En trevlig tjej ger en känga till alla som tänker positivt

Det jag främst vill klaga på hos er är inte det faktum att ni tänker positivt (även om undersökningar har visat att "positivitetstänkare" presterar sämre på jobbet än de som inte tänker lika positivt, men det är ju snarare ett problem för er arbetsgivare och inte för mig) utan det faktum att ni tror att ni är glada och mår bra för att ni "väljer att tänka positivt"!

Vilket strunprat det är. Eller strunttänkande, snarare. Det hela är naturligtvis tvärtom: Ni tänker positivt för att ni är glada och mår bra (och då talar jag om att må bra psykiskt). Ni hör till den delen av befolkningen som är födda med rätt avvägda nivåer av serotonin och dopamin i hjärnan, eller vilka signalsubstanser det nu är som är viktiga när det gäller lycka och välbefinnande (som jag har förstått det vet forskarna inte hela hemligheten om detta än).

Beviset för detta är jag själv, och många andra människor. Jag kan i relativt långa perioder vara en glad, stabil och utåtriktad person, som visserligen inte upplever tillvaron som oproblematisk, men som ändå tror att allt kommer att lösa sig till slut.

Nästa månad kan jag, utan att något hänt på yttre eller inre fronter, ligga som ett kolli i sängen och inte ta mig upp annat än för att göra kaffe och surfa och blogga lite vid datorn. Att svara i telefon är däremot inte att tänka på, och att ta mig till en läkare, dvs ta mig ut bland en massa människor, känns oöverstigligt. Livet känns hopplöst. Men som sagt, inget tråkigt har alltså hänt, bara en massa signalsubstanser som lever sitt eget liv.

Det är därför som en del idioter som absolut inte har någon anledning att vara lyckliga är det ändå, medan de mer lyckligt lottade tar livet av sig.

Tänk på det, alla ni som är glada där ute! Ni är troligtvis inget annat än idioter, som råkat bli födda med en osund mängd "lyckosignalsubstanser" i era annars så torftiga hjärnor.