Hästmannen, en häxprocess?

Har han misskött sina hästar?  Är han en sann djurplågare? Förtjänar han ett djurförbud? 

Eller kan det vara så att något har gått snett på rent juridisk nivå? Att det handlar om personliga motsättningar mellan en djurskyddsinspektör och Hästmannen eller rentav rena trakasserier mot honom. Har man tolkat lagen rätt? Eller tillämpar man en djurskyddslag som är alldeles för luddig för att bli en rätts-säker process för alla våra djurägare och framför allt småbrukare? Det är det länsrätten i Jönköping skall ta ställning till.

Lugnet före stormen, lunch...

Systern Birgitta med Stig-Anders framför Tingsrätten.

Likt en gudsfruktig man från 1800 talets Småland äntrade Stig-Anders Länsrätten rakryggad. För ovanlighetens skull hade han en fin kostym under militärkläderna från överskottsbolaget som det stod civilförsvaret på. En man utan skam, utan något att skämmas för, en man som gjort allt det han lärt sig i livet. Att vara en god arbetsam kristen bonde med hänsyn till djur och natur. Han förklarar för rätten att trots att den människa som gjort han mest illa av alla (djurskyddsinspektören) vill han henne inget ont. Han förklarar att hans motto i livet är att man ska möta det onda med goda handlingar. Redan som liten gick han i kyrkan och hade en stark tro, han hänvisade till både gamla och nya testamentet hur han lever och lär. Någon tveksamhet att han skulle ha gjort allvarliga fel fanns inte. Han erkänner att det enda som han kan ha missat är den lilla flisan som tros ha orsakat varbölden på en av sina ardennerhästar och man märker att han blir ledsen. -Men så fort jag upptäckte det tillkallade jag veterinär och åtgärdade med kirurgiskt ingrepp och antibiotika fortsätter han. Han tillstyrker även att hästarna har varit ute nästan varje dag, förutom när det varit riktigt dåliga väderförhållanden och då för att skona sina hästar. Han berättar även med darrande röst hur dåligt han mått över djurskyddsinspektörens metoder och rädslan inför kommande besök. Detta vidimeras också av flertalet vittnen senare.

Hästmannen frågar vart han ska ta vägen...

Ska det vara rätt och riktigt att en enskild inspektör baserat på muntliga uppgifter, samt skriftliga som motsäger varandra gång på gång, med vag bevisföring tekniskt, har rätt att med hjälp av påskrifter från två jurister kunna utfärda ett djurförbud för en man som har levt och brukat hästar under hela sitt liv? En man som vet mer om arbetshästar och hästhållning än dom flesta som finns kvar i livet. Ett beslut som påverkar en man i så pass stor grad att han aldrig troligtvis hämtar sig från övergreppet som myndigheten begår. Ett livstidsstraff som juristen Berndt  Eriksson kallar det från sitt yrkesutövande och även en personlig tragedi.

Ben Heimdahl jurist från LS och Ingela Björklund djurskyddsinspektör väntar på förhandling.

Det är det gårdagen handlade om i Länsrätten i Jönköping. En ensam man mot ett stort rättsmaskineri där sakfråga är det som gäller. Med sakfråga menas bevis, saker som motbevisar att de påståenden han får från djurskyddsinspektör Ingela Björklund inte är riktiga. Rapporter och förelägganden som backas upp och undertecknas av juristerna på länsstyrelsen som ligger till grund för djurförbud. Här får man inte ta hänsyn till känslor, medkänsla, och hörsägen. Men den här gången har hästmannen  ett ess i rockärmen, Berndt Eriksson, hans offentliga försvarare. 

Tillsammans med sin offentliga försvarare, pensionerade fd polisen, åklagaren samt juristen Berndt Eriksson.

Stig Anders i Länsrätten med sin försvarare Berndt Eriksson.

Det är Berndt Eriksson, före detta polis, statsåklagare och vardagshjälte som åtagit sig fallet som juridiskt ombud och han skall bevisa inför en välfylld rättegångssal att Stig-Anders är oskyldig till att drabbas av djurförbud. En man som får sitt arvode i form av körlektioner om hur man kör häst och vagn om han lyckas rentvå sin klient. Att skipa rättvisa som han ser det, i ett fall där den svaga människan inte har en chans såvida han inte är känd, har råd med dyra advokater eller stort inflytande. Han bryter sakta men säkert ner punkt för punkt i de fem förelägganden Stig-Anders fått från länsstyrelsen samt Nässjö kommun. Han menar på att lagen tolkats fritt utan rättsliga grunder och att tekniska bevis samt fotografier som verkligen visar på missförhållanden är bristfälliga. Att lagen helt enkelt misstolkats och att de bevis han lägger fram som motbevis räcker för att häva djurförbudet.

