ventileramera: bara en massa irritation

Det började i förrgår med att vi fick besked om att NU ska de minsann ta bort tvånget med 3-timmarsdagarna på förskolan, för det var inte så bra ändå och nu ska man istället få välja på att ha kvar dem eller att gå fem timmar under tisdag till torsdag. Jodå, det är ju bra - men gissa om det känns surt att de först lyckades göra hela det första halvåret efter Lillebrors födsel till ett rent helvete för vår familj, och nu när det går hyfsat att lösa förskolevistelsen, då inser de det vi alla sagt hela tiden: 3-timmarsdagar är SKIT.

Tack för den liksom, jag kan ärligt säga att de lyckades förstöra en stor del av tillvaron för oss under den här perioden. Stress, stress, stress och helvete. Bara för att de skulle "prova".

Idioter.

Sen ringde min svägerska igår - den normala, den som är sambo med T:s äldsta bror - och berättade att hon inte får låna för att köpa en lägenhet. Banken som sagt nej till henne är samma bank som glatt och villigt lånar ut två miljoner till CV-tjejen och Sonen Stensmart och lika glatt och villigt lånade de ut 400 000 till Veggosvägo när hon skulle köpa bostadsrätt. Skillnaden på dem? Tja, hon som fick nej ville låna 250 000 för att köpa en lägenhet som är värderad till 350 000, inget riskobjekt alltså. Hon har dessutom ett fast heltidsjobb med hyfsad lön och inga betalningsanmärkningar eller andra skulder. Hon pluggar dessutom heltid medan hon jobbar och kommer vid årsskiftet att vara klar socionom med en gedigen arbetslivserfarenhet eftersom hon är runt 40 och har jobbat hela livet. Ganska bra utsikter till lönelyft alltså. Men hon fick inte låna. De som däremot FICK låna, de har inget jobb någon av dem. CV-tjejen har en timanställning där hon rings in vid behov, hennes blivande man jobbar hos sin pappa och får ut ett par tusenlappar per månad som möjligen räcker till fickpengar och Veggosvägo är sjukskriven men har inget jobb att gå tillbaka till om (när) hon blir utförsäkrad eftersom hon fick kicken när hon vägrade att komma tillbaka för att arbetspröva för nåt år sen. Hon hävdade att hon inte kunde jobba kvällstid på grund av sina barn, vilket kanske var lite osant - barnen är nämligen 13 och 16 år och mer än kapabla att ta hand om sig själva emellanåt. Till hennes försvar ska dock sägas att hon, när hon hörde talas om det nekade lånet, ville ringa sin bankman och fråga varför i helvete HON fick låna med sina förutsättningar när inte hennes svägerska fick göra det.

Men herregud, jag vet ju svaret. Det gör iofs de med, men skulle aldrig erkänna det. Då får låna för att Pappa Stensmart är en skitjobbig jävel som tjatar livet ur folk om de inte gör som han vill. Jag vet inte om han hade med Veggosvägos lån att göra, men eftersom hela släkten använder samma bankkontor så vet de naturligvis om släktförhållandet dem emellan. Vi har tyvärr också  - eftersom det var bråttom och det var de som gav oss lånelöfte först - samma bank men försöker byta nu eftersom de är så in i baljan inkompetenta där.

Och sen då, var det slut på skit där? Neeej, inte då.

För imorse när vi klev in på förskolan hängde en lapp på Karatekids plats i hallen. Nu har rektorn bestämt att vi inte får ta med en macka till Karatekid när han kommer på morgonen. Han är hungrig runt halvnio. Före det är det omöjligt att få i honom frukost. Alltså har han haft med sig en macka, eftersom han ABSOLUT INTE kan få frukost där, det ska ju sparas pengar på 15-timmarsbarnen. Personalen fick inte ens spara en macka från frukosten och ge honom när han kom - också direktiv från rektorn. Men nu är det slut med det, för det har kommunens kostchef sagt, att inga livsmedel får tas med till förskolan - och då vill rektorn minsann sätta ned foten och få stopp på ofoget med att ta med sig mat.

Alltså: vi får inte ta med, och han ska inte få nåt där. Hur göra?

Ah, menDET problemet är iallafall löst. Underbara personalen kör civil olydnad och sparar macka från frukosten ändå. Jag hade kunnat krama dem när de sa det, för är man van vid en rektor som går i försvarsställning och möter med förolämpningar så fort man säger eller ber om nåt så är bra förskolepersonal guld värd.

Och snart ska jag dessutom begära hemspråksundervisning (dra åt helvitte Sverigedemokraterna) åt Karatekid, vilket förmodligen kommer att resultera i att hon har en bild på mig med ett kryss över på sitt kontor.

Men det kan jag leva med.