liv tillsammans med sin Pållar hade precis börjat. Vid sex års ålder fick han ta över tömmarna från sin far ute på åkrarna och sedan dess har han arbetat tillsammans med sina flicker fram tills nu. Stig-Anders har alltid haft Ardennerston till sin hjälp! 

Nu har myndigheterna valt att presumtivt döma ut Stig-Anders djurhållning med anledning av tidigare vintrars brister, brister som Stig-Anders har åtgärdat på bästa sätt för att få behålla dem. Det här tycker många är fel och ett enormt stöd har slutit upp kring ”Hästmannen”.-Det vore som att döma någon för ett inbrott man inte gjort, bara för att de tror att man kommer göra det, säger en av besökarna upprört.  En Manifestation gick av stapeln Söndagen den 26 September och mellan 500-600 personer kom för att visa sitt stöd under dagen i Råskog. Dessa personer kom för att stödja och själva bilda sig en uppfattning om Hästarna och hur de hade det. Majoriteten av personerna som sett hästarna, markerna, stallet, och Stig-Anders tycker att Länsstyrelsen gjort ett allvarligt övergrepp gentemot Stig-Anders och hans hästar. -”Myndighetsövergrepp”, säger någon. -”Indirekt dödsstraff”, säger en annan. -”Det går ingen nöd på hans hästar de är fantastiskt fina säger Henrik Fitinghof som tidigare varit på plats under veckan och inspekterat de tre ardennerstona Mona, Sally, och Linda. Hästarna kallas för ”flickera” av Stig-Anders. -Vi ger oss inte detta är bara början, säger Peter Gerdehag som filmade dokumentären Hästmannen för SVT, och som dessutom är en av Stig-Anders bästa vänner. Han har följt Stig-Anders sedan 1990 och skildrar hans liv i både bild skrift och film. 

Enligt länsstyrelsen har Stig-Anders ”spärrat” in sina hästar vintertid med alldeles för lite daglig utevistelse. Jan-Åke Gustavsson är sjukpensionär och en väldigt god vän till Stig-Anders och hans hästar. Han har varit med de senaste 2 åren på Råskog, med undantag för några dagar då det har varit som allra kallast och otrevligast i hans husbil. När djurskyddsinspektören dök upp var det rejält kallt och drivsnö med nederbörd. Många hästägare runtomkring i landet skonade sina hästar just den dagen från det hårda vädret. Jan-Åke kan gå i god på att hästarna varit ute på ett tillfredsställande sätt med undantag av några få dagar under hela vintern 2009-2010, men detta tar inte Länsstyrelsen hänsyn till. Stig-Anders påstås ha underlåtit sina hästar veterinärvård i samband med klåda i hovskägget, Stig-Anders hade tillkallat veterinär men veterinären hade glömt rapportera in det, dock gjorde veterinären  det i efterhand. Enligt många Ardenner-hästägare är det mer vanligt än ovanligt med den typen av problem på Ardennerhästar. En anmärkning avser ett elskåp på utsidan av ladugårdsväggen, att det skulle kunna innebära fara för djuren. Stig-Anders har en ”privat” elektriker som hjälpt han de senaste åren, Lennart Gustavsson har på ett tillfredsställande sätt hjälpt Stig-Anders ideellt med detta då han är pensionerad elektriker. De två känner varandra då Lennart precis som Gerdehag valt att skildra Stig-Anders liv på gården. Enligt Lennart är det elektriska mycket tillfredsställande på gården. Enligt djurskyddsinspektören skall det ha förekommit blödande sår på en av hästarna men detta dementerar Stig-Anders, Birgitta Bardh samt Jan-Åke Gustavsson, på bilderna i Länsstyrelsens utredningsmaterial så kan man inte se att det framgår på bilderna vi fått. 

Peter Gerdehag är uppriktigt sagt bekymrad över sin vän Stig-Anders och hans situation på Råskog.

