Tretrollbloggen

Idag vaknade jag av att regnet droppade från taken, och ett stilla sus från vinden som drog genom vårt bygge.
På var sida om mig låg Zabine och Hampuz utslagna. Vi tittade ju på eurovision igår, och småttingarna slocknade i soffan.
Efter frukost stoppade vi in oss i Peters pickup för att åka till Stenhamra ute på Ekerö för att kolla på ytterligare ett jobb som han fått in. Mannen som vill ha hjälp skickade det helt sonika ett brev till oss med en massa ritningar.

Så just nu sitter hela familjen på stranden vid Slagsta och väntar på att färjan skall ta oss över till andra sidan vattnet.

Jag såg en chans att få lite skrivet, och tog med datorn. Det går förvånansvärt bra att göra det i baksätet som är anpassat för småungar, inte vuxna. 

Till och med hundarna har fått följa med idag, och Zilla står med tassarna mot fönstret största delen av tiden. Hon är lite skitzad inför att åka bil. De är ju för det mesta kvar hemma i huset.

Nu skall jag tota ihop en skrivpuff, och sedan börja med manuset.

Jag är ARG, sådär arg som små barn kan bli när de skriker vilt och kastar saker i förtvivlan över att något är fel.
Exakt så känner jag mig nu, och maktlös…mot myndigheter och ALFA-kassan som skickar mig papper efter papper fyllda med paragrafer om vad som gäller.

Jag skall börja från början.
I tjugo år jobbade jag på en elaffär, och betalade in summor av pengar till ett fackförbund jag aldrig någonsin använde.
En dag sade jag upp mig från avtalet, men fick en straffavgift för att jag inte sade upp mig på ”rätt sätt”.
Det är extremt lätt att gå med i dessa kassor, men segare än karlssons klister att ta sig ur. De håller fast en med näbbar och klor, öser över en papper.

Nåväl, 2003 födde jag min äldsta son, 2005 min dotter, och 2007 när jag var på väg ut i yrkeslivet kom en liten överraskning i form av Hampuz som nu är tre år.
Mellan varje barns födelse har jag gått arbetslös några veckor, och sökt jobb (som man ju måste) höggravid.

Eftersom jag haft förmånen att ha min mamma hemma när jag var liten ville jag ge samma sak till våra barn, och har levt på existensminimum under många år av den anledningen

2009 tog jag mig till arbetsförmedlingen samma dag som föräldrapenningen tog slut, och möttes av en massa olika papper som skulle skrivas i, och gick med i ALFA-kassan för att de verkade humanare än andra. Lite som att använda grön el.

Efter att ha sökt över hundra olika jobb som ingen svarade på bestämde jag mig för att studera och ringde till ALFA- kassan för att fråga hur det påverkade mitt läge hos dem.
”Du betalar in till oss under studierna, sedan anmäler du dig hit första dagen du blir arbetslös för att få ersättning.” var svaret jag fick.

Att plugga gör ingen rik, det vet alla. 3700:- i månaden var mitt studiebidrag på. Av dem ville ALFA ha en grundavgift på 147:- och arbetslöshetsavgift på 150:- = 297:-
Från början kostade det 360:-, men sänktes efter några månader efter beslut av regeringen.

Samma dag min skola slutade anmäler jag mig till arbetsförmedlingen, och får hem ett papper från ALFA någon dag senare.
Jag skriver i alla uppgifter och skickar tillbaka det.
En vecka senare får jag ytterligare ett brev där de ber om mitt studieintyg som jag på eget bevåg redan skickat.
Ytterligare en vecka senare kommer ett brev hem fyllt av paragrafer som gör mig alldeles snurrig.
Det jag förstår efter att ha läst brevet flera gånger är att jag trots mina inbetalningar inte får en krona mer än om jag struntat i att vara med i kassan.
Jag blir så j-a ARG! Varför fick jag ingen information om det här?

Ännu en underlighet är att ALFA-kassan fortsätter mina arbetslöshetsdagar där de slutade för ett år sedan dvs på dag 219 av 300. Nu undrar ju jag naturligtvis vad som händer dag 300? Åker jag ut i nada då? Och vem i helvete kan leva på 288:- per dag?

