Tom Sawyer

Ok...den här ursäkten kommer galet sent jag vet. Men ändå. Jag ber om ursäkt att jag inte svarat på era kommentarer i tidigare inlägg. För att jag försvann utan att säga något - men ni vet hur livet kan vara ibland.

I mitt fall kom verkligheten ikapp mig där strax innan jul, och jag var riktigt låg ett tag. Kan väl inte påstå att jag är på topp nu heller, men ni som följt min blogg vet att jag inte gärna skriver svarta ord härute. Det finns tillräckligt med sorg och smärta härute som det är. Så jag skrev ingenting. Vad som väntar mig på andra sidan den där läskiga branten vet jag inte. Men jag vet att jag mäste gå över den, så jag är på god väg nu.

Jag har varit inne här några gånger, och hållit fingret ovanför "radera bloggknappen", men kunde inte riktigt förmå mig att radera alltihop. Det vore som att radera en liten bit av min själ. Så den här bloggen får vara kvar ett tag. Som ett slags postit-lapp på internet över mitt liv. Kanske återvänder jag en dag när mitt hjärta kan le på riktigt igen, så jag kan sprida glädje, bus och leenden omkring mig som jag brukar. Jag måste dock först ordna upp mitt liv IRL. Men tills dess så lämnar jag er en liten "komihåglista" över livet:

• Var rädd om dig - men inte så rädd att du glömmer bort att leva
• Försök att upptäcka energitjuvar i din närhet, och välj bort dom som du kan
• Glöm aldrig att berätta för dom du tycker om på riktigt - att du faktiskt gör det
• Le så ofta du kan...men undvik att hånle
• Ha inte så bråttom med att leva - så att du missar dom små detaljerna
• Andas djupt ibland...
• Försök att njuta i nuet, och tänk bort "sen och då"
• Ta inte alla omkring dig för givet
• Känn efter hur vinden och solen känns mot din hud
• Stäng av tekniken ibland för att lyssna på fågelsång och vågor mot stranden
• Se till att du får egen tid
• Se upp mot stjärnorna ibland om du behöver få lite distans
• När allt är som mörkast - så finns bara ljuset kvar. Det finns inget som heter "mörksvart" =)
• Lyssna ofta på din inre röst. Ditt undermedvetna vet allt om dig, och har oftast rätt
• Glöm aldrig "komihåglappen" hemma ; )
• ...och till sist; glöm aldrig någonsin bort vem du är.

M.v.h
/T

PS: Undrar du över meningen med livet? Svaret är nästan för enkelt;  Det ska levas ; )

Det är kul att åka tåg tycker jag. Brukar alltid flyga land o rike runt. Flög upp i morse, men i kväll så tog jag tåget hem från norrland.

Här kan man ta en bira i bistron, knalla omkring lite, läsa en god bok, och om man har en grymt tråkig sitsgranne som jag har….så är det lätt att fly undan…den mannen har ett enda tonläge; som klagade konstant, tills jag ledsnade och satte på mig mina lurar

; )

Det är alltså enbart hans fel att jag är tillbaka i bistron…och tvingas ta en bira till.

I gången mitt över sitter två damer och stickar så att stickorna nästan glöder…många sitter med en laptop, kollar film, lyssnar på musik…och en o annan bloggar kanske? =)

Ok…så tåget blir lite sent p.g.a ngt strul på vägen, men om man inte har bråttom så gör det inget tycker jag. *flinar åt tanken att flyget skulle stanna nånstans i luften p.g.a ”mötande flyg”*

Vet inte riktigt varför…men jag älskar att vara på väg någonstans…men inte alls lika ofta att komma fram. Men det beror nog på vad/vem som väntar vid destinationen ; )

Hoppas att just du som läser dom här raderna är på rätt väg. På din väg =)

...om inte, gör som jag...lägg i en annan växel - och byt spår ; )

Vad kan man göra då?

Kan man lägga snöret i ättikslag kanske? Köra det i centrifug? Eller använda locktång? Permanentvätska?

Jag vet att du har rätt mycket att göra just nu, men var lite bussig va? Det här är ett viktigt problem som säkert fler än jag är drabbade av.

