än en gång kan jag upplysa om att jag är vid liv.

Men herregud vad jag HATAR den här tiden på året. Nu har vi tröskat oss igenom hosta, feber, förkylningar, rinnande snor, segt snor, grönt snor, täppta näsor, slem i halsen, slem överallt, kräk, mera kräk, ännu mera kräk och all skit som finns. Och precis när vi trodde allt var avklarat så fick Lillebror ögoninflammation och går (japp, alltid finns det iallafall nåt att glädjas över) omkring och ser ut som en liten brunlockig kines.

(Edit: Jag hann inte ens skriva klart inlägget, det är nu en vecka senare och ögoninflammationen är borta. Lillebror åkte till förskolan imorse - och en timme senare så ringde de och meddelade att han spytt upp frukosten. Nu har vi varit på VC och ordnat läkarintyg... hej hej VAB hela den här veckan med...)

Jag kommer på nya blogginlägg varje dag men stupar i säng innan jag ens loggat in. Nästa dag är de som bortblåsta eftersom jag tycks blivit drabbad av en senilsläng - förmodligen orsakad av sömnbrist.

Men jag kan iallafall rapportera över det senaste Idiot-släkts-påhittet. Igår hade svågern ringt. Han har nu startat nytt företag och tjänar tydligen bra med pengar. Good for him. Hoppas han gör vettiga saker med dem. (Ja, det där var ironi.)

Iallafall, det han hade ringt om var det faktum att min man och hans syskon har fått order av sin pappa att skänka pengar till kyrkan. Deras församling bygger ny kyrka och eftersom de inte får del av skattepengar så är det egen finansiering som gäller. Alltså suger man ut så mycket som möjligt ur sina församlingsmedlemmar - och de ger glatt och villigt, för det vet ju tydligen alla, att ger man pengar till kyrkan så kommer man till himlen.
Och nu ska visst också vi (som går i kyrkan om det är bröllop eller under pistolhot) skänka våra besparingar.

Ät skit, är det snällaste jag kan svara på det.

Men nu hade svågern kommit på en lysande idé. Han vill sätta in pengar på vårt konto så vi kan vidarebefodra dem till kyrkan. 10 000 ska vi ge, varje familj, det har svärfar bestämt. 10 papp ska alltså in på vårt konto så att vi kan "ge" till kyrkan för att familjepatriarken ska slippa skämmas för sin ogudaktige son och lika ogudaktiga svärdotter - och min svåger ska alltså skänka det dubbla för att vi inte har en tanke på att ge "vår del".

Vad ska man säga?

Personliga åsikter om detta min mans fall har jag inte jättekoll på, men eftersom han ofta nämner uttrycket "jälva maffiametoder" i samma mening som "prästen" eller "kyrkan" så tror jag mig ha en aning. Vad jag tycker ska jag inte ens uttrycka i skrift för då blir inlägget borttaget. Vi hade alltså, inte ens om vi haft hundra tusen i fickan, haft en tanke på att skänka pengar till en kyrka vi inte har en relation till. Och nu vill min svåger skänka oss en massa pengar för att vi ska rädda ett ansikte som vi inte ens tappat.

Nej tack. Tack, fin tanke, men nej tack.

Prästen hade dessutom nämt att han bett oss om vår adress för att han skulle komma och välsigna vårt hus, men att vi inte gett honom den.

Hahahahahahahahahahahahahaha...

Nä, hade han bett om den så vete f-n om han fått den. För han välsignar inte hus, (det ska visst göras när man flyttar till ett nytt hus) utan han samlar in pengar. För att komma hem till en och vifta med rökelse och rabbla en ramsa så tar han mellan 5-10 000 - i "gåva" förstås. För man BEHÖVER ju inte, gudbevars. Man BEHÖVER inte ge, men man "brukar".
Återigen: Tack, men nej tack. Och där anser jag inte ens att tanken var fin. Det är inget annat än ett patetiskt trick att spela på människors blinda tro. Hade jag fått en garanti - javisst! Välsigna huset och slipp problem, sign me up... men det där? Tror inte det va?