Surkärring

Har precis tagit ut det maximala beloppet på femtusen kronor i en bankomat när jag stoppar in kortet igen för att ta ut ännu mer pengar. I samma veva vänder jag mig om för att säga till den väntande i kön, en övermogen dam, varför jag stoppar in kortet igen. För att vara snäll. Så hon vet varför hon får vänta lite till.

Jag hinner dock inte slutföra meningen innan hon surt säger ja, du vet ju verkligen vad du håller på med. Hon har armarna i kors och ser allmänt fientlig ut. Min första reaktion är förvåning. En sekund senare övergår den i total ilska. Jag undrar varför hon är så jävla sur. Och min röst är inte längre lugn och trevlig. Från hennes mun kommer något som bara kan liknas vid mutter. Jag ber henne prata så jag förstår. Jag pratar inte med dig, säger hon, nu något mer begripligt. Hela hon utstrålar död och jag skickar en tanke till att hennes eventuella man och undrar vad han gjort för ont för att dras med henne. Jag fäster min blick i hennes och frågar hur det känns att vara en surkärring. Även nu blir det något ohörbart mutter till svar.

När jag slutför mitt uttag funderar jag länge på om jag ska spotta på henne. Att det skulle kännas skönt. Lagom grovt så där. Det gör jag inte. Inte på riktigt men i tanken har en stor blöt spottloska landat på hennes ena kind. Och det gör mig tillräckligt tillfredställd den här gången.