Jag har aldrig oroat mig för att bli äldre. Min tes är att man är så gammal som man känner sig, och jag har alltid känt mig som 83. Att jag nu närmar 42 lär inte ändra på det.
Men visst ändrar sig kroppen lite. Förr om åren kunde jag känna vårvinden leka i mitt blonda hårsvall. Nu har jag nästan inget hår p g a klippning (bland annat), men i stället har ansiktshuden börjat bli lite slappare. När jag går ut nu njuter jag i stället av att känna mina kinder fladdra i vårvinden.
Det känns härligt! Förutom att det inte är någon vårvind idag utan snöar. Det är faktiskt inte så härligt.
När jag tänker efter är det faktiskt ingenting som känns fint eller bra. Jag tar tillbaka allt.
bergodalbana
Blurgo
Blurgo
Müsli
coon
yrvaedret
Urban
Tant Otto
LuddesMorsa