Kapitel 23 Är det något fel?

6 augusti 2007

Fostret 18v

Natten tillbringade jag snurrandes, tänkandes i sängen, men jag kunde inte sova.

Funderade på om allt var okey därnere i magen, och hur jag skulle reagera om det inte var det. Tänk om det var något fel på barnet? Man hade ju hört talas om att det var vanligt att äldre kvinnor födde mongolida barn. Vad gör man då? Mycket tankar.

På morgonen var det tidigt upp, käka frukost, sedan iväg med Razzel till faster Annlouise.

Han skulle för första gången någonsin vara borta hemifrån flera dagar, för att besöka sin farmor på landet.

Lite nervöst eftersom jag inte visste hur han skulle ta det. Upprepade gånger berättade jag för honom att han skulle säga till om han ville hem, och att vi hämtar honom, när än det är.

Älskar detta lilla pyre så vansinnigt! Nåväl, med en kram skildes vi, sedan for de iväg.

Det blev tomt i bilen. Någon fattades!

Resten av familjen for iväg på diverse ärenden.

Klockan 13.30 var det dags för första ultraljudet. Jag var så nervös, men det var ingen fara för strax fick vi se vår lille prins. Det var en liten kille, inte en tjej som vi trott pga allt illamående. Han låg där och vinkade med pillesnoppen så sött, och sparkade vilt omkring.

Jag var euforisk efteråt. Han levde och mådde bra.

Vi pratade om min moderkaka som tydligen ligger långt ner igen. Hm...har vi varit här förut? Men den kan flytta sig, så jag skall in på ultraljud snart igen och kolla.

Annars, ja då blir det väl samma historia som med Razmus, och tyvärr bor vi ju rätt långt från sjukhuset nu. Inte bra. Attans!

Han beräknas komma den 2 januari 2008. Ja, ja, det tror jag inte på. Det känns som att han också vill ut tidigare.

På kvällen ringde vi till Furusund för att säga godnatt till Razmus, men han ville inte prata. Saknar honom.

Lade mig med en mycket trött Zabine i hennes säng vid 23-tiden. Hon sade att hon saknade Razmus, sedan somnade hon.

Jag stöp ner i vår säng. Dödstrött och illamående.

7 augusti 2007

Upp tidigt, frukost, ut med hundar.

När vi kom hem sprang hundarna in med skitiga tassar, så jag fick dammsuga och torka golvet. Startade upp en blogg på metrobloggen. Den handlade om graviditeten med Hampuz, men var mest fokuserat på faktumet att jag var 43 år, på väg in i klimakteriet och gravid. Sista chansen liksom.

Jag satte blommor, grävde i jorden, rensade ogräs, och plockade bort nedfallna äpplen.

När jag kom in satte jag in annonser om försäljning av diverse saker på blocket.

Efter maten gick vi ut och krattade gräsmattan plus klippte lite buskar.

Jag älskar att påta i trädgården! Lillstumpan verkar gilla blommor och djur liksom mig.

Det tycker jag är jätteskojigt!

Razmus dissar allting. För honom gäller bara motorcyklar i alla dess former.

På kvällen badade jag och Zabine (lite trångt blir det ju att bada i duschkabinen, men det går). Jag börjar att få en ordentlig mage.

Efteråt klippte jag hennes lugg.

Peter ringde till Razmus, som berättar att han längtar hem. Zabine ber oss hämta honom NU, men vi beslutar att Peter får fara dit tidigt imorgon istället. Det är en farligt slingrig väg dit ut som man nog skall undvika att åka på nätterna på grund av alla djur som ränner runt.

Jag VÄGRAR följa med. Mår pyton och spyr av alla kringelikrokar. Zabine får vara hemma med mig, tyvärr har även hon olyckan att bli åksjuk jämt.

På kvällen när jag går från köket in i barnens rum får jag liksom en uppenbarelse namnet Hampuz i huvudet. Ett gulligt namn som stämmer med de övriga barnens.

Peter tycker det är ett fint namn han med. Andranamnet blir Zakarias. Tänkte försöka att undvika svartsjuka genom att namnge barnet i magen innan det kommer ut, och genom att låta ungarna bestämma vilka kläder och nallar han skall ha.

Vi lägger oss tidigt.

8 augusti 2007

Peter for iväg till Furusund efter frukost.

Jag diskade, och bar in virke i boden. Under tiden tittade Zabine på en barbiefilm.

Jag packade alla mina tillfälligt urvuxna kläder i kartonger, och bar ner dem till källaren. (Undrar om jag någonsin blir så smal igen?)

Satte upp Zabines hår i tofs så att hon kände sig lite extra fin.

Lite senare traderade jag under tiden som Bine sov lite middag.

På kvällen ringde Peter och sade att de sover över. Jag som längtade så.

Zabine och jag slöade framför tv:n med popcorn, sedan lade vi oss i vår säng och sov.

