Vem som är offer i vänsterns ögon?

En av de viktigaste punkterna för att kunna förstå vänsterns synsätt på brottslighet och terrorism är att när vänsteranhängare använder ordet "offer" handlar det om en klass, snarare än om en enskild individ.

Enligt de flesta normala människor uppfattning är ett offer en individ som har haft en hemsk upplevelse, exempelvis någon som varit utsatt för brott.

Enligt vänsterns synsätt är dock offer en klass som människor i allmänhet är födda i (och i vissa fall kan de omvandlas till en offer klass, t.ex. transpersoner) och därmed definieras som offer då enligt vänstern tillhör de en förföljd grupp.

Således, när en förmögen affärsman på väg hem från kontoret blir slagen och rånad utanför ett köpcentrum, kommer många att identifiera affärsman som brottsoffer. Vänsteranhängarna kommer dock att sympatisera med gärningsmannen, och även om de aldrig talar i klartspråk om det, kan man ofta märka det när man läser mellan raderna, då en del ursäkter kommer upp, såsom att gärningsmannen "har väl haft en taskig uppväxt" eller att "allt är kapitalisternas fel" och så vidare, och så vidare.

Detta är huvudnyckeln till att förstå vänsteranhängarnas inställning till brottslighet och terrorism.

Det är inte uppträdandet av en enskild individ som definierar honom/henne, utan klassen hon/han tillhör. Individens moral blir ganska irrelevant, individens aktioner spelar ofta ingen stor roll förutom när dessa stärker gruppens stereotyp.

Det är ju därför amerikanerna eller israelerna aldrig kommer att betraktas som offer i vänsterns ögon. Även när dessa mördas är de fortfarande gärningsmän eftersom de tillhör en klass som vänsteranhängarna har definierat som förtryckande.
Däremot är araberna i Gaza alltid offer, även när de är förövare, eftersom de har definierats av vänstern som förtryckta.

Terrorattacken mot USA vid 11 september som skördade tusentals oskyldiga liv, såväl som andra terror attacker mot andra demokratiska länder, rättfärdigas av vänstern genom att skylla allt på amerikansk "imperialism".  Eller ännu värre att anklaga offret för självållande angrep…

Lyssnar man till det språk som vänstern använder sig av kan man avgöra huruvida de anser att en viss grupp tillhör en förtryckt eller förtryckande klass.

Förtryckta klasser beskrivs ofta i termer som "samhället", "familjen" eller som "folket", såna termer användes av vänstern eftersom de är vaga och inte definiera en specifik maktstruktur.
Förtryckarklassens medlemmar i sin tur beskrivs med tonvikt på regeringar och institutioner där de främsta hatobjekten är USA och Israel, men även andra demokratiska länder kan hamna på deras hatlista.

I mediernas berättelser (som är vänsterns primära distributionskanaler) visas "förtryckta" ofta ha många sympatiska barn medan "förtryckarna" sällan har några barn, och när de gör det kommer de alltid att framställas som giriga och/eller onda.
"Förtryckta" framställs som "fäder" och framförallt som "mödrar" medan "förtryckarna" framställs som att ha begränsat eller inget familjeband.

Sammanfattningsvis: de "förtryckta" är mänskliga, "förtryckarna" inte.

Vad det egentligen handlar om är den gamla kommunistiska kampen, kulakerna vs proletariatet.

De förstnämnda är alltid förtryckarna, även när de håller på att anfallas och mördas medan de sistnämnda är alltid offer även när de anfaller och mördar.

Enligt vänstern är offer status naturligtvis en av de viktigaste delarna av ens identitet, men denna status är dock endast reserverad för människor som, enligt vänstern tillhör en offer klass.
Att tillhöra en offer klass kan ha många fördelar, exempelvis om man tänker sig ett monopolspel, ett offer kort kan göra det möjligt att få gynnsam behandling, en kvoterad plats på universitetet, eller ett "går ur fängelse" frikort när det handlar om våld och terrorism.

Alltså, när man enligt vänstern tillhör en offer grupp kan man t.o.m. mörda, då mordet kommer att rättfärdigas eller ursäktas.

Däremot om man tillhör förtryckargruppen, även när man försvarar sig är man enligt vänstern fortfarande gärningsmannen.

Detta är vad som händer i ett moraliskt system som grundar sig på vänsterideologi: klasskrigföring och bedömning av människor utifrån deras klasstillhörighet.

När sånt moraliskt system når makten resulterar det alltid i tyranni, exproprieringar och slutligen i rena blodbad - allt i rättvisans namn för de "förtryckta"...

Samma vänsteraktivister vars hjärta grät för orättvist behandling av en arbetare, vägrade att se att Stalin var ett monster som badade i floder av blod.
Men då ansåg man Stalin en av dem, som Che och Fidel och PLO, alla var "krigare" mot "förtrycket".

Vänstern betraktar dagens Hamas och Fatah som förtryckta grupper trots att de är fascistiska teokratiska organisationer, alltså saker som vänstern förväntas motsätta sig. Medan Israel, en demokratisk stat som ger fri läkarvård och är ungefär lika fackvänlig som alla andra demokratier, betraktas som "ond"…

Men då var Lenin och Stalin (tyranner som slaktade miljontals bönder) socialisternas och kommunisternas hjältar - medan deras offer var folkets "fiender" som skulle krossas.

I vänsteranhängarnas ögon har Hamas graderats till Stalin status som "beskyddare" av de "förtryckta".

Islam har omfamnats av vänsterliberalismen, även innan 9/11.

Det blodiga handslaget har återigen slagits.

"We have now sunk to a depth at which restatement of the obvious is the first duty of intelligent men."

George Orwell