Hur tänkte du nu..?

Det märks att 5-åringen har en mormor som är psykolog, en moster som är socionom och en mamma som har gått massa pedagogiska kurser. I alla fall när pappan i fråga kör fel och 5-åringen kliar sig på hakan, tittar lite bekymrat under lugg och frågar "Hur tänkte du nu, pappa?"

Vi har varit hos barnens farfar idag. De senaste dagarna har barnen pratat om farfar hela tiden. Längtan har varit stor! Hos farfar har barnen slabbat med vatten, bakat sockerkaka, gjort små hål i och häftat ihop små papperslappar, lekt djungel, plockat blommor, samt vägrat äta supersmarrig thaimat.

Vi åkte också på en utflykt och kollade på stora segelbåtar. 3-åringen blev arg som ett bi, sedan jag förklarat att båtägarna förmodligen inte ville låna ut sina stora fartyg till oss. "Jo, kanske..." pep han, med sin Musse Pigg-röst. "Nej, jag tror inte det..." "Joo, kanske!" klämde han i med betydligt strängare stämma. Då är det liksom bara att ge sig. "Ja, kanske..." Och så var han nöjd med det.

Sedan hittade de en fin fontän att plaska runt i, på värsta Anita Ekberg-manér. Och vi lät dem hållas. Tills de började kasta Foffla-tofflor (Foppa-tofflor) mot ett par ettåriga tvillingflickor. Det gjorde, mig veterligen, aldrig Anita Ekberg...

Innan vi åkte hem åt vi på den lokala pizzerian, som var placerad mellan en lada och en åker. Där utbröt en viss irritation från mannens sida (riktad mot mig), när jag råkade missförstå honom och beställde pizza till mig och barnen, men inte till honom. Han beställde dock en ny och åt ikapp, utan några som helst problem.

På hemvägen somnade 3-åringen som en klubbad sälunge. Och 5-åringen satt och förde MI-samtal från baksätet. "Hur tänkte du nu..?"