Gustav Wasa är tillbaka

Ibland, någon endaste gång, händer det att man som förälder råkar slarva lite med säkerheten. Ibland är man ytters noga med säkerheten, men råkar ha en pall, en lång pinne och ett väldigt målinriktat litet barn... Än så länge har det inte blivit något allvarligt tillbud hemma hos oss och jag hoppas verkligen att vi slipper det! Men ibland måste ungarna offra livet, för att få fram det de vill ha sagt. Speciellt om man är två år, väldigt långhårig och inte kan prata.

Två gånger den senaste veckan har 2-åringen, på något märkligt sätt fått tag på saxen! Vi har inte slarvat och lagt den på ett lättillgängligt ställe. Jag har inte heller sett honom klättra, eller på annat sätt anstränga sig för att få tag på den. Plötsligt har han bara stått där, på golvet, med saxen i handen. Hans budskap har varit ganska tydligt, där han stått och försökt klippa av sig sina vackra, blonda lockar. Han vill förstås inte se ut som en liten flicka längre. Kanske har de andra 2-åringarna på dagis gjort narr av honom. Kanske har någon liten pojke gjort närmanden i tron om att han var en tjej. Kanske har någon räckt honom en docka, när han egentligen ville ha en bil. Hur som helst var det helt klart att håret skulle av!

Så jag satte honom i hans matstol med en skvallertidning i nävarna. Om nu Elle räknas som skvaller. Glad blev han i alla fall. Han läste intresserat om bilar (bara mina pojkar kan hitta bilar i Elle) och make uptrender, samtidigt som saxen ven kring hans små öron. Så nu ser han ut som Gustav Wasa igen. Fast en väldigt söt Gustav Wasa, förstås!

3,5-åringens hår har vi satt på utväxt. En stor orsak till det är att han plötsligt har börjat avsky att bli klippt. Han tycker det gör ont i håret och han får panik när jag närmar mig öronen. Han skriker ut sin ångest "Nej sluta! Du kommer klippa mig i örat!" Jag har aldrig klippt honom i örat. Inte heller har jag någon intention att göra så. Men det är inte lätt att övertyga honom om det... Ett tag var hans polisonger alldeles för långa. Det såg inte klokt ut, så jag klippte dem. (Öronpanik!) Nu börjar nackhåret att växa ifrån och då ser inte det bra ut. Hår på utväxt är svårt! Det ser mer och mer ut som att han har en hjälm på skallen. Men det är väl som med det mesta; det måste bli riktigt jävligt innan det kan bli bra...