Buddha växte ju upp som prins. Han och syster Abuddha, mera känd som prinsessan på ärten, fick sova i väldigt mjuka sängar. Buddha skippade prinslivet och satsade istället på en karriär som fakir. Han var lovande, vann distriktsmästerskapet och fick en hedrande fjärdeplats i indiska mästerskapen i Benares. Han missade pallen men med tanke hur mycket glasskärvor och nålar det är på denna törnbeströdda prispall så var han lika nöjd med det.
Buddha vann spikmatta, ledde efter självsvältningen the noble art of self starvation, som engelsmännen säger. Han höll fortfarande efter glödande kolvandringen men höll på att bli diskad i svärdslukning då spetsen trängde ut genom naveln. Nåväl, Buddha växlade över till det andliga spåret och blev sedermera Gud. Starkt jobbat för en vanlig enkel prins måste man säga. Som minne av sin början som mästare på spikmatta föreskrev han att alla hans anhängare som inte sover på spikmatta åtminstone måste ha en hård säng. Annars kommer de inte in i Nirvana.
Syster Abuddha fortsatte att sova i mjuk säng och fick diskbråck vilket var ett helvete på den tiden då de inte kunde operera. Hon fick ihop det med drottningen av Saba. Efter Buddhas syrra kallas landet dit hon flyttade för Abuddhabi. Så nu kan ni buddhismens historia.