Peter ringde och sade godnatt.

9 augusti 2007

Vaknade kl.5, och var pigg!

Gick in på nätet och kollade mail, sedan spelade jag spel med Zabine.

När vi lekt färdigt slet jag fram dammsugaren och dammsög hela huset.

Peter kom hem med Raz, och han berättade att det varit lite diskussioner om att vi inte tillåter barnen vara hos sin farmor, och att jag var den mest negativa. Såååååå fel.

(Jag vill inte tvinga barnen till något de inte vill. De skall själv få välja när och om de vill sova borta.)

Min lillasyster Monica blev en gång lämnad en vecka hos farmor när mamma och pappa for på barnfri semester. Hon GRÄT varje dag helt övertygad om att hon aldrig mer skulle få träffa dem.

Själv minns jag inget av detta. Jag älskade ju att vara hos min farmor, men för henne blev det ett olyckligt minne för livet.

Vill inte orsaka detta trauma hos någon av barnen, och vi har ju heller inget behov av barnvakt eftersom jag går hemma och är barnledig medan Peter drar in pengarna.

Däremot säger jag ofta till Peters och mina släktingar att de gärna får komma och hälsa på. Kanske ta med dem till en lekpark eller på bio.

Men deras tid räcker inte riktigt till. Ofta är de utomlands, på teatrar, fester o.s.v.

Dessutom lider ju Peters mamma tyvärr av sjukdomen Sjögrens syndrom, och är ofta på sjukhuset för att ta prover, eller bara jättetrött och inte orkar helt enkelt. (En stor nackdel med att få barn när man är runt 40 är att ens föräldrar blivit rätt gamla, och inte riktigt orkar lika mycket längre.)

Razzel hade somnat i bilen, och jag väckte honom med en puss på pannan. Han blev glad och gav både mig och Zabine en kram, sedan sprang de iväg och lekte.

Peter berättade att han hade skött sig bra, men ätit och druckit dåligt.

Han fortsatte gjuta stolparna på baksidan till vår nya veranda trots att regnet öste ner.

Ungarna och jag gick in, tog av våra dyblöta kläder, och kröp upp i soffan med en stor filt över våra ben, sedan tittade vi på tecknat.

På kvällen låg jag och pratade med Raz, som berättade att farmor grät när han inte ville krama henne innan de for hem. (Fel, Peter hade pratat allvar med henne, och hon hade börjat gråta). Sedan kramade Raz mig hårt, hårt och sade ”jag längtade hem till er mamma. Jag har varit borta för länge.” Jag kramade om honom hårt och sade ”Lilla älskade unge, jag har saknat dig så.” Han ville INTE sova, och började istället tjafsa, men somnade till slut.

Zabine sov i vår säng.

Jag måste nog bygga en typ vaggsäng för lite större barn till henne. Hon kan inte sova i sin säng, och vaknar flera gånger per natt. Drömmer mycket mardrömmar. Jag skall kolla på blocket.

10 augusti 2007

Regn, regn, regn.

Vi åkte till EKO i Länna för att leta underlägg att ha till bordet åt Bine, men hittade ett på Rusta istället.

Vi skulle även byta in vår trasiga, nyinköpta telefon, men blev hänvisade till Södertälje.

Åkte vidare till Coop och införskaffade en ny gräsklippare som samlar in det klippta gräset direkt. Vår skrammelhög därhemma klipper ju bara av det, sedan får man kratta.

Visserligen är det bra träning, men om gräsklipparen är så smart som den nya så kan man använda gräset man samlat in till gödning där det behövs.

Till McDonalds för proviantering, sedan till Babyland där vi köpte sandleksaker, och till slut for vi äntligen hem. Jag körde sista biten, och var jätteillamående.

Väl hemma gick jag in på nätet för att kika på säng till Zabine. Jag hittade två!

De såldes i Huddinge, så barnen fick kvällsmat, sedan for vi iväg igen! Den första var härligt ljusblå, men egentligen en vanlig spjälsäng. Vi bad att få tänka på saken, och for till nästa familj. Där fann jag den ultimata sängen.

Det var en iransk spjälsäng som går att vagga. Sååå fin, och supersmart, Precis en sådan jag själv tänkt konstruera.

De var så gulliga att de hjälpte oss ut med den till bilen, sedan körde de hem mig och barnen till Grödinge, men, min älskade lilla tös lyckades bli rejält åksjuk och spyr i deras nyinköpta flashiga bil. Hon gråter förtvivlat, men blir tröstad och får snabbt nya kläder, sedan far vi vidare.

Väl hemma spyr jag.

Tecknad film, sedan sängen.

Zabine sover i sin nya säng, och vaggas till sömns av mig under tiden som jag läser saga för dem. Efter ca 5 minuter somnar min lilla prinsessa, och Razmus somnar i vår säng, men bärs över till sin egen när han somnat. Sååååå skönt. Alla sover i varsin säng. Hela natten.