Jag vill ha ett jobb, inga ynkebidrag som förminskar mig som människa. Allt det här får mig att ännu en gång fundera på att öppna egen firma och strunta i alla underliga paragrafer som fyller min mejl och postlåda.
Jag har full förståelse för att arbetsgivarna backar när de läser att jag har tre små barn (antagligen blinkar VAB-lampan intensivt i deras huvuden), men det finns faktiskt en pappa med i bilen som blir fruktansvärt irriterad av faktumet att inte räknas. Nuförtiden är de flesta män fullt införstådda med att barn kräver både tid och plats i livet.

Förresten har jag märkt att papperen vi får från skolan innehåller bara en rad för vårdnadshavares underskrift. Även där ratas papporna

Vaknar klockan sex som vanligt av Hampuz enträgna ropande från barnrummet, och masar mig upp för att gå dit och krypa ned i den pyttiga växasängen som tyvärr inte har möjligheten att dras ut. Rummet är för kort.

Små mjuka armar, och en pussmun välkomnar mig samtidigt som han viskar "Jag älskar dig mamma."
Varenda värkbrutna lem är värd detta och jag skall försöka minnas de magiska ögonblicken tills jag dör.
All kärlek som strömmar mot mig och fyller hjärtat tills det hotar att sprängas.

En förkylning cirkulerar i familjen och vägrar släppa greppet. Näsan rinner, och halsen värker.
Men det stoppar inte familjens plikter att ta ut hundarna, diska, skura golv och tvätta. Alla hjälps åt, oavsett ålder och kön.

Efter en god frukost svabbar Peter golven medan jag hänger en tvätt och lägger i nästa.
Peter diskar medan jag skriver dagens blogginlägg.
Samtidigt gör Razmus läxorna. Han har lite svårt med minusandet den lille, och sliter sitt hår när siffrorna glider iväg som de vill, och något roligare dyker upp.
Zabine tar Hampuz i handen och går ut till studsmattan där de hoppar runt en stund.

Nu skall jag släppa datorn igen, och gå ut i trädgården för att fortsätta bära sten. Tursamt nog sade vår lilla hustomte Kalle att vi inte behöver dränera runt vår gäststuga eftersom vi fyllt källaren på den med sten. Tanken är att den skall bli en kombinerad lekstuga till barnen/ skrivarkvart för mig.

Ha en underbar dag
Hälsningar novellbloggen-razaha.blogspot.com

Gårdagen tillbringade jag ute i trädgården med att plantera ned Penseer och en massa andra blommor som jag inte kunde motstå på Ica. Samtidigt blev det lite krattning, rensning av ogräs, omplantering av rosor…ja ni vet det där gamla vanliga…det ena ger det andra. Vackert blev det till slut, och jag ser redan små gröna pluttar som tittar upp lite överallt i jorden.
Det här är nog min favvotid på året, vår…knoppar som vaknar, och snön som smälter bort, bäckar av vatten som rinner över tomten och försvinner några veckor senare.

Natten tillbringade jag och datorn i kompanjonskap tills filmen Twilight började på teven i vardagsrummet. Mina öron blev större och större, och till slut satte jag mig på soffkanten i syfte att kika lite. Vilken film! Superbra gjord, och vacker, så vacker. Trots att jag vanligtvis undviker vampyrfilmer blev jag fångad av skönheten i den.
När filmen var slut kördes en film med Jennifer Lopez som jag allid tyckt är så cool. Namnet missade jag som vanligt.
Klockan var fem när vi lade oss efter att ha plöjt igenom en massa filmer. Underligt nog sänds de bästa filmerna nattetid, och tidiga morgnar.
När jag var singel satt jag nätterna igenom och glodde på film, och när jag var på krogen spelade jag in filmerna för att se dem på söndagen efter träningen.

Imorse var jag så trött att det sved i ögonen., men det var bara att kravla sig upp och mata tre hungriga vargar klockan sju.

Idag har det varit en turbulent dag.
Jag skrev en kort novell(nu menar jag superkort) på skrivpuff.blogspot.com, och kikade in på kapitel1.se om det lugnat ned sig bland inläggen där. Det har varit mycket påhopp och diverse tjafs på sajten ett tag.
Jag har äntligen landat i besvikelsen att jag åkte ur den kommande VILDSINT- antologin pga novellvalet, och hoppas att jag lyckas få något förlag intresserat av att ge ut min kommande bok som skapats utifrån novellen jag skrev till tävlingen.
Tror att faktumet att jag har ett filmmanus med samma innehåll kan locka lite extra. För hur många författare kan lämna film- och bokmanus samtidigt?