Jag har gjort det misstaget några gånger...jag har skickat mail, eller mess...och trott att mitt meddelande eller budskap gått fram när det inte gjort det. Jag har också varit på andra sidan...missförstått, eller inte fått ta del av dom där viktiga orden som någon velat säga/skriva.

Det är inte alltid budskapet går fram..och man sitter där och väntar, och väntar...eller tror att personen på andra sidan inte bryr sig, eller skiter totalt i det där viktiga man skrivit från djupet av sitt hjärta.

Men ibland så funkar inte tekniken...Ibland kommer inte det man ville säga fram. Dels därför att ord kan missförstås i skriven form, eller så klickar det någonstans i cyberspace bland alla ettor och...nollor ; )

Så för att komma till kärnan i mitt budskap här. För att du verkligen ska förstå vad någon menar, eller känner på riktigt. För att veta vad dom egentligen tycker och känner på riktigt...IN REAL LIFE...ge dig ut i verkligheten. Träffa personen i fråga, eller ring iaf, och fråga rakt ut, eller säg det du behöver säga på riktigt.  Bara där och då kan du se/höra  alla nyanser, bara där och då...kan du själv visa var du står.

Inga skrivna ord kan på riktigt förklara hur ögon glittrar...eller hur fjärilar dansar....eller hur ett trasigt hjärta blöder åt fel håll. Du kanske tror att du är en poet ibland, men den du skriver till kanske tror att du börjat ta tunga droger *skratt*

Go get life...before life gets you! ; )

PS: Se upp för ett svart hål nära dig ; )

Jag vet. Det här är ett brännande ämne för många, óch jag var lite osäker på om jag verkligen skulle lägga ut den här typen av känslig information på min blogg. En del av er kanske börjar gråta när detta viktiga ämne kommer upp, men jag kände ändå att någon måste ta tag i även tunga och jobbiga ämnen som det här.

Så - för att ta mitt samhällsansvar som en god medborgare så kommer här allt du någonsin velat veta om just korinter:

"Korinter ("currants" på engelska) kallas de små, kärnlösa, torkade bären av den variant av vinrankan, som Linné kallade Vitis vinifera: apyrena. Korinterna har sitt namn efter staden Korint, i vars omnejd denna typ av vinrankan lär ha uppkommit och fortfarande odlas i stort. Korinter odlas från öster på de Joniska öarna, i sydligaste Italien, Sicilien med flera Medelhavsländer.

När de små, mörkt brunröda bären är mogna, plockas klasarna ner och torkas på ett luftigt ställe, varefter bären, "korinterna", repas av med ett slags kam och inpackas ganska hårt i fat eller särskilt för ändamålet murade förvaringsrum, "seraljer", som noga tillsluts och öppnas först när korinterna skall skickas iväg. Då packas korinterna i mindre fat eller kärl, "karateler" ("caratels").

Korinterna har sötaktig, angenäm russinsmak och användes förr under benämningen fructus Vitis minutae för att förbättra smaken på vissa medikament, till exempel den förr så ofta använda laxerdrycken "Infusum Sennae compositum" (se Senna). I hushållen används korinter i sötsura såser, i puddingar och bakverk."

*****************************************

Så, det var skönt att äntligen publicera detta. Nu slipper många ligga och våndas i sin säng på nätterna...och grubbla över "vad fan är egentligen en korint?"

Nästa gång kanske jag tar tag i andra svåra ämnen såsom sviskon, krikon eller kvitten *skratt*

Ha en suverän fredag/helg =D

...det kanske är en av förklaringarna på varför mänskligheten lägger ned så oerhört mycket resurser på att komma längre och längre ut i rymden?  =D 

Detta måste ju naturligtvis firas!

Så i kväll springer jag runt på Södermalm med mina jobbarpolare. Ser du ett gäng glada hantverkartyper där i vimlet så vinka...eller kom fram och skåla! =)

Ha en riktigt bra fredag!

Är huvudpersonen rätt ute?  Lever den sitt eget liv, på sina egna villkor? Eller lever den någon annans?

Lever du med rätt person?

