Jag är en sån där person som musikmässigt har jävligt svårt att kategorisera mig, ett av mina största nöjen har alltid varit att gå på konserter och musikfestivaler, och jag njuter, partar och skrålar ikapp med väldigt olika typer av artister. Vare sig det handlar om The Killers, Counting Crows, Madonna, AC/DC, Thåström, RUSH, Slayer, Sean Kingston, Kanye West eller Melody Gardot. På det dättet har jag också haft väldigt många och skilda typer av vänner, som verkligen varit mina vänner men som inte kunnat greppa min spretighet inom musiken.
Just nu är jag inne på Norah Jones, som tog musikvärlden med storm redan 2002 med "Come Away With Me" som blev en massiv succé och renderade i inte mindre än 20 miljoner sålda ex och åtta Grammystatyetter. Sedan dess föll hon länge i glömska för mig, litet grann som att hon inte lyckades med att följa upp den där dundrande succén.. i genren är jag nog mer intresserad av Melody Gardot nu, men jag har iallafall lyssnat igenom Norah’s nya album "The Fall" som släpptes i tisdags (17 november) och jag är - överraskad. Antingen är det jag eller så har hon helt enkelt fått det att funka den här gången.
Visserligen är och förblir Norah Jones en artist att somna till, eller föra lågmälda samtal till på en date, medan hennes sånger fyller rummet med behaglig bakgrundsmusik. Men vad fan - det behövs ju det med!
Dock funkar "The Fall" för mig. Kul! Välkommen tillbaka i min värld Norah Jones.