Sakskäl baserat på vittnen samt dokument som bevisar att Stig-Anders inte alls håller sina hästar instängda, ger dem dåligt foder, ströar boxarna, låter dem gå med blödande sår. Att Stig-Anders tillkallar veterinär när det behövs och att sjukboxen han tillskrivits åtgärda inte fått nog med tid för att bygga ordentligt, då det behövs elektriker samt andra kunniga personer för att det skall göras rätt.

Att hästarna skulle ha fått för lite foder enligt en av rapporterna blir nästintill skrattretande då det står senare i samma rapport att hästarna är vid gott hull. Han går även hårt åt djurskyddsinspektörens beteende mot Stig-Anders och ställer frågan till henne om det är brukligt att gå ut i radio och prata personligt om sina kontroller av människor skötsel av djur på ett nedlåtande sätt. Att på ett nedlåtande sätt uttala sig negativt om personen i fråga man handhåller i sitt ärende. Han säger även att han som offentligt anställd aldrig någonsin fått de direktiven själv att bete sig så. Han upplyser även djurskyddsinspektören att hon begått ett brott i sin myndighetsutövning genom att inspektera stallet hos djurägaren utan att ägaren är med, att det står klart o tydligt i reglerna att för att en djurskyddsinspektör skall få ta sig in i en egendom får det endast ske med hjälp av handräckning från polis, vilket inte har skett. Därför har djurskyddsinspektören gjort sig skyldig till hemfridsbrott enligt Berndt Eriksson.

Han ifrågasätter även djurskyddsinspektörens metoder och senast dagen före förhandlingen hade hon varit i Råskog hemma hos hästmannen med ett brev. Hennes förklaring var att hon skulle kontrollera om hästarna verkligen lämnat gården. Han frågar sig även var alla bevisen finns för de påstådda missförhållandena, varför har man inte gjort en enda veterinärundersökning från länsstyrelsens sida, varför har man inte tagit prover på det dåliga fodret som påstås ha getts till hästarna, varför finns det ett veterinärintyg två dagar efter ett föreläggande som klart och tydligt visar att det inte förekommit några blödande sår när hon två dagar tidigare skrivit en rapport och ett föreläggande om att så varit, men var finns bevisen för det? Vid något tillfälle frågar han var finns fotobevis för att så skulle ha skett. Djurskyddsinspektören svarar då med att just den dagen hade hon inte med sig någon kamera.

Fyra vittnen hördes muntligen under gårdagens förhandling till Stig-Anders fördel. Det femte fick förhinder som är Stig-Anders hovslagare, dock har han lämnat ett skriftligt intyg tidigare om hovarna som blivit verkade trots att djurskyddsinspektören påstår att så ej varit fallet.

Birgitta som är Stig-Anders syster berättade om trakasserier som börjat sedan Stig-Anders Svensson vägrat sälja gården redan i mitten på 80-talet till en granne.

Hur polisen gång på gång kommit upp till Råskogshöjden och kontrollerat hur han körde med sin häst o vagn efter anonyma anmälningar utan påföljd. Hur dåligt hennes bror mått under åren av trakasserier och besöken från djurskyddsinspektören. En rädsla som hon starkt förknippar med motsättningar mellan de två. Hon berättar också sakligt hur hon har ett starkt band till sin bror, och de få gånger han behövt hjälp med jordbruket så har han ringt och hela hennes familj har kommit till undsättning för att bistå honom med jordbruket. Hon säger också att hennes bror aldrig är den som ljuger. -Han kan inte ljuga, jag som syster skulle märkt det direkt. Att hästarna skulle farit illa på gården dementerar hon bestämt under ed. 

Nästa vittne är en kvinna som egentligen aldrig träffat hästmannen förrän nu, en kvinna som efter att ha uppmärksammat Stig-Anders och hans djurförbud intresserat sig för fallet och ringt djurskyddsinspektören. Hon skall då ha fått till svar att redan när inspektören såg hästarnas ögon första gången hade hon bestämt sig för att utfärda ett djurförbud. Personliga aspekter mot Stig-Anders från en myndighetsperson som ska vara objektiv och endast göra objektiva bedömningar gällande hans hästar och deras väl och ve framkom.