Detta är några av de mest allvarliga punkterna som baseras på ett presumtivt djurförbud inför vintern 2010-2011. Med presumtivt menas att Stig-Anders troligen inte kommer att klara av sin djurskötsel inför stundande vinter baserat på en uppfattning från tidigare år. Något han inte gjort kan komma att hända vilket skapar en situation som jag inte tycker är förenligt med det svenska rättsväsendet, att straffa någon innan det händer. I Stig-Anders fall blir straffet likvärdigt med stympning och det skulle inte förvåna mig om han blir i så dåligt psykiskt skick att hans tillstånd kräver avancerad psykvård med stora kostnader för samhället. Är det här i såfall den bästa lösningen för Stig-Anders, hästarna och hans liv i Råskog? Under loppet av en dag gjorde han en jättehässja som är 40meter lång på egen hand.

Enorma massor på vägen ner till skogen med mossen där Stig-Anders och hans hästar fanns.

Många medier belyser att man inte skördar hö i September utan att 16 Augusti är den sista  officiella dagen man gör sådant inom svensk jordbruk. Flera experter vi talat med menar att det är det perfekta vinterfodret för hästarna utomhus vintertid på just arbetshästar. Skulle vinterfodret så finns det idealister som är storbönder som snabbt kan leverera det som saknas. Nu är bara frågan, hur ska man tillsammans med länsstyrelsen kunna lösa situationen för Stig-Anders och hans flicker? 

Stig-Anders visar entusiastiska besökare runt på sin gård i Råskog.

I dagens upplaga av Jönköpingsposten kan ni läsa vad djurskyddsinspektören själv anser om sina kontroller hos Stig-Anders och hennes uppfattning av situationen. Hon uttrycker en viss oro över ”militanta” aktivister som kan komma till Stig-Anders hjälp. På det kan vi bara säga, något sådant är inte aktuellt då vi anammar Stig-Anders motto: -”Ont skall med gott fördrivas!”

Detta skall vara den allmänna linjen för samtliga inblandade! Det är Stig-Anders absoluta vilja och den skall vi följa med respekt för honom och hans flicker! 

Stig-Anders på mossen med en av sina flicker, dock var han orolig över att hästarna blev oroliga över så många besökare först.  

Sammanfattning: Manifestationen har gått över förväntan och ”Hästmannens” situation har nu uppmärksammats på nationell nivå, den har fått mellan 500-600 besökare under Söndagen i olika omgångar, som mest 400 personer samtidigt. Vi hoppas nu på att kommande jurister och specialister skall finna djurförbudet oförenligt med Svensk lagstiftning. Tillsammans har vi visat något fint för en gammal man i en försvarslös situation som lever i ett tidlöst liv långt bort från den moderna livsstilen vi alla fastnat i. Ett liv miljoner av Svenskar fascinerats av genom Peter Gerdehags dokumentär. 

Stig-Anders poserar med en av sina manifestatörer. En dag med flicker i dubbel bemärkelse.

Törstdräparen på Råskog, sedan urminnes tider. 

-Ont skall med gott fördrivas, enligt Stig-Anders. Han lever efter sin starka tro och enkelhet, vilket får mig att tänka på Amish folket i USA. Men det finns bara en unik person som Hästmannen i Sverige.

Mycket glädje på plats i Råskog och Hästkramar blir nog nya uttrycket istället för Björnkramar här.

Barnen hjälper till på gården som så många före dem har gjort, Stig-Anders får nästan besök dagligen av folk.

Stig-Anders ska åka upp till sin andra ladugård med ett fint lass brädor att lagra för nybyggnationen av sitt lösdrifts stall som kanske inte blir av på grund av det aktuella djurförbudet. 

BIrgitta Bardh- Stig-Anders syster värvar föreningsmedlemmar till Hästmannens nya förening. 

Lennart Gustavsson med sin tavelutställning, han är även Stig-Anders elektriker på gården. 

Peter Gerdehag talar till massorna.

Siewert har med sig en artikel som visar hur ett godkänt lantbruk med kommersiella intressen kan få fortsätta trots svår misär för djuren. 

På vägen till Råskog med sina tre flicker

Nöjda besökare från Västkusten tillsammans med "Hästmannen"

Glada idealister samtalar i stallet hur de ska kunna vara med o bidra, de mest långväga på denna bilden kommer från Danmark och Skåne. 

Peter Gerdehag, Marie Gustavsson och Christer Karlsson, några av de sanna idealister som kom till Råskog!

Daniel Eliasson, Text & Foto  Bilderna tillhör © Spotpix AB