Efter att jag skickat in texten till www.1av3.se satte jag på mig mina svarta jobbarbyxor och gick ut till Peter som redan börjat arbetet med att ta ned byggställningen utanför vårt hus. Gissa om det var tungt? Puh, mina stackars händer hade fullt sjå att hålla i de tunga stängerna, och tanken att skiten skulle välta över vår stackars bil for många gånger genom mitt huvud när jag stod där med darrande kropp för att hålla stången rakt upp.
Efter några timmar var vi klara, och åkte över till grannen för att hjälpa dem bygga upp den där. Berith skall måla övre delen av huset, och behöver ställningen för att nå.

Efteråt åkte vi hem och hade myskväll med barnen. De åt tills det sprutade popcorn, ostkrokar och chips ur öronen på dem. Rita kom in och delade vårt mys.

Jag lämnade soffan och lät barnen bli nattade av Peter och Rita som läste för dem.

Efter att jag skrivit ett inlägg om filmmanusskrivande på min avdelning Filmmanus på www.1av3.se läste jag för sjuttioelfte gången idag ett brev från Alfa-kassan där de klart och koncist talade om för mig att pengarna(ca 400 spänn) jag månadsbetalat till dem varit bortkastade för jag fick inte mer än 218 ynka spänn per dag för att en paragraf inte stämde på mig. För övrigt gödslar de med paragrafer i sina brev. Jag måste coola ned mig innan ni får veta mer, men…jag är urförbannad!

Jag fick ett mycket oroande samtal idag…det var från min mamma.
Hon berättade att pappa har hjärtproblem (kärlkramp) och skall opereras. Så nu är jag orolig som attan. När jag erbjöd mig att åka hem för att hjälpa till med den förestående skörden sade hon att jag inte behövde det för att min lillasyster har erbjudit sig.

Min pappa har alltid varit frisk som en nötkärna, och att tänka sig honom som sjuk ter sig totalt ofattbart. Något i mig vill skrika NEJ!, men jag fortsätter prata i lugn ton med mamma, och tar sakta in vad hon sagt. Tydligen skall de ta itu med honom om ungefär två veckor, men det känns väldigt kymigt. Lever inte ens föräldrar för evigt?

På kvällen skriver jag på manuset samtidigt som filmen Djävulen bär Prada går i rummet intill där Peter slocknat framför teven.

Samtidigt som jag kör barnen till skola och dagis snurrar filmmanuset jag nyss påbörjat i hjärnan, och plötsligt finns lösningen på huvudkaraktärens mörka situation klar för nedskrivning. Jag funderar på att stanna och skriva ned orden på ett papper, men beslutar mig för att ta risken att INTE glömma dem, och kör vidare.

14 km senare är jag hemma igen, solen skiner, och rabatterna skriker efter omsorg, men jag vänder dem ryggen för att skynda in och skriva det jag kommit på.

Bergman var lite speciell, nä fel mycket speciell, och hans filmer är tunga att se, men ändå berör de mig långt in och sätter spår i minnet.

Alla filmare och manusförfattare har sin speciella stil, och jag vet inte om jag kan skriva som honom, men tänker ändå försöka. 140 000 kronor är mycket pengar.

Nu skall jag skriva dagens skrivpuff och kolla mejl.

Vad skall vi göra åt eländet med barnomsorgen? Bojkotta det totalt? Skriva långa brev till regeringen? Några andra förslag?

Bakgrunden till min ilska är att jag under hela terminen sett hur den stackars förskolepersonalen sliter för att hinna med alla barn, men ständigt misslyckas.

Vem kan ärligt säga att de klarar av att hålla ögonen på åtta ungar SAMTIDIGT?

Ha, lätt att svara på, eller hur? Ingen.

Jag har alla barn på Malmsjöskolan som är mycket fin efter att ha renoverats, men antalet lärare är katastrofalt, och de elever och barn som skulle behöva mer tid får inte det.

Dagiset eller förskolan som det numera kallas, har blivit en förvaring för barn.

När jag pratar med personalen är de kusligt medvetna om problemet, och säger att vi föräldrar måste göra något.

Idag har jag hållit mina två yngsta ungar på tre och sex hemma eftersom några lärare är sjuka, och dagiset närmast liknar krigszon med ungar i princip överallt, och personal som sliter sitt hår i förtvivlan över att det saknas vikarier.

