Sista inlägget

Hej Kära få läsare som finns kvar efter att jag inte uppdaterat denna blogg på väldans länge. De 2-3 år som jag haft denna blogg har varit minst sagt lärorika och som ett sista inlägg så ska jag berätta allt som jag lärt mig och som hänt under dessa år:

- Folk kommer in i ditt liv av en orsak. De folk som besöker ditt liv, speglar den du själv är vid det tillfället.

- Som nöjesjournalist är man ett verktyg för att göra PR för andra människor. Ofta är det som sägs inte hela sanningen. När jag var i Monte Carlo så var det uppenbart att Jennifer Love Hewitt hade en fejkad relation med sin kollega Jamie Kennedy. Och ja, de fick allas uppmärksamhet under den resan.

- Jag kan nu tillaga en perfekt spansk tortilla.

- Denna blogg var med under manusförfattarstrejken. Något som skapade ringar på vattnet i hela tv-industrin. Numera skapas det kortare och intressantare serier istället för urvattnade Lost-serier.

- Jag valde att lämna Stockholm för Madrid. Att bo i Spanien och jobba som frilansjournalist har gjort mig både ödmjukare och vänligare. Arbetsklimatet i Stockholm kände jag handlade mer om att avancera och skryta om löneförhöjningar än att som här, i ett land där arbetslösheten är 20% och en meddellön är på 10 000:-, vara glad om du faktiskt har ett jobb.

- Jag har också lärt mig att hålla klaffen, något som är svårt att undvika när man som utlänning inte kan språket och de oskriva sociala regler. Och ju mer jag lärt mig av språket så har jag också kunnat gå under ytan och lärt känna dessa regler på riktigt. Min personliga åsikt är att alla borde pröva på att vara utlänning någon gång i livet. Det är inte lätt, det är tidvis skitjobbigt, men det är också otroligt givande, den dagen du märker att du kan skämta på det okända språket - det är en kick.

- För mig så inträffade detta när jag tog min dagliga springtur i Retiroparken. Jag hade alltid känt mig frestad att fråga ut de ridande poliserna om deras facinerande jobb. Och denna dag kände jag mig modig nog att försöka. Så så här gick konversationen till:

- Jag har sett att ni är ganska många som patrullerar här i parken, vilka är de mest vanliga brotten som ni försöker förhindra?

Poliserna- De vanligaste är turister som somnar och blir rånade eller väskryckare i allmänhet. Det pågår också drogförsäljning som vi vill bekämpa.

- Ja, jag har märkt det. Varenda gång som jag entrar parken så ropas det frågande 'hashis?' 

Poliserna tittade på mig och frågade mig bekymrat om de stör mig. Jag svarade:

- Ja, det är klart att det stör, men mestadels eftersom jag söker efter heroin.

Dessa tre hårdnackade poliser kunde inte hålla sig för skratt och inte jag heller. Jag tackade för deras tid, önskade dem en fin dag och deras skratt nådde min ryggtavla när jag joggade vidare. 

Som jag började detta inlägg- människor kommer in i ditt liv av en orsak. Saker som händer i ditt liv, händer av en orsak. Det som jag främst lärt mig under dessa år är att släppa kontrollen över hur jag vill att saker och ting ska se ut och istället öppna mina ögon för att verkligen kunna se det som står framför mig. Efter att jag släppte denna kontroll så träffade jag först och främst en helt fantastisk person, en kärlek som tog mig från Madrid till Palma.

Där lever jag nu, nära Bellver Castle. Skriver för diverse tidningar, mestadels om mat och resor, det som jag kan bäst. Gastronomi och jag talar samma språk och vi älskar verkligen varandra innerligt.

Om ni vill läsa mer på kan ni skicka en arbetsförfrågan på mejl: ninazolo@yahoo.com eller läsa min spanska blogg: http://blogs.20minutos.es/desde-otro-angulo/

Jag har tänkt avsluta denna blogg med att tipsa er om att söka efter en god Verdejo (Rueda) på systembolaget, kyl den väl, drick den i lugn och ro, ensam eller inte. Och snälla- gör er själva lyckliga genom att lyssna på den inre elden som vi alla har.

Over and Out mina vänner. Hasta pronto!