Bakelser på framsidan

Gustav Adolfs-bakelser. Det äter man på västkusten, Sveriges framsida. Och på framsidan är jag nu, på besök i föräldrahemmet. Och nu, just nu, är det dags att smörja kråset med tjocka släkten. Efter bakelserna lär den vara så även mer bokstavligt. Maken, född göteborgare, är kvar i Stockholm som gräsänkling och får nöja sig med att bara drömma om sina barndoms bakelse-mumsande på Bräutigams. Nedan kan ni läsa mer om den store knugen som dog i Lützens dimma och blev ett bakverk.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustav_Adolfsbakelse

Sigrid är för övrigt två månader i dag så även det gör det värt att fira lite, liksom det faktum att jag i dag hunnit gå till frisören och hinna tänka lite på mig själv och få en hårbottensmassage värd att dö och döda för. Samt lite välbehövlig finpustning inför Malmö-vistelsen måndag och tisdag då det vankas fotbollsgala samt att jag ska medverka i en debatt anordnad av förbundet och diskutera "svensk fotbolls viktigaste framtidsfrågor". 

Men nu väntar som sagt den gamle grädd-indränkte krigarkungen på mitt fat. Dags att gå in i dimman.