Jag som är arbetslös filmmanusförfattare för tillfället erbjöd naturligtvis min hjälp, men de skakade på huvudena och sade ”Tack för hjälpen det är jättegulligt, men det löser sig.”

Varför kan inte kommunen anställa fler människor? I nuläget är det alltså ÅTTA ungar på en personal, inte alls 5,5 som de skriver i vår Botkyrkatidning. Lögn, lögn, lögn.

Dagen har jag tillbringat med att skriva på filmmanuset, blogga lite, och skriva några gästinlägg plus söka personer som vill skriva i min blogg.

Och jag fick napp, bland annat av Maria Engelwinge som just gett ut sin bok ”En shot till” Hon gästar mig den 11 maj, så kika in då för att läsa om hennes skrivande.

En annan som svarade var Kim Kimselius som skriver barnböcker som är så spännande att de inte går att lägga ifrån sig. Jag är jättestolt att hon valt min blogg novellbloggen-razaha.blogspot.com att skriva i den 18 maj.

Berit Sarvise´ som skrivit om häxor hälsar på den 25 maj, och jag har även lite män på gång. Bland annat Ronnie Lundin som skrivit ”Hamarsman”, en myt från Gotland.

Som ni ser blir det mycket spännande som händer på bloggen, så håll ögonen öppna.

Efter att jag hämtat Razmus på skolan for jag hemåt med tre trötta barn. Lilleman somnade, och fick sova i bilen tills jag gjort färdig pannkakorna.

Efter maten hade klockan trillat iväg till fem, och de minsta fick bada, och sedan titta lite på teve. Under tiden lyssnade jag på Razmus snart åtta som stappligt läste ur en bok vi köpt till honom i syfte att träna högläsning.

Vår älskade barnflicka och granne Rita kom förbi med två kassar yttepyttesmå pingstliljor som jag skall försöka få ned i jorden så fort som möjligt.

Hon hjälpte mig att ladda hem spel till min gamla mobil som Razzel skall ha som spelmaskin medan jag läste två kapitel ur Vargbröder för barnen som lagt sig snällt.

Puh!

Sedan var det ÄNTLIGEN dags för skrivtid.

Idag har jag hittat fler delar i seriemördarens figur, och bytt namn på Amanda till Charlie av en anledning som ni får se senare i boken och filmen. Ibland är det små detaljer som orsakar de största förändringarna.

Nu är det bara att skriva om, sedan göra treatment, sedan…hitta ett produktionsbolag.

Samtidigt fick jag mejl från min lärare Kurt Öberg om att Bergmantävlingen fått förlängd deadline. Hm, hinner jag? Kan jag? Ide´n finns i novellform, men manuset är inte skrivet. Time will tell. Länken har ni här: http://bergmancenter.se

Det är mycket pengar det handlar om, och inte att förglömma äran.

Nä, nu skall jag stänga ned internet och ägna mig åt fantasier för film.

Ha det, kram

Inatt lyckades jag till slut få ihop första halvan av filmen, och kunde med gott samvete titta på filmen "Mitt liv som hund" och ännu en som handlade om en galen man som var två meter lång och mördare.
Zabine och Razmus lade sig sent, men ville ändå att jag skulle läsa ännu ett avsnitt ur boken Vargbröder. Igår var den riktigt, riktigt läskig.
Peter lade klinkergolv i källaren, och sedan käkade vi ost och kex.

Nu på morgonen har jag badat båda hundarna och mig själv. Efter det har jag skrivit skrivpuffen från igår och idag, och NU skall jag ut och flytta brädhögen utanför vårt hus för att rädda den undan vattnet som blir av snösmältningen. För nu...nu försvinner snön snabbt som attan och ersätts av brun slibbig geggamoja som fastnar överallt. Tack gode gud för Nanooks underbara överdragsbyxor och gummistövlar som inte läcker.


Jag längtar till sommaren då allt det här vattnet försvinner ner i jorden istället för att täcka marken överallt, och dyka upp både i källaren och under gipsskivehögen i det tillfälliga förrådet.

Det har gått troll i mitt skrivande, och helt plötsligt har hela mitt CELTEX-program som jag skriver filmmanus i bara försvunnit puts väck ur datorn.

Som tur är har jag den ovanan att skriva ut det jag skrivit på papper, och dessutom spara det på ett usb-minne, ifall att.

Det har jag användning av nu, men hela gårdagens inskrivna dialoger får jag skriva in igen.

