Jag beundrar alla kvinnor (och män) som...

... orkar att jobba heltid och samtidigt ha småbarn!

Jag har alltid anpassat mina arbetstider efter barnen. Jag har inte velat ha dem på dagis för långa dagar. Om min arbetsdag är 8 timmar så blir barnens minst 10 timmar... och det är för mycket... tycker jag!

Hellre så lever jag på mindre pengar och har barnen hemma större delen av dagen. Mina föräldraledigheter har jag också dragit ut på så att de ska räcka så länge som möjligt... bara för att vara hemma med barnen längre.

Nu har jag jobbat heltid ett tag och jag är helt slut, hur sjutton hinner folk att leva när de jobbar så långa dagar. Egentligen ska jag inte jobba heltid på grund av fibron men just nu känner jag att jag måste... för pengarna!

Men sen när jag sätter mig och räknar efter så tjänar jag ingenting direkt på att jobba heltid, för det är så mycket extra kostnader som kommer till... så på slutändan är det samma gamla visa ändå plus att jag istället sitter där helt utsliten och inte vet åt vilket håll jag ska vända mig på grund av all smärta i kroppen.

Jag har gått hemifrån innan sex på morgonen, kommit hem vid halv sex, hemmet ser ut som fan, iväg för att handla, hem igen för att laga mat, städa, tvätta och läsa läxor med barnen och naturligtvis förbereda för morgondagen. Min arbetsdag har plötsligt blivit 16 timmar... stupar i säng tidigt för att orka gå upp vid 5.

Stackars människor... bara stress inget liv! Framförallt inte för alla ensamstående!

Jag kommer definitivt inte att klara av det någon längre tid!