I ett välordnat land som Sverige kan man ofta själv välja bland alla de möjliga framtiderna som står till buds.
Man kan välja när det gäller praktiken och det faktiska levernet.
Man kan välja att hålla sig frisk.
Ha!
Man kan även välja sig en framtid i den helt inbillade världen.
När man är alltför ung och inte alls vet vad detta handlar om så kallas sådant för verklighetsflykt.
Ibland är det mest fula fantasier, på sextiotalet var det att stå på scenen och riva av det häftigaste gitarrsolot någonsin, så att man kunde bli älskad av minst hela världen.
Sjuttiotalet var betydligt mera antikommersiellt med Mikael Wiehe och Hoola Bandola Band i spetsen.
Fast ännu bättre var både Nationalteatern och Sillstryparen med sin Eurovisionschlagerhit.
Jag önskar att jag klarat av att lägga in den här med en länk eller vad det heter.
Nu är det mest Anders Lundin.
Hur kul är det!
Utmattad
trerk
Utmattad