Jag vet inte alls vad som hänt, men tydligen kan jag inte lita på Mac, och måste lära mig att använda SPARA- knappen oftare.

Idag skall jag på handledning hos min lärare Kurt Öberg, så nu sitter jag på ett cafe på Söders höjder och skriver.

Internet fungerar ungefär dubbelt så bra härinne.

Igår natt sammanställde jag alla anteckningar som jag gjort när min lärare haft lektioner med oss, och gjorde en tjock Bibel av alltihop som är en guldgruva av tips och lektioner i hur man blir en bra filmmanusförfattare.

Det är så underbart att sitta och läsa alla dessa underliga ord och verkligen förstå. Det känns som om jag käkat ett lyckopiller fyllt av skrivenergi. Orden flödar mellan mina fingrar, och jag hinner knappt trycka ned tangenterna.

Vecka 15 skall hela klassen åka till Fårö(Gotland) till ett vandrarhem för att skriva hela veckan. Vilken enorm lyx! Och allt är GRATIS!

Men, men…det innebär att filmmanuset skall vara någorlunda färdigt när jag skall iväg, och hittills har jag skakat ihop cirka en fjärdedel. Dock vet jag exakt hur de andra delarna skall vara eftersom jag och Kurt gjort ett träd där alla viktiga delar som skall finnas i ett manus är uppskrivna och färdiga att tjoffas in och få dialoger. Jag brinner av längtan varje morgon att få skriva, och blir nästan irriterad när livet tvingar mig att göra vanliga simpla, tråkiga ärenden hos banker och dylikt.

Ute lyser solen, och jag lovar att det rycker i mig att gå ut i solen och skrika rakt ut av glädje. Nu är det ÄNTLIGEN vår! Snart kan jag slänga ner ungarnas vinterkläder i förrådet och plocka upp vårliga jackor, och stövlar. Det blir luftigare i garderoberna och även färggladare. Såååå jag har längtat.

Jag har hittat en ny sajt där man kan anmäla sitt projekt och försöka hitta sponsorer.

Min pågående bok med arbetsnamnet Skam och skuld finns med där, och om du kikar in på sidan kan du höra mig läsa ur den.

http://www.fundedbyme.se/projects/2011/03/skam-och-skuld/

Alla ni som följer mig på Facebook vet att hela familjen Östlund/Meijer packat in sig i vår lilla silverfärgade Zafira och slirat till Hälsingland där jag har mina rötter.

Färden gick i lugn takt, och det blev inte många omkörningar eftersom det både var moddigt och glansis.

När vi kom fram bjöd föräldrarna på god mat(älgköttfärsbiffar) som vi glatt smaskade i oss.

Mamma och pappa lade sig vid elva, och stackars Peter som var dödstrött efter några uppesittarnätter lade sig han med.

Jag slås alltid av hur outsägligt vackert det är här, med stora dalar och höga berg i en mustig blandning. Månen gömde sig bakom några moln så att det blev ännu mer mystiskt och spöklikt. Min mörkrädsla gjorde sig påmind, och jag nästan sprang runt huset när hundarna skulle rastas. I min fantasi bildas snabbt både mördare och spöken som skrämmer fullständigt skiten ur mig.

När jag kom in igen plockade jag fram allt material till filmskrivandet och blev sedan sittande till klockan två då ögonen gled igen gång på gång trots att fingrarna gärna hade knattrat på en stund till.

Jag letade upp en ledig plats bland alla sovande, och kurade ned mig. Det var inte att tänka på att dra över sig något täcke, för rummet nästan ångade av värmen från alla kroppar. Några andetag senare sov jag sött…eller…jag drömde en mardröm om att jag var förföljd av en kvinna som skar mig med en kniv över ryggslutet när vi träffades på gatan, och sedan gav sig på mig om och om igen. Med ett högt skrik vaknade jag och befann mig som tur i mitt barndomshem.

Det har varit mycket läsande om mördare så drömmen härstammar väl från det.

I morse vaknade småttingarna som vanligt klockan sex och var hungriga. Det var bara att masa sig upp och gå ut med kissnödiga hundar, och duka fram frukost.

Ute skimrar snön och temperaturen är mycket behaglig. Här hemma är det ju aldrig råkallt som i Stockholm. Jag njöt så av att bara vara…

Idag skall jag träffa mina gamla kombattanter som var mina följare på disco, sångkörer och fritid. Det skall bli supertrevligt.

Ha en underbar dag kära läsare.