På turné med livet

I familjen gick mamman bort och då rasade allt som varit vardag.

Hur skall då allt fungera? 
Pappa?

Vem skall ta hand om Pappa?

Mamma har alltid gjort allt och nu när inte hon finns, vem skall då ta hand om henne?

Är det barnen som skall sätta allt åt sidan för sin pappa skull som aldrig brytt sig om att lära sig något eller är det uppp till honom att klara sig bäst det går?

Nej, det är nog bäst att sätta honom på ett hem.

Så orättvist vi kan tycka att livet är och det är det kanske om man jömför ekonomi eller sjukdomar. Jämför man livet och det känslomässiga, så är det inte säkert att det varit så ojämnt.

Ingen vet varför det fördelar sig som det gör men jag vet att ta den lilla eftertanken varje kvart "glöm inte nuet".

Det ger kvalitet!

Allt vänder inte till något bra, men allt vänder till något annat och till slut går vi alla samma väg.

Viktigast av allt är att våga lita på sin egen kraft!
Jag har alltid tvekat på min betydelse, men börjar känna tillit.

Då blir jag rädd att jag skall bli överlägsen.

Jag hoppas att jag aldrig sårar människor på samma sätt som andra människor sårat mig och jag hoppas inte göra om samma misstag som mina föräldrar.

Livet är som en slalombana där man inte har en aning om vart portarna står och man vet aldrig när man når målet.

Luddigt, sån är jag. 

självklart trivs jag med mitt.

Men jag kan bli fruktansvärt irriterad när någon tror sig om mer än det någonsin kan bli.

en jävla skitstövel för mig som lovat och sedan ändrat allt.

Så underbart att längta efter sömn.

Jag är glad när jag orkar vara vaken.

Vi har olika mål i livet, en del har lyckan men är inte nöjd ändå.

Många saknar lyckan och gör vad som helst för att hitta den.

Jag saknar längtan efter sömn.

Nog fan vet jag att det är skönt när jag har kudden under huvudet men jag saknar längtan efter sömn.

Men det är väl så det är att leva med skräcken som också kan bokstaveras EP.

Vad underbart det vore att få leva utan den skiten, men det var mitt öde och då är det lika bra att göra det, klagan når inte så långt som de klagande hoppas.

Jag litar till att Gud är sann!

Så var jag tillbaks för en liten stund.

Lika mycket som jag klarar mig utan bloggandet så saknar jag det när jag läser någon blogg här på AB.

Men numera är jag en egen företagare och då är det så jävla mycket som behöver göras för att allt ska fungera smärtfritt.
Men när allt har landat då kommer jag tillbaka..

Men nu är det paus ett tag till. 

Varför ger man upp ett liv tillsammans?

Det finns ändå så mycket känslor som behöver få prat under vingarna!

Men jag sörjer och det gör jag för helvete i fred!

Vi kommer aldrig förlora hoppet har någon "klok person" sagt.

Vilket hopp, frågar jag då?

Samtidigt inser jag att det finns en sanning i dom orden.

Mitt hopp kan vara att få en ny skinande dator.

Det kan också vara att samla ihop för att åka på en resa till ett varmt land eller gå på liseberg.

Så kan hoppet också vara att om imorgon blir en bra dag så är mitt liv bra!

Mitt hopp är någonstans mittemellan och jag är stolt över att få leva mitt liv som en "frisk" person. för tillfället, trots allt jag gått igenom och ingen kan rucka på min åsikt i den frågan.

När djur far illa i vårt avlånga land så blir det folkstorm.

Att det finn människor som mår bedrövligt eller ändå värre har tappat hoppet.

Förutom detta så finns det på vår jord så mycket människor som aldrig får en chans att leva ett liv.

Glöm inte dina medmänniskor!!

En fin pion från vår trädgård

Det är fortsatt otäckt varmt.

Min kropp och hjärna går i slowmotion.

Min fru däremot trivs i detta varma väder så hon lider väl av att vara inomhus och jobba idag.

Jag sitter inomhus för att jag inte klarar av värmen ute.

Ett försök att gå ut och köra med trimmern i skuggan kan jag väl försöka mig på och se hur det går.