Har du ett givande arbete eller studier som känns rätt?

Gör du saker du verkligen tycker om på lediga stunder?

Upplever du livet? Lever du?

Jag tycker det är en bra tankeövning - att försöka se på sig själv utifrån på det här sättet ibland. Då kan man få en bild av sitt liv. För att se om man är rätt ute. Det är så lätt att bara trampa på i invanda hjulspår...utan att reflektera över sitt liv.

Men visst....vissa omständigheter kan man inte råda över själv, men om man kan det - och inser att livet man lever inte är "rätt" så är det kanske läge för en förändring?

Påminner om en sak jag skrivit om tidigare. Enligt en undersökning bland äldre människor så är det oftast inte saker man gjorde man ångrar på ålderns höst....det är dom där sakerna man alltid velat göra, men aldrig gjorde.

PS: Jag tar bort möjligheten att kommetera detta inlägg...därför att jag behöver inte veta dina svar. Det är bara du själv som gör det.

Hoppas du gillar filmen om ditt liv =)

Lev som alltid...väl ; )

*Räcker upp en hand*

Det här fenomenet har mellan 18-35% av människorna på planeten. (Jodå...det har forskats i detta viktiga ämne =)...och kallas för "Fotisk reflex". Hmm...låter ju mer som att ena foten börjar fladdra helt utom kontroll....vilket skulle vara lite värre än att nysa. Tänk om man kör bil, och foten reflexmässigt börjar tokgasa eller bromsa så fort solen tittar fram. Det vore ju livsfarligt! =D

Starka lampor kan också ha samma effekt. Rätt bra att ha ibland när man har en nysning i kroppen som inte riktigt vill ut. Bara att glo in i en lampa...ATCHOO!

Hade faktiskt tänkt fråga den eminenta tidskriften Illustrerad Vetenskap om detta, men någon annan nysare hann före =)

http://illvet.se/fraga-oss/borjar-alla-nysa-nar-de-ser-mot-solen

Ha en bra fredagskväll! =)

/T

Jag menar, inte säger man "Här lille vän får du din födelsedagsklapp"

En klapp är en klapp, en present är en present - eller möjligen gåva. Inte är det en klapp iaf =D

*förvirrad*

PS: Vissa klappar och tomtar är lite roligare än andra ; )

...för att annars föredra den lite mesigare typen som är lämpligare med barn och hem"

Åååååååååååååååååååååååååååååkej. Det förklarar en del =D

Det är alltså inte J A G som påstår detta. Nej då. Det är Illustrerad vetenskap i nr 11 2009.

http://illvet.se/manniskan/psykologi-beteende/kvinnor-foredrar-grottman

Vad säger ni tjejer. Är den här snubben macho eller? *skratt*

PS: Ni kanske skulle ha skylt runt halsen...så vi vet när vi ska slå till...med klubban *ASG*

...kan man komma hit. Till den röda jättestjärnan Betelgeuse. Den är vänster axel i stjärnbilden Orion, och är en av dom vackraste stjärnor jag aldrig sett =)

Eller så kan man åka med den bästa resebyrån som finns, och vara framme på ett ögonblick.

"Fantasy Travel inc" ; )

Fantasin är något av det bästa vi har. Jag kan ibland sakna hur ungarnas fantasi drog i väg i hundraåttio - till fjärran platser och världar när dom var små. Nu när dom blivit lite äldre, så mattas den tyvärr av. Som den tyvärr ofta gör när vuxenvärlden klampar in med sina "viktiga" saker som måste göras IRL.

Jag säger lite som Peter Pan =) Glöm aldrig bort barnet inne i dig. Glöm aldrig bort din fantasi...du kanske inte kan flyga på riktigt, men du kan flyga hur långt som helst ; )

" come fly with me, let's take off in the blue..."

Det är väldigt förvånande tycker jag. Både i bloggvärlden och andra forum på nätet. Hur en del människor bemödar sig att leta upp ämnen/musik/personer dom INTE gillar för att kasta skit omkring sig.

