psykiatrin i blåsväder

Psykiatrin i Sunderbyn är i blåsväder igen och det är obegripligt att det fortgår när man vet om problematiken som chef och personal.

Man vet att journalerna är undermåliga , man vet att patienterna faktiskt far illa många gånger och man vet att det inte fungerar mellan personal och läkare. Varför har man inte sett över detta? Jag har skrivit om det här ett antal gånger. Jag har också anmält missförhållandena till socialstyrelsen. Allt för att det ska kunna finnas en trygg avdelning där människor med psykiska sjukdomar ska behandlas med värdighet och respekt. Det sker inte idag! Man ska kunna åka in utan att vara rädd för avdelningen och behandlingen som sådan.

Med mediciner av tunga slag skickas patienter hem från psykiatrin på Sunderby sjukhus, vilket är naturligt. Men vad händer sedan? Det handlar inte om lindriga mediciner utan mediciner som har svåra biverkningar. Många blir förvirrade och glömmer kanske bort om dom tagit sin medicin eller inte, på så sätt är det lätt att övermedicinera. Har man då ingen som kan se över och dosera upp när man kommer hem så kan katastrofen vara ett faktum.

Har man som läkare kollat om patienten har någon person hemma som kan hjälpa dom eller en kontaktperson som finns där?

Det finns sådana brister att man baxnar och jag trodde att man hade tagit tag i detta nu.

• För det första måste man på avdelningen föra vettiga journaler. Som anhöriga tog vi ut journalerna och större virrvarr har jag aldrig sett. Vi undrade om dom skrivit om en annan person för mycket stämmer inte. Och vi vet, eftersom vi satt där hela dagar! Jag har försökt få tag i någon ansvarig på avd 32 för att tala om detta med journalen men har icke fått någon som helst respons. Ingen har ringt, ingen har hört av sig trots att jag krävt detta. Det är uselt!
• Sedan handlar det här om patienter som behöver extra mycket omtanke när dom vårdas. Jag undrade var alla vårdande personer var när vi satt där? På en vanlig vårdavdelning springer personalen runt hela tiden och frågar hur du mår, är allt bra, behöver du något, men inte på avd 32. Där satt personalen i en slags kur medan patienter som var oroliga, som behövde få prata med någon eller få en hjälpande hand stod utanför. Det här måste man se över, så får det inte vara. Tappar man all sin integritet när man som människa blir psykiskt sjuk, tappar man rättigheten att få den hjälp man behöver? Man kan tro det.
• Sedan brister det mellan personal och läkare, den ena handen vet inte vad den andra sagt eller gjort. Allt var ett enda stort kaos.
• Provtagningar som skulle tas blev inte tagna förrän vi undrade varför prover inte tagits när kvällen kom. Bara det visar att det inte fungerar. Vad hade hänt om vi inte varit där och sagt till? Hade man inte tagit några prover alls då?
• Det som är oerhört allvarligt är att patienter hotas med repressalier om dom inte gör som personalen säger. Hur är det möjligt att man som personal hotar patienter som vill ha hjälp eller ett samtal. Jag blev rasande när jag hörde detta. Nu finns det naturligtvis också superduktig personal på avd 32, dock med undantag.
• Sist men inte minst så undrar jag varför man har missbruksenheten ihop med psykiatriavdelningen. Jag tycker att man borde ha separata avdelningar för detta.

Jag ger rådet till alla att vara med sina nära och kära när dom blir psykiskt sjuka. Var med som stöd, var med så dom känner trygghet och var med så att ni hör vad läkaren säger.

Vi kommer alltid att vara minst två i alla sammanhang för att kunna vittna om vad som sker.

Och ta ut och kolla journalerna.

Jag hoppas och vill tro att avd 32 ska kunna bli en bra, trygg avdelning med proffsig personal och duktiga läkare. Det är ju egentligen så enkelt, om alla människor bara skulle tänka: Om det nu vore jag som blir psykiskt sjuk, hur vill jag då bli vårdad? För imorgon kan det vara du som personal, chef eller politiker som blir sjuk