Ett bestialiskt mord,-Var hon gravid? True Story!

-"Helle var mitt ljus, men minnet av henne slocknar aldrig". /Britt Christensen.

Att drabbas av ett bestialiskt mord. 

Jag är på plats i en mellanstor stad för att träffa Helle Christensens syster Britt. Det är Måndagen den 15 November och det har gått 3 dygn sedan Helle mördades brutalt i Skara. Enligt uppgifter ska 32-åringen först dödat kvinnan med kniv, sedan skurit eller sågat av hennes huvud. Det här är Britts historia:

Familjen växte upp tillsammans i Svenljunga. De fyra syskonen hade en lycklig uppväxt under stabila förhållanden. Helle hade lätt för sig i skolan och fick bra betyg. Hon hade en konstnärlig ådra och bildläraren tyckte att Helle skulle gå vidare inom konsten. Hon var väldigt omtyckt, både i skolan och på fritiden. 

Omtanke och medkänsla för andra

Helle brydde sig mycket om andra människor redan som liten. Hon gick ut undersköterske utbildningen efter gymnasiet med toppbetyg och arbetade under många år på älderboende. När hon var 19 års ålder träffade hon sin blivande man.  Pga militärtjänst var han borta mycket . Helle tyckte inte om att vara ensam, hon ville gärna ha människor runtomkring sig och därför tillbringade Britt mycket tid hos henne. Paret separerade efter några år och Helle lade all sin energi på sina barn och arbetet. 

År 1999 träffade Helle en ny man. De bodde tillsammans i Borås en kort tid. Efter separationen blev Helle djupt deprimerad och var inlagd på sjukhus under perioder.  2005 träffade hon sitt yngsta barns pappa och de var tillsammans en kort tid. Enligt Britt var han den bästa killen hon haft. När de separerade började Helle förändras, hennes umgängeskrets utökades med människor som tidigare inte förekommit i hennes annars så trygga liv, bland annat dök personer med svår missbruksproblematik upp. 

När verkligheten överträffar mardrömmarna

En vårdag 2008 var Helle på besök hos en kvinnlig bekant som bodde på ett boende för personer med drogproblematik. Där råkade hon av en slump träffa sin blivande sambo och gärningsman. Han vistades på hemmet för sina drogrelaterade problem, som kantat hans uppväxt. Helle blev mer och mer intresserad av honom och besöken blev allt tätare på boendet till följd av kärleken som uppstod mellan dem. De flyttade tillsammans in i en lägenhet på Hässleholmen i Borås, där de båda hade anknytning sedan tidigare. 

Foto: privat

Gärningsmannen var omtyckt av de äldsta barnen och hans dotter avgudade sin nya styvmor. Han visade dock att hans drogproblem bestod och Helles familj anade oråd, då Helle uppgett för sin syster att han langade droger, ledde det till en polisanmälan mot honom. Svaret från polisen blev att brott kan ej kunde styrkas. 

På sommaren var paret ute hos gärningsmannens mamma i hennes sommarstuga. Vid ett 15-tal tillfällen fick systerns sambo åka ut och hämta Helle, då hon ringt om skjuts. ”Man kunde läsa mellan raderna att något var fel”, säger han, ”hon verkade inte må så bra”. 

Helle och 32 åringen beslutade sig för att flytta till Skara för att börja om på nytt. De hade planer på att starta en tatueringsstudio ihop där. Efter flytten försämrades hans humör kraftigt. Han var extremt svartsjuk, hade kort stubin och ett stort kontrollbehov, han kunde vända i humöret på en tioöring. Helle fick inte ha någon kontakt med män även om de var nära vänner till familjen. Hon fick ensam ta hand om hushållet och allt runtomkring. Gärningsmannen tatuerade stora delar av hennes kropp och märkte henne med sina initialer. Han var våldsam och misshandlade och slängde ut Helle på gatan ett flertal tillfällen. När systern vid ett tillfälle opponerade sig mot honom fick hon till svar: ”Kom hit för fan så ska du få se vem du har att göra med...” 

