TV och Film: IDOL-är-som-en-sjuk-addiction

Sådär. Ännu en vecko-IDOL-show till ända. Den däreviga  vinnare-är-vi-allihopa-men-fan-vad-jag-inte-vill-åka-ut-showen som går på TV4 på fredagarna. Ja, det har väl knappast undgått någon.

Jag brukar kolla IDOL, erkännes härmed. IDOL är ju ett format som numera gör succé världen över, American Idol är väl vad man mest hör talas om förutom vår egen tävling, men faktiskt är det en britt som är upphovet till hela spektaklet. Formatets upphovsman är nämligen den engelske tv-producenten och artistmanagern Simon Fuller, som även skapat ’So You Think You Can Dance’ samt är, eller har varit, manager åt David och Victoria Beckham, Claudia Schiffer, Annie Lennox, Andy Murray, Spice Girls och Carrie Underwood (American Idol-vinnare 2005). Programmet har blivit enormt populärt och har hittills pågått i sju säsonger sedan 2002. Till Sverige kom det ju som bekant 2004.

Och något har han ju faktiskt lyckats med då, den gode Simon Fuller, för jag har fler än en gång slagit på tv.n för att följa dessa vansinnigheter. Igårkväll var det kärlekstema, men jag tyckte det var alldeles för sliskigt överlag. De flesta låtarna de valt ut får jag dessutom spader på; "Sweet Dreams", "You’ve Got A Friend", "When I Need You"... Usch! Typ...

Kvällens behållning var Mariette’s Green Day-dänga. Jag älskar nästan alltid Green Day.

Så även igår kväll.