Jan-Åke Gustavsson gjorde lumpen med Stig-Anders. Han hörs som vittne om de senaste 2.5 åren på gården. Jan-Åke har ett starkt hästintresse och har åkt till gården regelbundet och umgåtts med Stig-Anders och hästarna, han intygar att hästarna har varit ute dagligen sånär på någon en enskild dag när det varit som värst väderlek i Råskog. Att hästarna skulle stått inne två veckor i stallet enligt inspektören avfärdar han starkt då han varit 3-4 dagar i veckan hos sin vän. Han förklarar även att han har en husbil som han bott i på platsen när han varit där. Att besöken varit regelbundna och att vänskapen dem emellan är stor. Han vittnar även på att han blivit stoppad ovanligt ofta runtomkring råskog av polisen där han fått blåsa och visa körkortet ett flertal gånger. Lite väl många gånger enligt honom för att det ska vara en slump tror han. På frågan varför de alltid stoppar honom får han då till svar att det är många som kör runt i stulna bilar häromkring och vi måste ju kontrollera alla. På frågan om hästarna farit illa på gården så blir svaret definitivt nej. Jan-Åke säger även att ibland har nog Stig-Anders skämt bort hästarna lite för mkt och gett dem lite mer foder än vad som egentligen behövs. Att det skulle vara något fel på det fodret som Stig-Anders ger sina hästar dementerar han skarpt och menar på att hästar äter inte vad som helst. På frågan om att Stig-Anders ger sina hästar för lite strö menar han att så inte är fallet.

Siewert Liljenberg är en annan lumparkamrat till Stig-Anders, han hörs som vittne bland annat om de blödande sår en av hästarna skulle haft under Juni 2009 enligt en av rapporterna från djurskyddsinspektören. Han hänvisar även till ett veterinär intyg två dagar efter kontrollen från inspektören och visar på att hästarna ej haft några blödande sår. Sakskäl som behövs för att tillintetgöra påståenden att Stig-Anders missköter sina hästar så illa att de har blödande sår. Han har även varit på gården regelbundet och bekräftar att hästarna varit i god kondition, han skall även tillsammans med veterinären den 29 Juni 2010 låtit gå igenom samtliga hästar och deras kondition efter rapporten från inspektören. Det framkommer då av veterinärintyget att en viss klåda förekommit hos en av hästarna men inga blödande sår.

En av hästarna har även haft en svår varböld vid leden på frambenet. Stig-Anders skall då ha tillkallat veterinär direkt och efter ett kirurgiskt ingrepp samt antibiotika blir Sally bra igen. Liljenberg vidimerar Stig-Anders uppriktighet att snabbt ingripa om någon av hästarna fått problem. Någon ovilja hos Stig-Anders när det gäller hans hästars hälsotillstånd finns inte säger han.

Lena Holmgren, startade Låt Hästmannen behålla sina hästar på FB.

Ett ess i rockärmen - Berndt Eriksson

En dag i centrum, Peter Gerdehag filmar.

Djurskyddsinspektör Ingela Björklund lämnar Länsrätten efter avslutad förhandling mot Stig-Anders Svensson gällande djurförbud.

Stig-Anders var efter förhandlingarna vid gott mod, -Det ligger nog mer åt plus för mig än minus, sa han.

SVT-Smålandsnytt var på plats och filmade.

Stig-Anders har ett stort förtroende för Berndt Eriksson, och tacksamheten mot honom ser man verkligen här.

Stig-Anders och Siwert Liljenberg

Utanför Tingsrätten och Länsrätten, förhandlingarna tog 3.5 timme.

Stig-Anders sover gott på nätterna, det gör den som har ett rent samvete.

En hästkram från fotografen, skribenten och vännen Lena Holmgren.

Peter Gerdehag och Lena Homgren fotar Stig-Anders på Hovrättstorget efter avslutad förhandling.

Marie Gustavsson och Bertil Samuelsson, sanna trogna vänner och stöttepelare för Stig-Anders och hans sak.

När det gäller punkten daglig utevistelse har det bara varit en rekommendation av Jordbruksverket fram tills 1 Aug 2010 att man ska ta ut sina hästar dagligen. Länsstyrelsen har alltså fattat ett föreläggande baserat på en lag som inte fanns utan endast var en rekommendation vid den aktuella perioden. Trots det har jag funnit bevis i form av vittnesuppgifter från oberoende källor, samt skriftligt undertecknad från sågägaren som Stig-Anders levererat timmerlass till på vintern 2008-2009, 2009-2010. Där han förklarar att han mottagit mellan 15-20 stora lass timmer och att det levererats med två hästar per gång. Stig-Anders fäller inga träd utan tar bara fallskog som vinden och vädret lagt ner åt honom. Därför har det varit ett tidsödande arbete i skogen med sina hästar för att kunna genomföra det. I kombination med vittnet Jan-Åke Gustavsson om att hästarna varit aktiva även vintertid känns det föreläggandet felaktigt. Trots att det inte var lagstadgat har han då följt allmänna rekommendationer på just den punkten. Föreläggandet grundar sig på att han skulle ha låtit dem stå inne i upp till två veckor utan daglig utevistelse enligt inspektören som grundar sina uppgifter på sin uppfattning med några fotografier tagna på helt fel ställe på gården där det saknas spår i snön från hästarna. Vid den aktuella händelsen var det snökaos som varade i flera dagar och otroligt kallt. 

