I tystnaden kan alla se dina fel.

Jag har hamnat i ett förslappat tillstånd. Mitt emellan studier och arbete kan det här vara ett av de större stegen i mitt liv. Det var nu jag skulle fokusera på mig själv och lära mig tycka om mig själv bättre. Men här finner jag mig själv nu görandes ingenting. Jag antar att det är en flykt. Jag har en del kvar av studierna att slutföra innan jag kan få ut min examen och det ska jag också göra nu, men jag gör ingenting. Att städa och organisera min lägenhet mer skulle också få mig att må bättre, men jag gör ingenting.

Stundvis får jag små ryck och tror att jag mår jättebra. Då är jag nästan tillbaka till att umgås med folk på det sätt jag gjorde förut. Jag tar initiativ och bjuder in folk till olika aktiviteter. Det jag egentligen skulle behöva är nog kvalitetstid på tu man hand med någon. Det har länge varit ett problem när jag tänker efter. De jag framförallt spenderar tid med på tu man hand är pojkar och eftersom garden ändå inte helt släpps ner så försvinner de efter ett tag och lämnar en tomhet efter sig. Tiden är fin men kamofleras som kvalitet genom att skavankerna döljs i kelande. Har man ingenting att säga kan man dölja det med en kram för att glömma. Det är i alla fall något jag tänkt på vid restaurangbesök, där det inte är passande att börja hångla om det skulle bli tyst.

Jag antar att det är något i tystheten som gör mig obekväm. Jag tror det handlar om att jag inte är tillfreds med mig själv. Eftersom jag inte känner mig trygg, stark och värdefull så blir jag nervös över att den andra personen skulle kunna reflektera över det om det blir tyst. Det är ingenting jag gör medvetet, så jag kan bara gissa. Det är inte samma känsla av otillräcklighet att umgås med flera samtidigt, så jag antar att det är därför jag gör det. Det känns lättare.

Jag återkommer alltså till det faktum att jag måste tycka om mig själv mer, men hur? Mitt nuvarande beteende är mer snarlikt en bestraffning än ett bejakande. Jag anar målet, men jag vet inte hur jag ska nå det…

Detta inlägg återfinns även på http://metrobloggen.se/tellno1iknow/i-tystnaden-kan-alla-se-dina-fel/