Idag kan man läsa om tandläkaren som skulle dra ut en tand på en sexårig pojke och råkade ta fel bedövningsmedel. Istället för munbedövning så fick pojken bedövning avsedd för ändtarmen. Pojken åkte till sjukhus och anmälningen på tandläkaren åkte till Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen tyckte att tandläkaren borde förvara de olika preparaten, mun- och ändtarmsbedövning, i olika skåp och tvingar dessutom tandläkaren att gå en kurs i hur man bedövar. Men dom ifrågasatte inte vad tandläkaren skulle med ändtarmsbedövning till i en tandläkarpraktik...
Kan det vara så att det på dörren till mottagningen står ”Tandläkare/Proktolog” och att vår käre tandläkare liksom gör både och? Att vilken del som behandlas beror på vilken del som placeras högst i stolen? Att den lilla pojken kanske ska vara glad att hans mandlar inte snördes av som ett par hemorojder? Dessutom kan man undra vilken typ av förälder som tar sitt barn till en Tandläkare/Proktolog?
Är det inte lite väl mycket Seinfeldt över den här tandläkaren?
Ställningstagaren
Ställningstagaren