När det gäller Mugg i hovskägget är det vanligt förekommande på Ardennerhästar, då de har långt hovskägg och särskilt de som arbetar i skog och mark, det säger alla som har Ardennerhästar att det är ett allmänt problem som förekommer särskilt just hos rasen Ardenner. Därför skall det inte anses som misskötsel då det är vanligt förekommande och på den punkten faller det föreläggandet. 

Här snackar vi om att hästarna skulle ha fått felaktigt foder, att de skulle få så dåligt foder att de far illa och deras hälsa påverkas. Enligt flera experter skall arbetshästar ha ett mindre kraftfullt foder då de inte arbetar och det skall kompletteras med havre vid hårt arbete, hästar äter inte vad som helst och det står även i rapporten om föreläggandet att de är vid gott hull. Inga prover på dåligt hö finns, heller ingen fotobevisning utan allt grundar sig enbart på uppgifter från djurskyddsinspektören. Föreläggande 3 skall ogillas pga att skulle det råda dom förhållanden som påstås borde hästarna ha visat tecken på det, vilket inte framkommer.  Det finns heller inte någon som helst teknisk bevisning till föreläggandet. Samtidigt motsäger inspektören sina egna uppgifter då de är vid gott hull.

Blödande sår, underlåtenhet att vidta åtgärder. Enligt djurskyddsinspektören har en av hästarna haft blödande sår den 27 juni 2010 men trots det finns ett veterinärintyg på att så ej är fallet från 29 Juni, däremot framkommer det att en av hästarna har en viss klåda på alla 4 benen och åtgärd görs i samband med besöket. Veterinären tillkallades av Stig-Anders. Denna punkten skall ogillas för att det finns inga bevis för att hästarna vanvårdats enligt gällande veterinärintyg 2 dagar efter föreläggandet. 

Strö och halm, hästarna smutsiga. Bristande hantering. Enligt djurskyddsinspektören har det saknats strö vid en besiktning och ligger till grund för ett föreläggande. Enligt vittne Jan-Åke Gustavsson som tillsammans med Stig-Anders Svensson menar på att besöket skedde på dagen. På morgonen mockar man och utfodrar hästarna och sedan på eftermiddagen eller kvällen lägger man strö och halmbädd för hästarna att vila på samt utfodrar hästarna. Att hästarna varit smutsiga vid tillfället förklarar man med att de skapar mkt gödsel och att tvätta av en häst innan arbete kan leda till sjukdom hos en häst då kyla råder. Därför skall punkten ogillas med anledning av bristfälliga bevis, och en väl motiverad förklaring till varför föreläggandet skall ogillas.

På att Stig-Anders Svensson är utsatt för ett straff han inte förtjänar, med ett kunnande av hästar i över 50 års tid och en förkärlek för allt levande som finns på jorden har jag svårt att tänka mig överhuvudtaget att han skulle missköta sina hästar på det sättet inspektören menar på. Att det inte finns ett enda veterinärintyg från Länsstyrelsen tycker jag är skrämmande och brist i deras kontroller. Därför skall djurförbudet ogillas med omedelbar verkan. Stig-Anders skall även ha rätten i framtiden att få besök av en annan djurskyddsinspektör än den som besökt han vid tidigare tillfällen. Med tanke på hur ärendet har skötts och uttalanden som gjorts samt att bevisning saknas så skall han ha rätten till ett objektivt bemötande från en annan inspektör. När det gäller förlusten i jordbruket pga djurförbudet skall han ha skadestånd för förlorad arbetsinkomst prövad. Tack vare djurförbudet har jordbruket stoppat upp vilket inte är bra för hästarnas framtid. Därför har föreningen hästmannens vänner redan vidtagit åtgärder så att det finns foder, och andra ting som kan behövas för att starta igång hans jordbruksverksamhet igen efter att djurförbudet hävts. 

Nu är det upp till Länsrätten att besluta i ärendet. Inom två veckor kommer ett besked.

Det mest skrämmande av allt är:

-Vi tror att du inte kommer att kunna ta hand om hästarna inför kommande vinter och därmed beslutar vi om djurförbud baserat på minst 4 förelägganden som ger oss rätt att meddela ett djurförbud. /Länsstyrelsen

Häxprocesser på Hovrättstorget? Sen 1600-talet.