Jag kan inte formulera det på annat sätt än att jag skäms

Jag skäms över att delar av min familj är för Sverigedemokraterna, och då milt sagt för. Fanns det ett tydligt Hitlerparti skulle några sitta längst fram och skrika "jawohl!". Nej, jag ändrar mig, de skulle ansöka om att bli bodyguards. Vilket är så motsägelsefullt, att man vill skydda en människa men inte en annan. Och allt beroende på bakgrund. Och då menar jag inte om nån skulle råka vara en simpel tjuv eller ensam mamma eller vad fan som helst. De ser inte skillnad på sak och person men på alla hudfärger och folkslag som finns.

Jag skäms över att det är så.

Jag skäms över att inte orka eller ens kunna förändra deras inställning, som jag egentligen inte vet vad den beror på, för aldrig i hela deras långa, och korta, liv, har de blivit utsatta för något som de personer som de föraktar allra mest får symbolisera, både i grupp och enskilt. Inte ett jävla dugg har de drabbats. Ändå ska man ut med de s.k packen. För det är att solidarisera med det hotade svenska.

"Invandrare bryter ner Sverige. Invandrare utgör ett starkt hot mot oss. De är mördare, våldtäktsmän och kvinnomisshandlare. De är skattesmitare och bidragssnattare. Såna har vi inte i Sverige, i alla fall inte lika många och verkligen inte på samma sätt."

Sånt jävla skitsnack. Sånt jävla lågt sätt att tänka om sin omvärld och sina medmänniskor.

Så förbannat sorgligt sätt att välja att leva på.