TV: Kristallen-den-fina-blir-ändå-aldrig-en-Emmy

Kristallen är ju ett årligt pris till Tv-personligheter och Tv-program i Sverige. Priset som delas ut av stiftelsen 'Det svenska tevepriset' delades ut för första gången 2005. Priset delas sedan dess ut i syfte att ge Sverige en motsvarighet till det prestigefyllda amerikanska Emmy-priset.

Här stannar jag upp. För detta svenska Kristallen-pris är nämligen i sanning inte någon som helst motsvarighet till Emmy'n. Det fnyser jag rent ut sagt åt, även om jag förstår ambitionen.

Kristallen-galan är en liten trevlig tillställning och en relativt god underhållning en fredagskväll som gör vad den kan för att ge uppskattning åt en redan till viss del väldigt förutsägbar pristagar-ensemble och andra. Men mer än så kommer det aldrig att bli. Juryn som utser de flesta kategorier har inte mycket att välja på, men blir man då förbisedd och inte ens nominerad som Tv-människa så antar jag att man någonstans ifrågasätter sig själv och sin prestation en aning. Är man dumförklarad och ointressant i denna lilla media-ankdamm då..?

Ja, kanske det.

Kristallen-galan premierar dock tydligt hellre de som presenterar programmen än de som skapar dem. Det tycker jag är mer än synd...

Inte en enda manusförfattar-kategori, varken för Drama eller Komedi. Men däremot fyra (4) publika priskategorier, där tittrna ska ringa in under sändning och ge sin åsikt.

Is this Emmy? I don't think so...

Men i all relativitet, obalans och kanske av mig orättvisa jämförelser, är jag ändå glad att Anne Lundberg blev den som röstades fram under sändning till Årets kvinnliga Tv-personlighet. Och att Stina Dabrowski blev Årets hederspristagare. 

Två duktiga och coola tjejer...

Men som helhet har Kristallen-galan en lång väg kvar att gå för att nå fram till Emmy-klass. Så är det ju. Men det är ändå lite så att man ler när man inser vilken ambition 'in vain' branschen ändå har här med sitt Kristallen-pris... det är så orealistiskt, så konstruerat, så wannabe. Men ändå rart på nåt sätt...

Jag fascineras, det gör jag

Här är en favorit från Snook; Daniel Adams-Ray och hans nya singel från sitt soloprojekt.

En hälsning till Tv-Sverige... om man vill.

Utöver det, är det dock en alldeles eminent låt. Jag älskade Snooks nytänkande inom sin musikgenre. Men jag är även en stor fan av både Oscar "Kihlen" Linnros och Daniel Adams-Ray's projekt även utanför 'Snook*.

Men som sagt, just det här får bli en hälsning till Tv-Sverige... även om det är en hjärtlig sådan..

http://www.youtube.com/watch?v=JmSnfuA-yMw