Eftersom ALLT finns därute på den stora webben, så är det väl både enklare och bättre om alla i stället letar upp /ämnen/musik/personer man tycker om - för att sprida glädje och uppmuntrande ord omkring sig....eller är det för enkelt? ; )

PS: Jag gillar dig! =D

...hur kärleken funkar.

Eller hur? ; )

 Ett nytt djurlik på mackan varje morgon!  ; D

*Jag väljer osten ist tack*

Ok...det känns som om någon lånar din kropp på natten när du sover för att spela rugby hela natten. Dessutom förlorade denna klantiga person stort! =D

Du behöver inte basta....du svettas ändå som om du satt i en sån =D

Märkligt nog så påverkades inte aptiten negativt i mitt o sonens fall,  så se till att mat som är enkel att laga till finns i frysen.

Du behöver hostmedicin, näsdukar, värktabletter. Sen rekommenderas intag av c-vitamin och en jävla massa vitlök. (Vet inte om det hjälper, men du smittar inte andra så lätt...eftersom dom undviker din stinkande andedräkt) *flinar*

Men den är inte alls så farlig som många tycks tro. Både jag o sonen är nog fit for fight igen efter en vecka. D.v.s på måndag i vårt fall.

Känns som vilken flunsa som helst, så är man frisk innan, och inte tillhör någon riskgrupp - så är det inget att oroa sig för är väl min summering. Bli inte skrämd av kvällstidningarnas rubriker...dom tjänar pengar på människors rädsla. No worries =)

Har ju dock inte konstaterat att det är just denna flunsa jag haft, för till vårdcentralen får man ju inte gå om man tror att man har den. Man är ju sjuk! *skratt*

Här kommer några saker man roa sig med när man är hemma och sjuk, och har allmänt tråkigt:

Man kan ta reda på vilken tonart man vanligtvis snyter sig i. Här underlättar något form av instrument...man bör dock icke snyta sig i själva instrumentet. Papper är bättre. Faktiskt =D
Hmm...vänte lite, är ju tvungen att kolla detta på mig själv....häng kvar....*går upp till synthen*

.....Ok...jag snöt mig i a-moll vilket inte är förvånande. Vem snyter sig i dur?

Man kan försöka hosta i takt med valfri musik. Marschmusik är nog inte att föredra här =D

Man kan köra ole dole doff med olika smärtstillande preparat för att liksom bli lite överraskad.

Om man som jag har misstänkt svininfluensa, så kan man avreagera sig på en fläskkotlett med ex en mashete, eller yxa sönder en skinka *JÄVLA SVIN!*

Jag har ledsnat lite, och har inget fläskkött hemma så nu undrar jag om någon kan ge mig fler skojiga tips?

...tänkte bara påminna om denna enkla lilla sanning ; )

PS: Nä, jag försöker inte "frälsa" någon, försöker bara visa lite ljus =)

...men det gör inget. Därför att:

a) Att ha feber är kroppens försvar mot onda små typer som vill mig illa....go get them guys!

b) Därför att jag faktiskt har lyckats att bli en far...det är inte så självklart som många tycks tro.

c) Därför att jag lever...

...jag vet. Många har det tungt just nu. Du också kanske, men om man är frisk så kan man välja hur man ser på november.

Man kan gnälla. Man kan säga saker som: "fan vilken skitmånad det här är. Kan man inte förbjuda november totalt? Stäng ner skiten, jag vill inte vara med!"

...eller så kan man tänka så här: Fan vilken tur jag har som fått uppleva ett år till. Jag lever!

Varför skriver jag det här? Är det för att ge alla dåligt samvete? Nej, jag skriver det för att jag hade en bekant som skulle älskat den här mörka ruggiga tiden. Som skulle velat se sina barn växa, som hade älskat att tjafsa med dom om läggningstider och läxor. Att höra andra gnälla om november eller whatever. Jag skrev hade...därför att hon fick bara 39 år. Cancern besegrade henne tyvärr i somras. Men hon kunde det många andra friska personer inte kan. Hon kunde uppskatta livet mitt i vardagen.

Så ibland när det känns tungt, så försöker jag se livet med hennes ögon.Om man kisar lite kan man se ljuset. För det finns alltid där...för dom som verkligen vill se ; )