Jag vet en sak och känner en annan.

Det var en viktig dag för mig men jag kände mig besviken på både Myran och vår gemensamma vän så jag tog avstånd och tog istället med mig Jack. Det var en bra dag. Men sedan åkte vi hem och han däckade av i min säng. På handfatet låg hans mobil som jag flyttade på. Då fick jag syn på ett öppet sms som fick mig att börja tänka. Det kändes som om det var något jag hade kunnat skriva, fast det kom från en annan tjej.

Vår relation är diffus. På den senaste tiden har vi träffat andra i högre grad än tidigare, då det knappt alls förekommit. Och folk undrar.
- Är ni kompisar eller ihop?
- Ja.

- Dejtar ni eller?
- Eh, typ.

Det går inte att sätta en titel på något för andra när man inte har den själv heller. Jag är ganska tillfreds med situationen för stunden och kan nöja mig med det. Oftast. Men ibland så kommer tankarna. En anledning till att vi inte är ihop på riktigt är att han inte kan lova mig sexuell exklusivitet.
- Han kan, men han vill inte, säger Myran.
Jag har ett bättre förhållande till sex nu överlag, tack vare Jack, men jag började aldrig med de minipiller jag skaffade. Det handlar om att det är osäkert hur länge detta varar, men också om att jag inte vill ha oskyddat sex om jag inte vet att det bara är mig han har sex med.

När tankarna kommer blir det en krock mellan det rationella och det emotionella. Rationellt är jag fullt på det klara med att det vi har är något tillfälligt som vi båda kan må bra av i stunden. Jag vet att han kan ha sex med andra och känner mig hyfsat ok med det. Jag litar på att han skulle säga sanningen om det ifall jag frågade, men jag är inte säker på att jag vill höra svaret, så jag frågar inte. Det är väl ett försök till att hålla det rationella borta från det emotionella. Där lever jag som om vi vore ihop, för det är så vi agerar. Trots att jag rationellt vet att jag borde ta steget därifrån, för att det säkert är bättre i det långa loppet.

Tankarna fick mig att må dåligt den natten. Fick ingen chans att prata om det, eftersom han sov som en klubbad säl tills jag väckte honom när maten var färdig, strax innan jag skulle till jobbet. Jag sa dock att jag inte var på topp och att även fast det inte fanns tid att prata då nämnde jag sms:et jag sett och att jag börjat tänka. Att det emotionella och rationella krockade. Bara att få det sagt gjorde att det kändes mycket lättare.

Det har hänt andra gånger tidigare också. Att sätta ord på problem, både för sig själv och för andra, gör att de känns mindre och lättare att hantera. Det är också en av anledningarna till att jag bloggar, särskilt här i denna hemliga, anonyma blogg. Den gör ibland att livet känns lite lättare.

Detta inlägg återfinns även på http://metrobloggen.se/tellno1iknow/jag-vet-en-sak-och-kanner-en-annan/