Foto: Privat

Mot barnen var han ofta snäll, han skämde ofta bort dem med presenter medan sambon uppvisade alltfler skador på sin kropp i form av blåmärken och andra blessyrer. Vid direkta frågor på hur skadorna uppkommit var Helle snabb med att säga: ”Jag har stött i trappan” eller: ”jag råkade snubbla in i kylskåpet”.  En dag fick hon en svår fraktur på högerbenet vilket resulterade i flera operationer. Helles förklaring till skadan vara att hon halkat på en sopskyffel och brutit det på tre ställen. ”Jag vet att man inte kan bryta benet på det viset”, säger Britt och hon misstänker att det skulle varit kraftigt våld från sambon som orsakat skadorna. På Facebook skrev Helle att hon var RÄDD med stora bokstäver men nämner inte för vem eller vad. 

Foto: privat

Utåt höll Helle skenet uppe, hon låtsades att allt var perfekt och att hon var lyckligt kär i sin sambo. Britt anade oråd och försökte få henne att berätta vad som hände i lägenheten i Skara men hon pratade bort det hela och vidhöll att allt var bra. Onsdagen den 10 November var sista gången Britt hörde något ifrån sin syster. Då hade Helle precis färgat håret och var så glad över att det blivit så fint. Detta kan man också se då hon lagt ut en ny bild på sig i sin nya hårfärg med många uppmuntrande kommentarer till hennes nya frisyr. Under veckan har även något av barnen varit där ont anandes vad som komma skulle. 

På väg till mamma idag såg jag löpsedlarna som handlade om det bestialiska mordet på min syster, vilket för mig känns totalt overkligt. Man försöker intala sig att de inte finns där. På nätterna kan jag vakna upp och tro att det som inträffat bara är en riktigt otäck mardröm tills man inser att verkligheten är värre än de mardrömmar man någonsin haft. Den enda trösten jag har är att hon har det bättre där hon är nu, säger Britt som är Helles lillasyster.

"Redan från början kändes det fel"

Helle var en tjej som tyckte om att stå i centrum, hon hade ett stort bekräftelsebehov och många män tyckte hon var fin, säger Britt om henne. På frågan om hon känt att den blivande sambon och gärningsmannen inte var bra för hennes syster, får jag svaret: ”Det räcker ju att man ser hur han ser ut så inser man att allt inte står rätt till. -Redan från början kändes det fel”. Gärningsmannen har även tatuerat både systern och en son till Helle som nu påminns om det hemska varje gång de ser sin tatulering. 

Foto: Privat

Helle har två bröder och en syster, föräldrarna har levt tillsammans så länge barnen kan minnas och 

De firade silverbröllop för ett tag sedan. På frågan om Britt och resten av familjen vill hämnas på gärningsmannen  och det han gjort får jag svaret: ”första reaktionen var att leta upp honom och ta honom, men vid närmare eftertanke vill vi att han ska sitta inlåst så länge det bara går för att få leva med konsekvenserna av vad han har  gjort, det ska inte gå en dag utan att han påminns om det hemska han gjort mot min syster".

I slutet av September besökte Helle sin syster Britt i Borås. Hon berättade då i förtroende att hon och sambon väntade barn. ”Tankarna just nu är: att de kanske var två och inte en”, säger systern. 

Enligt gärningsmannens mamma, har han sökt hjälp vid ett flertal tillfällen innan mordet. Hade det kunnat stoppats? Är det rätt att familjen får reda på vad som händer genom tidningar istället för direkt av polisen? Är det rätt att polisen axlar en ung kille att underrätta en hel familj? Varför fanns inte hjälpen där för de drabbade när de underrättats? Och var fanns krispsykologerna för att vara en tröst i en svår tid? Poliserna ovan fick snabbt krisbearbetning, men familjen? -Nej!